# ID: svediakorp-gov424301
# author: Belder (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 273
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den kombinerade behandlingen av Europeiska unionens försvarspolitik och försvarsindustrin talar ett tydligt språk.
Det har visserligen lagts fram två separata resolutioner, men sambandet mellan de båda hålls vid liv genom konstgjord andning.
Jag skulle vilja yrka på att dessa båda teman kopplas loss från varandra.
Om försvarspolitiken kan meningsfulla diskussioner hållas inom ramen för Europeiska unionen.
Det ligger inget ont i att samordna nationella försvarsinsatser, helst inom den större ramen för Nato.
Medlemsstaterna behåller dock det yttersta ansvaret.
Villkoret för den europeiska försvarspolitiken är dock att det finns en enhällighet för ett strategiskt koncept.
Det handlar då, tycker jag, inte om headline goals och skissandet av vaga scenarier.
Vad vill Europa nu egentligen med sin försvarspolitik?
Vilka konkreta hot finns det och hur reagerar vi lämpligast på dessa?
Rådet har ännu inte lyckats komma med ett enhälligt svar på det.
Att träffa avtal om försvarsindustrin på europeisk nivå, tycker jag inte är meningsfullt.
Argumentet att det är till gagn för den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken håller inte.
Det verkar som om det här endast handlar om storindustrins intressen.
I praktiken tillverkas försvarsmaterial ofta genom samriskföretag.
De inskränker sig inte till den europeiska världsdelen.
Dessutom är den europeiska industrin inte särskilt enig just nu.
De enskilda medlemsstaternas intressen väger tungt.
Europeiska projekt går i allmänhet inte särskilt smidigt.
Det är då bara frågan vad som verkligen är mest till gagn för den militära kapaciteten, vilken nu är mycket begräsad, europeiskt materiel eller annat materiel?
