# ID: svediakorp-gov424308
# author: Katiforis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 285
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, värderade kommissionärer, värderade kolleger!
En speciell men viktig aspekt av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken gäller förbindelserna mellan Nato och de europeiska trupper som håller på att byggas upp.
En aspekt av dessa relationer är att Nato är den organisation för kollektiv säkerhet som Europa bygger sitt försvar på.
Det europeiska försvaret varken vill eller kan ersätta Nato i denna roll.
Det är otvivelaktigt.
En andra aspekt är att det inte finns någon anledning för de europeiska trupperna att skaffa resurser som Nato redan förfogar över, för det finns ju ingen anledning att vi skall ha dubbla utgifter.
Jag är inte säker på att denna andra punkt är lika välgrundad som den första.
Denna uppfattning förutsätter fullständig samstämmighet mellan ledningen för den europeiska politiken och ledningen för Natopolitiken, och det finns inga garantier för någon sådan fullständig samstämmighet.
Ingen tänker sig naturligtvis något motsatsförhållande, någon fiendskap, till Nato, men det räcker med en liten tvist för att Nato skall vägra ställa sina resurser till de europeiska truppernas förfogande.
En permanent överenskommelse om att de europeiska trupperna får utnyttja Natos resurser skulle förvisso innebära ett framsteg, men vi vet alla att en sådan överenskommelse möter allvarliga svårigheter, som vi hoppas kan övervinnas.
Jag har hört av en kollega att även grekerna måste acceptera vissa saker.
Jag vet inte vad.
Frågan om den europeiska försvarspolitikens självständighet är inte ett lokalt grekiskt problem.
Det vore löjligt att anta det.
Det är en mycket större fråga, frågan om denna politiks trovärdighet, som vi alla är skyldiga att försvara.
