# ID: svediakorp-gov424319
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,394
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill redan från början säga hur starkt jag stöder det som har sagts av den höge representanten och rådets ordförandeskap.
Hur har det blivit så här?
För nästan tio år sedan lade Israel och palestinierna grunden till en fredlig lösning av den arabisk-israeliska konflikten genom att erkänna varandras rätt att existera och genom att sluta Osloavtalet som bidrog till att upprätta en palestinsk förvaltningsstruktur för första gången någonsin.
Det hjälpte även Israel att förbättra sin diplomatiska och ekonomiska ställning i det internationella samfundet.
Osloavtalet innehöll även en exakt tidslinje vid vars slut, under 1999, vi skulle ha kunnat bevittna den slutliga israelisk / palestinska fredsöverenskommelsen.
Tyvärr har löftet från Oslo inte infriats, delvis på grund av det som har hänt på den israeliska sidan med den snabba utbyggnaden av bosättningarna och det uteblivna genomförandet av överenskomna tillbakadraganden från områden på Västbanken, och delvis på grund av våldsdåd begångna av extremistiska krafter på den palestinska sidan med det uttalade syftet att sabotera varje palestinsk / israelisk fredsuppgörelse.
Senare misslyckades även mötet i Camp David sommaren 2000 och de sista desperata försöken att nå en förhandlingslösning i Taba i januari 2001 med att komma fram till en varaktig fred.
Sedan dess har vi sett fruktansvärd förstörelse och elände.
Israel - en demokratisk stat som med rätta är stolt över sin demokrati, sin rättsstat och sina humanitära principer, och som otvivelaktigt hotas av fasansfulla självmordsbombningar - har, är jag rädd, burit sig åt på ett sätt som strider mot mycket av det som det står för.
(Applåder)
Självmordsbombningar är fullkomligt oacceptabla, de är fruktansvärda terrorhandlingar - och jag säger det helt utan förbehåll.
De är fel vid varje tidpunkt och på varje plats.
De är alltid orätt och de är orätt överallt!
(Applåder)
Jag måste säga att jag skulle ha önskat att islamska ledare hade varit mera rättframma i sina fördömanden av sådana angrepp.
Jag önskar faktiskt att de överhuvudtaget hade varit rättframma ...
(Applåder)
... och jag önskar att de skulle engagera sig mera aktivt för att förhindra att unga människor begår så extrema handlingar.
Inga omständigheter, jag upprepar det, kan rättfärdiga sådana handlingar.
Jag sympatiserar med alla de israeliska familjer som har mist sina kära i sådana attacker, på samma sätt som jag sörjer över alla de palestinska familjer som också har drabbats.
Det är tydligt att det inte finns några enkla lösningar.
Jag anser att det enda sättet att få ett definitivt slut på vågen av självmordsbombningar är att angripa problemen vid roten och komma fram till en rättvis och varaktig fred.
Utan det finns det inte några garantier för ett slut på våldet.
Detta är det enda alternativet, vilket har påpekats av modiga människor som Knessets talman, Avraham Burg, vars tal från detta podium för ungefär ett år sedan vi alla minns.
Han har öppet uttalat sig mot att ge sig in i vad han beskriver som? denna vanvettiga våldscykel?.
(Applåder)
Den nuvarande israeliska reaktionen som består i att utsätta en hel befolkning för blockad, hålla inne skatteintäkter, utomrättsliga avrättningar, förstörelse av infrastruktur, förstörelse av arabisk mark, är inte på något vis en lösning.
Syftet med denna sorts agerande förefaller inte bara vara att göra slut på terrorn utan även på den palestinska myndigheten och varje resultat från Osloavtalet.
(Applåder)
Låt mig bara delge parlamentet den senaste rapporten jag har fått.
Jag kan inte gå i god för den men för mig verkar det troligt att den är sann.
Vi har just fått höra att israeliska styrkor har brutit sig in i industridepartementet, har brutit sig in i utbildningsdepartementet och in i inrikesdepartementet.
De har förstört datorer, de har förstört arkiv, de har förstört kontorsutrustning.
Det förväntas att de skall bryta sig in i ekonomidepartementet i kväll, och förmodligen göra samma sak.
Jag undrar vad i all världen det har att göra med att stoppa självmordsbombningarna?
(Livliga applåder)
Det är en överlagd attack som riktar sig mot regeringens infrastruktur i Palestina.
Det är ett överlagt försök att förstöra palestiniers legitima politiska strävan att leva i en livskraftig stat i deras eget land.
Europeiska unionen har klargjort att den kommer att fortsätta att stödja den palestinska myndigheten, att den kommer att fortsätta att stödja dess valda president, eftersom det, som den höge representanten sade, behövs en organiserad struktur som styr de palestinska territorierna och företräder det palestinska folket i fredssamtal och internationellt.
Som jag har sagt här tidigare och som andra har sagt, vad i all världen finns det för alternativ till den palestinska myndigheten?
Alternativet till den palestinska myndigheten är palestinsk anarki.
Är det verkligen det Israels ledare önskar?
(Applåder)
Under dessa omständigheter måste vi européer, bestörta över situationen som försämras dag för dag och bestörta över det fruktansvärda våldet, ställa oss frågan vad vi kan göra.
I sinom tid kan vi åtminstone erbjuda humanitärt bistånd, om och när situationen tillåter det.
I detta sammanhang måste vi bönfalla Israel att hålla fast vid internationell humanitär rätt, i synnerhet den fjärde Genèvekonventionen.
Vi måste mana Israel att upphöra med att neka medicinsk vård till de som behöver det, att sluta med den urskiljningslösa beskjutningen av flyktingläger, den förödmjukande behandlingen av fångar och den godtyckliga förstörelsen av offentlig och privat egendom.
Allt detta kommer endast att lämna ett arv av bitterhet och släpa Israels internationella anseende i smutsen.
Vi måste självfallet stödja sådana initiativ som förslaget att FN: s höga kommissarie för mänskliga rättigheter, Mary Robinson, skall få i uppdrag att undersöka situationen för mänskliga rättigheter och rekommendera de åtgärder som kan vara lämpliga för att skydda mänskliga rättigheter i enlighet med internationella normer.
Det råder inte någon tvekan om att förr eller senare kommer Israel, som en demokrati som är stolt över sina pluralistiska traditioner, att vara tvunget att försvara sitt agerande inför världsopinionen.
Vi stöder det internationella samfundets krav på Israel att sluta med sina militära operationer på Västbanken och att göra det nu.
Vi stöder Saudiarabiens initiativ, som ledde till det historiska beslutet vid det arabiska toppmötet i slutet av mars.
Vi stöder även de senaste FN-resolutionerna och vi har uttryckt vårt instämmande i president Bushs uttalande som manar Israel att upphöra med sina militära operationer utan dröjsmål.
Israel tycks dock inte lyssna på några råd från utomstående.
Det borde oroa sig för den skada som den nuvarande politiken vållar dess internationella anseende.
Även bortsett från det faktum att en politik som bygger på repression och makt kommer, just som den höge representanten sade, inte att uppnå målet att skänka Israels befolkning varaktig säkerhet.
Det enda det kommer att åstadkomma är att ge en ny impuls till en kult av våld och död.
Rådets möte (allmänna frågor) nästa vecka kommer att beakta situationens allvar och hur vi kan framföra vår oro till Israel på ett så effektivt sätt som möjligt.
Vi vill hålla kanalerna öppna för en dialog med Israel.
Det är förvisso vad ordförande Prodi menade.
Men Israel måste visa att man för en gångs skull lyssnar, att man kommer att respektera de internationella normer för uppförande som vi alla har kommit överens om att försvara och att man kommer att utforska alla vägar till fred och inte bara hålla fast vid en militär lösning.
Så gott som hela världen står enad i kravet på ett israeliskt tillbakadragande från palestinskt område och i kravet på att man skall gå tillbaka till förhandlingsbordet.
Det är det enda sättet att nå fram till en ärofull och varaktig fred, som är så efterlängtad av befolkningarna i regionen och av världen i stort.
Det enda alternativet, om vi inte väljer den vägen, kommer att vara mer elände, mer förstörelse och mer död.
(Livliga och ihållande applåder)
