# ID: svediakorp-gov424349
# author: Solana (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,269
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag kommer av tidskäl kortfattat kommentera några punkter.
När det gäller det sista inlägget från Souladakis, vill jag säga att det inte är första gången vi talar med Colin Powell i morgon: vi talar med Colin Powell nästan varje dag och anledningen till att morgondagens möte kommer att äga rum är säkerligen delvis ett resultat av dessa samtal.
Jag instämmer inte i åsikten att Euroepiska unionen inte har någon vikt alls, jag godtar inte denna känsla av självfrustration.
Snarare tvärtom: anledningarna till att morgondagens möte i Madrid bestämdes är säkert denna kontakt, det engagemang vi har lagt ned för att försöka lösa problemet, ett möte där man kommer försöka uppnå att de viktiga aktörerna i denna konflikt når en gemensam överenskommelse för att försöka lösa den.
Inför morgondagen anser jag att det finns tre grundläggande budskap.
Efteråt kommer vi att återvända till kammaren för att informera om utvecklingen av denna fråga genom parlamentarisk debatt.
Det första budskapet, som är ytterst viktigt, är att företrädarna för de viktiga aktörerna som kommer att mötas i morgon måste göra en ansträngning för att säkerhetsrådets resolution tillämpas omedelbart, utan dröjsmål.
Jag upprepar: utan dröjsmål.
(Applåder)
Det faktum Ryska federationen och Förenta staterna för första gången kommer med en offentlig och gemensam förklaring av den här typen anser jag vara av yttersta vikt.
Enligt min åsikt måste vi européer ställa oss bakom detta förslag och detta slags förklaringar.
För det andra: jag anser att vi göra allt som står i vår makt för att de viktigaste aktörerna som möts i morgon ser till att den palestinska myndigheten inte försämras ännu mer.
Det är nödvändigt att göra allt som för att den palestinska myndigheten återfår sin kapacitet.
Det är verkligen en motsägelse - vilket jag redan har understrukit - att begära att den palestinska myndigheten undertecknar en överenskommelse om eldupphör och att den anhåller de terrorister som befinner sig på fri fot någonstans i Palestina, när den inte förfogar över resurser för att göra det.
I morse såg ni på nyheterna att Israels styrkor har dragit sig tillbaka från en stad.
När de lämnade staden, bombarderade de den palestinska myndighetens högkvarter, vilket förstördes.
Det är mycket motsägelsefullt att under morgondagens möte samtidigt begära att den palestinska myndigheten skall leda arbetet med att finna en lösning som leder till eldupphör.
Som konsekvens av detta resonemang anser jag det vara av grundläggande vikt att detta budskap framförs och att det görs allvarligt och tydligt.
Detta budskap måste vinna förståelse och det måste uttryckas tydligt så att alla förstår det, även våra israeliska vänner.
Vi har alla många vänner i Israel som delar den här åsikten.
Den naturliga följden av denna tanke är att det internationella samfundet måste vara berett att sätta in styrkor i området.
Detta är något som jag säger för första gången, och jag menar allvar.
Enligt min åsikt måste vi börja överväga det här alternativet på allvar.
Detta kommer dock inte att hända över en dag, och kan inte genomföras utan ett mandat.
När det sägs att européerna militärt eller politiskt - eller på annat sätt, jag vet inte vilket - bör sätta in styrkor i territoriet står det klart att det behövs ett mandat för att göra det.
Det är detta vi måste arbeta med: att möjligheten till internationell närvaro i området innefattas i säkerhetsrådets nästa resolution, när nödvändiga villkor uppfyllts.
Jag anser att detta är en skälig åtgärd som Europeiska unionen kan stödja, men stödet måste vara gemensamt, och det är särskilt viktigt att Förenta staterna och Ryska federationen stöder det.
Detta är vad vi bör göra.
Tredje frågan: i morgon måste vi sända en tydlig signal - inte bara vi européer, det måste vara en gemensam signal från alla huvudaktörer - om att det måste finnas ett politiskt perspektiv.
Vi behöver inte skapa ett politiskt initiativ, det finns redan: det består av två stater med säkra gränser (den ena är den palestinska staten vars gränser bör fastläggas i enlighet med säkerhetsrådets resolutioner, det vill säga, de gränser som fastställdes år 1967) och att de kan leva tillsammans.
Hur skall vi nå detta mål?
Det är den svåra fråga vi har arbetat med under många månader.
Det är möjligt att den enda vägen att komma dit är Tenetplanen och att Mitchellplanen tillämpas därefter.
Jag känner mycket väl till Mitchellplanen eftersom jag utarbetade den tillsammans med senator Mitchell.
Jag börjar tvivla - och detta är anledningen till min djupa pessimism - att Tenetplanen, följd av Mitchellplanen och därefter förhandlingar - som jag inte vet när de kommer att äga rum - är den idealiska lösningen.
Om vi inte har en samtalspartner på den palestinska sidan kommer det att bli att bli mycket svårt - som jag sade tidigare - att vi långsamt, steg för steg kan komma fram till en bra lösning.
Detta är vad som oroar mig och det är därför jag är pessimistisk.
Jag kan inte fiska upp någon mirakulös lösning ur byxfickan och det skulle vara naivt, dumt och ovärdigt er att förvänta er detta.
Vi måste dock försöka finna en lösning, jag har vid något tillfälle sagt att vi behöver en plan av typen Mitchell express, en snabb Mitchellplan, inte för den tidpunkt som den utarbetades för, utan ett mycket snabbare Mitchellprogram som kan bidra till att vi så snabbt som möjligt kan komma fram till en slutlig överenskommelse.
Jag anser att det är av grundläggande vikt att vi begär att Beirutresolutionen - som inte har lästs särskilt noggrant, vilket bör göras eftersom den innehåller några mycket viktiga punkter - detta åtagande, denna utsträckta hand från arabvärlden mot Israels säkerhet även blir till en resolution från Förenta nationernas säkerhetsråd.
Jag anser att detta skulle vara ytterligare en faktor för att parterna skall återfå förtroendet för varandra, ett förtroende som de tyvärr inte känner för närvarande.
(Applåder)
Slutligen, en personlig reflektion: jag vet att många av er har lidit mycket.
Jag har sett vissa personer som har lidit särskilt mycket, som har utvisats från regionen.
Jag kan säga er att jag förstår hur ni känner, precis som jag även har förståelse för palestiniernas och israelernas känslor.
Jag har sett många palestinier dö och lida och i Israel har jag även mina gamla vänner och kolleger i frihetskampen som aldrig låter sina barn åka med samma buss till skolan och som delar upp sina barn av rädsla för att de skall dö i ett terroristattentat.
Vi måste alla förstå detta mycket väl.
Om vi inte har god förståelse för båda sidors ståndpunkter, kommer vi aldrig kunna lösa problemet.
Vi måste alltså förstå problemet från grunden för att kunna lösa det.
En sista punkt: när det gäller mig själv, Javier Solana, kan ni lita på att jag kommer att anstränga mig till det yttersta för att arbeta för fred i Mellanöstern, precis som jag gjort hittills.
Jag har arbetat för detta sedan Madridkonferensen för många år sedan och jag hoppas kunna fortsätta arbeta så länge jag har energi och kraft.
(Applåder)
