# ID: svediakorp-gov424392
# author: Korhola (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 398
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill varmt lyckönska föredraganden Karl-Heinz Florenz.
Under hans ledning har parlamentet koncentrerat kunnat föra samman såväl konsumentorganisationernas, miljöorganisationernas som producenternas synpunkter.
Den exceptionella konsensus som nu råder är en resurs som alla grupper borde värna om, även med tanke på kommande lagstiftningsprojekt.
Direktivet utgör en viktig tillämpning av producentens ansvar.
Jag är glad att jag i många avseenden har kunnat förstärka och klarlägga det med mina ändringsförslag.
Producentens ansvar har en betydande inverkan på mängden av och kvaliteten på el- och elektronikskrot, större än något annat beslut som parlamentet skulle kunna fatta när det gäller skrot.
Det skapar incitament för ekologiskt hållbarare planering och innovationer redan före produkterna har kommit ut på marknaden och minskar på så sätt produktens belastning på miljön under hela dess livslängd.
På motsvarande sätt håller man nu på att skapa incitament för alternativ avfallshantering, för att även där minimera belastningen på miljön.
Mitt ändringsförslag som gällde detta godkändes redan i parlamentets första behandling, och rådet tog med det i sin gemensamma ståndpunkt i ytterligare förbättrad utformning.
Europeiska unionen håller på att stifta lagar som klart och tydligt visar för resten av världen att miljöhänsyn och ekonomi inte behöver stå i konflikt med varandra utan går att förena genom noggrant övervägd lagstiftning.
Därför känns det dumt att rådet vill tillåta en kollektiv finansiering, det vill säga i praktiken en avfallsskatt, inte enbart för historiskt utan även för framtida avfall.
För det första skulle det inte finnas något incitament för ekodesign, vilket i praktiken skulle urvattna hela direktivet.
För det andra skulle det göra det möjligt för fripassagerare att utnyttja situationen, vilket skulle straffa ärliga och skötsamma producenter.
För det tredje skulle det öka medborgarnas skattebörda, eftersom en motsvarande minskning av befintliga skatter inte är att vänta.
Rådets gemensamma ståndpunkt innebär sålunda en fiskal girighet som såväl konsumenter, producenter som miljön lider av.
Lyckligtvis ser det ut som om parlamentet är på de sistnämndas sida.
Jag anser att parlamentets agerande i samband med detta direktiv är en så lyckad process att man borde undersöka och utreda vilka förfaranden vi kunde börja tillämpa med tanke på framtiden.
Om det var brukligt att resa en staty över lagstiftningsprojekten skulle jag gärna göra det nu.
