# ID: svediakorp-gov424285
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,734
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman, herr minister!
Låt mig först tacka parlamentet för att man gett kommissionen detta tillfälle att debattera de viktiga frågor som omfattas av dessa resolutionsförslag och tillåt mig även att tacka rådets ordförandeskap för det bidrag det just har lämnat genom den spanske försvarsministern som höll ett ytterst intressant och viktigt tal.
Jag stöder i synnerhet allt det han sade i sina avslutande anmärkningar om terrorismen och vikten av att prioritera terrorismen så som den förtjänar att prioriteras av pluralistiska demokratier.
Vissa medlemsstater har ett särskilt intresse av att besegra terrorismen i alla dess skepnader.
Som ni sade, herr talman, kommer min kollega Liikanen att tala om handel och produktion inom försvarsområdet om en liten stund, men låt mig säga något om kommissionens övergripande strategi när det gäller säkerhet och försvar.
Min utgångspunkt är en mycket stark övertygelse att det inte är möjligt att göra en strikt uppdelning av utrikespolitiken i civila frågor, å ena sidan, och militära och försvarsrelaterade frågor å andra sidan, som om de inte hade något med varandra att skaffa och kunde behandlas utan hänsyn till varandra.
Den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är en integrerad del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Fördraget kräver att kommissionen skall delta fullt ut i denna politik.
Kommissionen har inte någon direkt roll i militära frågor som i sig, genom fördraget, är begränsade till de så kallade Petersberguppdragen.
Men i praktiken innebär vårt fulla deltagande i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken att vi är nära involverade i politiken som helhet.
Det är som det bör vara eftersom en enhetlig övergripande europeisk politik för säkerhet, konfliktförebyggande och krishantering måste spänna över både civila och militära spörsmål, och detta är en punkt som jag vill återkomma till i slutet av mina anmärkningar.
Europeiska unionen har internationella förbindelser och program på många områden, till exempel, energi, miljö, ekonomiskt samarbete, mänskliga rättigheter, rättsliga och inrikes frågor, program för externt bistånd och så vidare.
Det kan hända att man i en kris tar initiativ som även inbegriper militära insatser eller på annat sätt berör försvaret.
Men i så fall är det militära inslaget en del av vad som måste vara en helgjuten och integrerad europeisk politik gentemot landet eller regionen i fråga.
Ta till exempel västra Balkan som vi har debatterat så ofta i denna kammare.
Efter en lång tid av blodspillan och strider mellan olika etniska grupper som kulminerade i den framgångsrika militära kampanjen för att sätta stopp för den etniska rensningen i Kosovo, tog Europeiska unionen initiativ till en samlad insats för att återupprätta stabiliteten och få till stånd en genomgripande politisk och ekonomisk reform i regionen.
Vi har skapat ett ramverk av stabiliserings- och associeringsavtal för att uppmuntra regional integration och för att ge dessa länder ett långsiktigt politiskt perspektiv som medlemmar i Europeiska unionen.
Vi förvaltar en avgörande del av FN-uppdraget i Kosovo.
Vi har även tagit initiativ som programmet Energi för demokrati i Serbien, vilket hade klart uttalade politiska, såväl som ekonomiska och humanitära, mål.
Allt detta har varit delar - och viktiga delar - av en integrerad europeisk politik för säkerhet och konfliktförebyggande insatser i regionen.
Europeiska kommissionen fortsätter att spela en central roll i utformningen och utförandet av den politiken.
Men EU: s politik i regionen har även inbegripit militära insatser - till exempel i före detta jugoslaviska republiken Makedonien, där Nato placerade i huvudsak europeiska styrkor till stöd för en politisk lösning när våldet och spänningarna mellan olika etniska grupper ökade.
Det var nödvändigt att nära samordna utplaceringen med det som Europeiska unionen redan gjorde.
Som parlamentet känner till var Solana och jag direkt engagerade i medlingen när styrkan gick in.
Kommissionen stödde de politiska avsikterna med den militära insatsen genom sin mekanism för akuta ingripanden, och hjälpte till att återskapa förtroendet i regionen och minska spänningarna mellan olika etniska grupper genom ett katastrofprogram för återuppbyggnad av bostäder och genom andra åtgärder.
Nu har regeringschefer, vid Europeiska rådets möte i Barcelona, uttryckt Europeiska unionens beredskap att ta ansvar för en fortsatt militär operation om vissa förutsättningar kan uppfyllas, däribland permanenta arrangemang för samarbete mellan EU och Nato.
Kommissionen är inte direkt engagerad i det beslutet, som rör den fysiska säkerheten för nationell militär personal som stationeras i regionen, och vi önskar inte heller ett direkt engagemang.
Men, återigen måste vi vara delaktiga i så måtto som det ökar värdet av Europeiska unionens samlade ansträngningar.
Vi måste kunna göra vår stämma hörd eftersom militära beslut, som jag har sagt, även har konsekvenser för Europeiska unionens samlade säkerhetspolitik i den vidare bemärkelse som jag har beskrivit.
Sambanden mellan de militära inslagen i GUSP och de områden som av tradition varit en angelägenhet för gemenskapen är komplexa och ofta politiskt känsliga.
Europeiska kommissionen är redo att göra vad som ankommer på den genom att använda fördragets stora möjligheter för att utveckla en stark, effektiv och livskraftig europeisk försvarsindustri.
Det framgår tydligt av resolutionsförslagen framför oss att detta står i överensstämmelse med Europaparlamentets önskan.
De flesta ledamöter av denna kammare skulle, till exempel, stödja kommissionens initiativ att låta den rådgivande gruppen för flyg- och rymdsektorn - eller STAR 21 som den också kallas - undersöka de strategiska utmaningar som Europeiska unionen står inför inom denna avgörande sektor.
Vi välkomnar Carlos Westendorps, ordförande i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi, och Karl von Wogaus deltagande i den gruppen.
Vi är, som sagt, redo att göra vår del.
Men i sådana här frågor måste vi fortsätta i nära samarbete med medlemsstaterna som bevarar det nationella ansvaret för mycket av den politik det gäller.
Sambanden mellan civila och militära spörsmål, och mellan Europeiska unionens och de enskilda ländernas ansvar i genomförandet av en integrerad politik för säkerhet och krishantering har ännu inte beaktats fullt ut.
Den erforderliga institutionella strukturen har dock börjat ta form, till exempel i Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och i de organ som skall vägleda den, inklusive militära kommittén, politiskt-militära gruppen och kommittén för de civila aspekterna av krishantering.
Tillsammans med Solana arbetar jag på att definiera möjligheterna och begränsningarna för våra respektive roller och ansvarsområden.
Det är inte alltid enkelt.
Det finns olösta frågor, till exempel när det gäller finansieringen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vare sig det gäller insatser som finansieras över gemenskapens budget eller åtgärder med militära implikationer som alltid måste påläggas medlemsstater.
Europeiska unionen behöver strukturer som erbjuder större budgetflexibilitet i genomförandet av utrikespolitiken och ger den möjlighet att använda medel snabbare i krislägen.
Vi har lagt fram några förslag till gemenskapens budget i det syftet.
Men i sökandet efter större flexibilitet får vi inte skapa parallella strukturer i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som är undandragna korrekt parlamentarisk granskning och finansiell kontroll genom revisionsrätten - eller inkräktar på gemenskapens behörighet.
Det är inte omöjligt att lösa dessa problem.
Vi har, till exempel, gjort en överenskommelse om arrangemangen för EU: s polisiära uppdrag i Bosnien, som söker en balanserad medelväg mellan de två konkurrerande frågorna.
Men vi måste gå fram med stor lyhördhet, och det gäller även på försvarsindustrins område, som min kollega Liikanen just skall tala om.
Jag skulle vilja ta upp en sista sak och jag drivs - eller uppmuntras - att göra det av Bloks intressanta anmärkningar.
Brok sade, och det kan jag mycket väl förstå, att vi måste kunna visa att vi menar allvar med Europas säkerhet.
Han talade om försvarskostnader och utgifter för militär utrustning.
Detta är ytterst farliga vatten - där det vimlar av hajar - för en kommissionär att försöka simma i.
Kommissionen är inte en 16: e medlemsstat; den har inte sina egna skattebetalare som svarar för att välja den eller avsätta den.
Jag läste om den viktiga diskussionen huruvida Europa bör spendera mer på precisionsstyrda robotar, på elitförband, på luftburen förmåga, på militära telekommunikationer.
Det förefaller mig som att det finns mycket starka argument för att konsekvenserna för den transatlantiska alliansen när det gäller skillnader i teknisk förmåga med tiden kommer att vara destabiliserande om vi inte är beredda att spendera mer på dessa områden.
Men jag vill inte gå in mera i detalj på den diskussionen, jag vill bara peka på en mycket viktig, realistisk omständighet.
Förenta staternas president har just begärt en ökning av försvarsutgifterna med 14 procent - en ökning av Förenta staternas försvarsbudget med 48 miljarder USD.
Jag skulle vilja veta om det finns någon i detta parlament som är medlem i ett politiskt parti som skulle kunna vinna ett parlamentsval genom att förespråka en ökning av försvarsutgifterna med 14 procent i Europa, samtidigt som man skär ner på utgifterna för hälsovård och utbildning.
Räck upp händerna!
Jag vill bara påpeka att vi måste vara realistiska.
Vi får inte låta klyftan mellan vår retorik och vad vi faktiskt är beredda att plädera för som politiker att bli för stor.
Och vi bör erkänna de ytterst viktiga bidrag vi lämnar till alla de andra aspekter av säkerheten som vi, till exempel, talade om för några veckor sedan i Monterrey under Förenta nationernas beskydd.
Det saknar inte betydelse för säkerheten att just nu syssla med vad vissa hånfullt kallar socialt arbete i Afghanistan.
Om socialt arbete i Afghanistan innebär att vi inte behöver engagera oss militärt i Afghanistan på nytt om fem eller tio år, så förefaller det vara en mycket bra investering i säkerheten för Europeiska unionen, regionen och världen.
Jag hoppas att vi kan vara realistiska i vår bedömning av säkerhet och realistiska när det gäller på vilket sätt Europa faktiskt kan bidra till större säkerhet runtom i världen, med helhjärtat stöd från de som röstar för er, om än inte för mig.
(Applåder)
