# ID: svediakorp-gov424293
# author: Queiró (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I denna debatt, och efter att ha hört rådets och kommissionens uttalanden, som jag välkomnar på grund av deras kvalitet och läglighet, tycker jag det är lämpligt att påminna om att Europeiska unionen ännu inte i sina föredrag har någon klausul om ömsesidig militär hjälp så som i Nato eller VEU, och inte heller några specifika bestämmelser för vapensamarbete.
När det gäller Europa regleras dessa frågor som bekant i det reviderade Brysselfördraget, inom ramen för de så kallade återstående funktionerna i Västeuropeiska unionen.
Dessutom har vi alla efter den 11 september en tydligare och mer medveten uppfattning om att det är nödvändigt med en ny definition av försvaret som kombinerar den inre och yttre säkerheten.
Vi måste i dag kunna möta sådana fiender som trots att de inte har arméer utsätter ländernas och medborgarnas säkerhet för fara, utan att de traditionella arméerna lyckas upprätthålla ett fullständigt försvar.
I den globaliserade värld vi lever så kompletterar politik, diplomati, information, inre säkerhet och försvar varandra för att kunna möta dessa nya typer av hot.
Säkerheten har blivit en global och osynlig aspekt som skiljer sig från de traditionella uppfattningarna.
Europeiska unionens och dess medlemsstaters är alltså skyldiga att rationalisera sin militära förmåga och vapenproduktion, liksom att stärka de diplomatiska samarbetsmedlen, informationen och även de rättsliga och polisiära förbindelserna, i en verklig politisk synergism av nationell och transnationell politik.
När det gäller förbindelserna med Atlantpakten anser vi att ansträngningarna för att utveckla säkerhetspolitiken och ett gemensamt försvar måste tas upp inom ramen för partnerskapet med Nato.
Den europeiska säkerhets- och försvarspolitikens styrka ligger just i dess samarbete med Nato och inte i en farlig och meningslös frestelse att på något sätt konkurrera med denna organisation.
Slutligen ett ord om den parlamentariska kontrollen av den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken vilken som bekant sker på två plan: den europeiska som sköts av detta parlament, vilken handlar om förebyggande och civil krishantering, och den nationella när det gäller den militära hanteringen av dessa, vars kontroll utförs av de nationella parlamenten.
Denna fråga var nyligen föremål för debatt i kammaren och antagande av en ståndpunkt.
Det är alltså helt riktigt att uppmuntra tätare förbindelser och bättre informationsutbyte mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten när det gäller frågor om den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken för att på så sätt göra det möjligt för olika parlamentsorganen att utföra sin demokratiska kontroll på bästa sätt.
