# ID: svediakorp-gov424373
# author: Koukiadis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 464
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De Palacio har visat sin kompetens som jurist och politiker och gjort de nödvändiga synteserna.
Jag gratulerar henne.
För att ett Europa med fri konkurrens skall bli framgångsrikt, i synnerhet i dagens kunskaps- och innovationssamhälle, är det nödvändigt med ett gemenskapspatent.
Även om detta behov erkänns av alla, så visar de hittillsvarande meningsskiljaktigheterna i frågan på något som är en värdefull erfarenhet för oss: den stora svårigheten att sammanjämka de strikt nationella intressena med ett strikt gemenskapsintresse, vilket ju ändå får antas tjäna de olika nationella intressena.
Det första försöket till meddelande av europeiska patent gjordes genom M? nchenkonventionen.
Efter meddelandet av patent blev det emellertid en nationell juridisk fråga, som följde nationella bestämmelser.
I dag eftersträvar man att göra det europeiska patentet till ett gemenskapspatent efter misslyckandet med Luxemburgkonventionen.
Jag skall ta upp tre frågor.
Den första är språkfrågan.
Allting har sagts och jag anser att det är fråga om ett kompromissförslag.
Det vore emellertid nyttigt, om åtminstone alla krav på ett gemenskapspatent översattes till samtliga språk.
Denna lösning innebär en betydligt lägre kostnad för meddelande i förhållande till kostnaden för det europeiska patentet, som gäller i 15 länder.
I fråga om de ursprungliga myndigheterna är det en positiv lösning att den europeiska patentorganisationen får en central roll, samtidigt som den överlåter en del av arbetet till de nationella patentmyndigheterna.
Den föreslagna lösningen innebär faktiskt att man kombinerar fördelarna med en stark europeisk patentorganisation med den kompetens som de nationella patentmyndigheterna självfallet har genom geografisk närhet, kunskap om de lokala förhållandena, kunskaper i landets språk, lätthet att förmedla kontakter mellan privat och offentlig sektor.
Nära kontakter med motsvarande nationella myndigheter spelar en avgörande roll för att stödja och informera allmänheten och för att sprida den tekniska informationen om patenten.
Detta gör det även lättare för små och medelstora företag att få tillgång till information.
Jag tror att vi, när vi väl kommer överens om denna grundläggande ståndpunkt, också kan komma överens om vilket slags arbete de nationella patentmyndigheterna kan åta sig.
Till sist frågan om behörighet.
Den lösning som förordas, dvs. att medlemsstaternas patentdomstolar skall vara behöriga, utan undantag, i första instans, medan det europeiska organet för immaterialrätt skall vara behörigt i andra instans, innebär en lyckad kompromiss mellan centripetala och centrifugala tendenser.
På detta sätt får man lätt tillträde till domstolarna, snabb rättskipning och en överkomlig kostnad för överklagande.
Resultatet blir återigen att de små och medelstora företagen kan ta del av innovationerna.
Ur den synvinkeln innebär det även en samordning med den allmänna europeiska sysselsättningspolitiken.
