# ID: svediakorp-gov424310
# author: Trillo-Figueroa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,200
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag anknyter till de sista orden från ledamoten och läraren Medina Ortega.
Jag erkänner uppriktigt att Europaparlamentets kraftiga stöd till säkerhets- och försvarspolitiken har förvånat mig, ett stöd som är en logisk följd av parlamentets legitima mångfald, och som förmodligen ingen av mina kolleger inom försvarsområdet har haft tillfälle att konstatera, och jag tackar för alla de möjligheter och nyanseringar som har öppnas i alla inlägg, vilka jag noggrant har noterat.
Jag anser att Lalumière har rätt när hon säger att vi till följd av detta sammanträde och genom de opinionsundersökningar som hon har påmint oss om - som i stort sett sammanfaller med de har genomförts i mitt land - kan förutspå en bra framtid för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Jag kommer att dela in mina svar i grupper, de kommentarer som handlar om den omedelbara framtiden och de som handlar om en framtid som jag hoppas ligger nära, men som kanske är mer avlägsen.
Kommissionär Pattens förslag om budgetfrågorna intresserar mig enormt och även bland annat Souchets replik.
Tänk om man kunde lyssna till sådana saker varje dag och i alla parlament.
Medlemsstaternas försvarsministrar tackar för varje framsteg som görs i Europaparlamentet och hoppas att exemplet sprids.
Jag vill ta upp tråden i von Wogaus argumentering när han talade om att utnyttja synergieffekterna.
Ärade ledamöter, det handlar inte bara om att bygga upp en kompletterande budget inom unionen.
Det handlar även om att göra en ansträngning för att göra vår vapenpolitik gemensam.
Om vi gör kraven, programmen och förvaltningen gemensamma genom en europeisk byrå som samordnar försäljningen och naturligtvis även finansieringen, kommer vi att spara pengar.
Vi kommer inte bara att öka vår effektivitet, vilket är vår skyldighet.
Vi sparar pengar.
Jag erkänner att det gap som nämndes och som är orsaken till Förenta nationernas 14-procentiga ökning är oöverstigligt, men vi kan däremot göra något åt alla dessa skillnader mellan våra program och vi måste ta itu med detta.
Vi måste göra programmen gemensamma.
Detta skadar inte de små och medelstora företagen, ärade ledamöter, eftersom vi i alla medlemsstater har exempel på hur de små och medelstora företagen kan koppla sin produktion till de stora programmen och därmed delta genom de stora europeiska konsortierna, som helt klart och oundvikligen är framtiden för företagen, kanske med en transatlantisk överenskommelse.
Jag kan dock varken gå in på eller fördjupa mig i denna punkt.
Jag vill lugna Marset när det gäller rätten.
Unionen, för att inte använda andra termer, grundas på rätten.
Detta var naturligtvis vad som bekymrade ordförandeskapet när det sammankallade mötet i Salamanca.
Vi anser att det är mycket nödvändigt och brådskande att vi tillsammans - och naturligtvis med det absolut nödvändiga samarbetet med parlamentet - anpassar rätten till Petersberguppdragen, så att den kan tillämpas från början av genomförandet.
Ni frågade om förbindelserna med Nato.
Marset själv ifrågasatte subsidiaritetsprincipen, vilket Katiforis senare bekräftade.
Det stämmer, Nato är för tillfället ett absolut oersättligt instrument för det kollektiva försvaret.
Ärade ledamöter, vi kan inte ens tala om en europeisk armé för tillfället.
Likaväl som vi hittills har varit eniga, är jag övertygad om att det kan uppstå allvarliga motsättningar.
Det är i dag Atlantorganisationen som genom Washingtonavtalet är ansvarig för det kollektiva försvaret.
Vi - som Duff kommenterade i sitt inlägg - har en kompletterande vision av Atlantpakten, vilket inte betyder - snarare tvärtom - att inte vi måste göra framsteg inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken genom att utöka antalet uppdrag, genom integrering och politik för vapen och institutioner.
Lalumière frågade mig vilka förändringar som sker inom Nato efter den 11 september.
Jag är tvungen att vara mycket kortfattad: för det första sker permanenta möten med Ryssland, vilket var otänkbart innan den 11 september.
Jag vill påtala att de operationer som genomförts av den internationella koalitionen i Afghanistan skulle de ha varit omöjliga att genomföra utan Rysslands samarbete och de skulle inte ha fått de resultat som några säger att de har nått under två månader, även om de ännu inte har avslutats.
Rysslands förbindelser med Atlantpakten är så goda för tillfället att det skulle vara vansinnigt att inte utnyttja detta tillfälle för att inrätta stabila mekanismer med de institutionella reformer som kan bli nödvändiga.
När det gäller utvidgningen av Atlantpakten anser jag att den 11 september leder till att vi får en känsla av - vilket naturligtvis ordförandeskapet och Spaniens regering känner - att utvidgningen snarare bör inriktas mot en ideologisk gemenskap än mot strikt uppfyllande av militära krav, eftersom vi har upptäckt att de värden som vi gemensamt försvarar och som Europeiska unionen grundas på inte godtas universellt, de står på spel.
Därför måste vi vara särskilt mottagliga när det gäller de länder som har öppnat dörrarna för demokratin och försvaret av dessa värden och som vill bidra till det gemensamma försvaret.
Patten betonade först - och många av er betonade även detta senare - att säkerhets- och försvarspolitiken bör grundas på samspel mellan pelarna.
Jag vill erinra Europaparlamentet om - jag gjorde det inte tidigare - att satellitcentrumet i Torrejón, som har inbegripits Västeuropeiska unionen redan har den inriktningen och detsamma bör även gälla för institutet för säkerhetsstudier i Paris, som även det hör till Västeuropeiska unionen och som förresten för närvarande genomför - främst på initiativ från det belgiska ordförandeskapet och nu av det spanska - en studie av vitboken om det europeiska försvaret.
Denna vitbok kan bli av stort intresse, eftersom jag tror att vi alla hittills är eniga om målen men vi har olika åsikter om vilka målen bör vara för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Man talade om den institutionella reform so genomförs med undersökningen av CoPS och den höge representanten.
Jag avslutar, herr talman, med att svara på Salafrancas frågor om vilka visioner jag möjligen kan ha om den europeiska säkerhets- och försvarspolitikens närmaste framtid med korta, strikt personliga kommentarer: för det första måste man i konventet ta denna pelares institutionella struktur under omprövning med beaktande av samspelet mellan pelarna.
Därför måste man tänka om när det gäller de organ som snabbt har gått från att vara tillfälliga till permanenta, vi måste ta upp den frågan igen.
För det andra: uppgifterna.
Den förklaringen från Sevilla som vi utarbetar om problemet med externa terroristattacker kommer enbart vara en utvidgning av Petersberguppdragen från Helsingfors.
Vi måste även tänka på de mekanismer för förstärkt samarbete som nämndes.
Några länder i Eurofor och Euromarofor och andra samarbetsmekanismer har redan inlett samarbete om amfibier.
Slutligen måste vi - varför inte -tänka på vissa konvergenskriterier - jag är dock inte rätt person för att föreslå vilka de skall vara - och här måste vi naturligtvis sätta kvalitet framför kvantitet och vissa krav måste samordnas.
(Applåder)
