# ID: svediakorp-gov424283
# author: Trillo-Figueroa (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 3,618
# sentences: 100
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade ledamöter!
Låt mig först uttrycka min enorma personliga tillfredsställelse, även å Spaniens regerings vägnar, över att för första gången, vilket talmannen även påpekade, framträda i kammaren.
I mitt fall är detta även ett återseende med den parlamentariska världen.
Jag hade äran att vara ordförande för parlamentet - Spaniens parlament - under den förra mandatperioden som talman för kongressen och detta - den parlamentariska världen - är min verkliga och definitiva politiska kallelse.
Följaktligen vill jag även erinra er om att jag har haft tillfälle att sammanträffa med ordförandena för försvarsdelegationerna från de femton medlemsstaternas parlament samt och VEU: s parlamentariska församling för att redogöra för det spanska ordförandeskapets mål för detta halvår, vilka jag även lade fram i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik den 18 februari i år.
Låt mig börja mitt inlägg med att beskriva hur jag tänker lägga upp det: jag vill för det första kort erinra om bakgrunden och de principer som den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken bygger på för att sedan gå över till en analys av det spanska ordförandeskapets mål inom de tre områden som vi har delat in dessa mål i.
Dimensionen eller det operativa området, det institutionella området och sist, men inte minst alla frågor som berör den allmänna opinionen, såväl på ett nationellt som på ett europeiskt plan.
Jag börjar således med bakgrunden och i det sammanhanget vill jag påminna om att vårt verkliga mandat, efter mötet i Saint-Malo, inleddes i december 1999 i Helsingfors när man beslutade att inrätta en europeisk snabbinsatsstyrka, vilken kommer att utgöras av ett totalt antal på minst 60 000 man som skall sättas in på två månader och under och underhållas under minst ett år, med logistiskt stöd, flyg-, sjö- och landstridskrafter för att genomföra uppdrag som vi benämner Petersberguppdragen, en anspelning på det vid det här laget berömda slottet i närheten av Bonn där dessa uppgifter analyserades, vilka huvudsakligen utgörs av fredsbevarande och fredsskapande insatser, evakueringar och uppdrag av humanitär karaktär, och som skall vara uppbyggd senast år 2003.
Sedan början av år 2000, på knappt två år, har vi kunnat utveckla detta huvudsakliga mål i stor utsträckning, så att man efter de portugisiska och franska ordförandeskapen kunde inrätta organ som först var tillfälliga och som nu är permanenta, man sammanställde en militär resurskatalog som senare har aktualiserats och där bidragen från sex kandidatländer har tagits med.
Katalogen granskades under det föregående belgiska ordförandeskapet och jag tackar för deras arbete.
Arbetet med de militära målen avsaktade i viss grad under det svenska ordförandeskapet, som emellertid utnyttjade tiden mycket väl för att utveckla förfaranden och civila förvaltningsorgan för krishantering.
Som ni vet förklarades snabbinsatsstyrkan operativ vid Europeiska rådet i Laeken.
För närvarande innebär detta ärligt talat snarare en förklaring om en teoretiskt möjligt operativ styrka och detta gör att det spanska ordförandeskapet ställs inför en ännu mer tvingande uppgift efter händelserna den 11 september.
Jag kommer nu kort att erinra om principerna och jag vill för det första påminna om, som ni mycket väl känner till, att det område vi talar om har en mellanstatlig karaktär, och att principen om frivillighet är en naturlig följd av detta, det finns dessutom en direkt anknytning till Europeiska rådet och själva organisationen sui generis av detta område, som leds av den höge representanten och generalsekreteraren finns, som senare kommer att tala inför plenum om andra frågor, KUSP, Militära kommittén och Europeiska unionens militära stab.
Den andra principen är uppdragets känsliga karaktär.
Ärade ledamöter, jag anser att principen om specialisering bör ses som en princip för uppskattning, och jag upprepar att vi endast talar om militära uppdrag för att genomföra Petersberguppdragen, humanitära uppdrag för skapande av fred, fredsbevarande uppdrag och evakuering i de fall det blir nödvändigt.
Herr talman, här har vi en av svårigheterna med att eventuellt inbegripa bidrag från europeisk militär kapacitet i försvaret mot den externa terrorismen, som har samband med det spanska ordförandeskapets främsta uppgift, kampen mot terrorismen, som emellertid i det nuvarande utvecklingsstadiet av våra uppdrag som av hänsyn till principen om uppskattning inte kan ta på oss utan en föregående förklaring från rådet, vilket jag kommer att ta upp senare i mån av tid.
Den tredje principen är subsidiaritetsprincipen, naturligtvis inte i den traditionella innebörden som den tolkas av kammaren och inom den europeiska rätten, den gamla gemenskapsrätten, utan helt enkelt med den innebörden att våra uppgifter som européer i säkerhets- och försvarspolitikens Europa är subsidiära det nationella förvaret, som tillkommer - eftersom det fortfarande ingår i den tidigare hårda kärnan av självbestämmanderätt - de nationella regeringarna.
Det står dock helt klart det även är subsidiärt i förhållande till det kollektiva försvaret, som i de flesta av unionens medlemsstater ses som Atlantpaktens ansvar.
Detta leder till att våra uppdrag i sin tur är subsidiära i förhållande till det kollektiva försvar som är Atlantpaktens uppgift, men som inte för den skull är mindre oberoende.
Den fjärde principen är alltså principen om komplimentaritet.
Om vi kombinerar Atlantpaktens strukturer med Europeiska unionens på lämpligt sätt kommer vi att kunna bevara dessa principer, som är absolut nödvändiga för principerna om icke-fördubbling, icke-överskott och icke-dubbelhet i varken strukturer, planering eller utgifter.
När allt kommer omkring är investeringar i försvar som två sidor av samma mynt, i det här fallet vår gemensamma valuta.
Låt mig nu ta upp, innan jag tar upp det spanska ordförandeskapets mål, det motto som det spanska ordförandeskap har valt för dessa sex månader: som ni vet är det? mer Europa?, vilket skall förstås som både internt och externt.
Mer Europa internt inom den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken innebär att medborgarnas medvetande om behovet av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik ökar.
Mer försvar externt betyder, varken mer eller mindre, att ta itu med ett existentiellt behov.
Ärade ledamöter, tro mig, jag uttrycker inte bara en personlig åsikt, utan den spanska regeringens åsikt, när jag säger att den europeiska säkerhets- oh försvarspolitiken är ett existentiellt behov för Europeiska unionen.
Om Europa vill ha en enad närvaro i världen behöver vi ofrånkomligen en gemensam säkerhets- och försvarspolitik.
Europeiska unionen är inte trovärdig om den inte talar med en egen och enad röst på säkerhetsområdet och om denna röst inte följs och stöds av militär kapacitet är vi inte trovärdiga.
Vi har och har haft tillfällen för att lägga märke till denna brist.
Jag anser dessutom, ärade ledamöter, att en gemensam monetär politik inte ens är tänkbar på lång sikt om vi inte har en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för Europeiska unionen för att stödja vår valuta.
Herr talman, jag börjar med att dela in det spanska ordförandeskapets mål för dessa sex månader i följande tre grupper: operativa eller operationella mål, institutionella mål och de mål som har med den allmänna opinionen att göra.
Om vi börjar med de operativa målen, som logiskt nog är mer tekniska, vill jag tala om för parlamentet att de var den viktigaste frågan vid det informella möte som jag höll med mina kolleger, unionens försvarsministrar, den 22-23 mars i Zaragoza.
Vi är alla beslutna att ge främsta prioritet åt det övergripande målet (headline goal) och till dess militära kapacitet.
Därför vill jag för det första betona att man har inlett arbetet med att fastställa de faktorer som skall ingå i snabbinsatsstyrkan för ett eventuellt genomförande av Petersberguppdragen, som överenskoms i Helsingfors.
Det är viktigt att fastställa vilka faktorer som skall ingå i snabbinsatsstyrkan och det finns ett behov, vilket har bekräftats den senaste tiden, av att välja vissa bestämda styrkor ur headline goal - från styrkekatalogen - så att det finns förfaranden som möjliggör omedelbar mobilisering i fall av kris.
Vi har inte försökt skapa ett mini-headline goal, och inte heller ett parallellt headline goal, utan helt enkelt velat fastställa förfarandena för att välja vilka styrkor som skall hållas beredda under den första tiden för att mer effektivt ta itu med en hotande kris.
För det andra driver vi på framstegen i fastställandet av operativa högkvarter.
För att tala klarspråk, med den informella stämning som alltid råder i parlamentsdebatter, ger Laekenförklaringen om att snabbt göra Europeiska unionen operativ inga vinkar om hur det högkvarter som skall leda en styrka som skall genomföra ett Petersberguppdrag i en krissituation kommer att utformas.
Detta vet vi inte än, och vi vet inte heller vilka resurser som kommer att ingå i denna styrka som skall grupperas i början.
Dessa två främsta mål är följaktligen grundläggande för att förklaringen om att göra unionen operativ skall bli effektiv.
Man har fått tillräckligt med erbjudanden om högkvarter för att fastställa vilka de kommer att bli i en nära framtid.
De måste ha - och vi har fastställt villkoren - motsvarande multifunktionella strukturer, gemensamma förfaranden och verksamhet.
Ordförandeskapet kommer att fortsätta att driva på arbetet med denna fråga genom två handlingslinjer: att utveckla de normaliserade operativa förfarandena som skall styra verksamheten inom de framtida högkvarteren och för det andra genom att även delta i den högkvarterspanel som har inrättats inom ramen för den europeiska handlingsplanen, som jag nu kommer att ta upp.
Herr talman, ärade ledamöter, som ni vet antogs ett belgiskt förslag som stöddes av Nederländerna vid rådet i Laeken om en handlingsplan för europeiska militära resurser.
Denna handlingsplan är helt enkelt en metod för att peka på brister i vår katalog och tillhandahålla metoder för att åtgärda dessa brister.
Det spanska ordförandeskapet började med att kontakta unionens militära stab i varje medlemsstat och bad dem ange vilka prioriterade brister det enligt deras åsikt finns i katalogen.
De svarade på rekordtid och man inrättade sjutton expertpaneler som nu är verksamma, vilka arbetar med att analysera lösningar för tjugotre prioriteringar eller brister som man anser att det är prioriterat att täck.
Vi å vår sida genomför nu en solidarisk ansträngning genom att leda fyra av dessa paneler och det handlar exempelvis om attackhelikoptrar, flygtankning flygembarkering och fältsjukhus.
Vi deltar dessutom i ytterligare åtta paneler.
Vi genomförde en preliminär diskussion i Zaragoza om den väg vi skall följa för att finansiera nödvändiga nya resurser som framkommer i de undersökningar som genomförs för närvarande och vi har intressanta förslag om gemensam finansiering som vi nu ser på och som jag kanske hinner ta upp i detalj under mitt inlägg.
I överensstämmelser med det ständiga målet för öppenhet i våra förbindelser med Atlantpakten genomför nu Europeiska unionens expertgrupp, känd som Headline Task Force, tillsammans med Natos experter undersökningar som under vårt ordförandeskap sammanställs i formato plus.
Denna process kommer att få fortsatt stöd med fullständig samordning och öppenhet med Atlantpaktens arbete för att utveckla deras initiativ om försvarsresurser.
På det här området vill jag även nämna behovet av att förse oss med en mekanism för utveckling av militära resurser.
Med hjälp av denna mekanism får vi tydliga indikationer på situationen för de europeiska resurserna och bristerna i dessa.
Det måste naturligtvis vara en oberoende mekanism inom Europeiska unionen, men vi bör även i vårt eget intresse mycket noga beakta de positiva erfarenheterna från Atlantpakten.
Den största svårigheten i dag är otvivelaktigt planeringsprocessen av Atlantpaktens styrkor i aspekter som exempelvis det formulär som har antagits och utarbetats inom själva resursgruppen.
Denna aspekt är helt klart grundläggande, om inte utslagsgivande, inte bara för vårt ordförandeskap, utan för utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, nämligen förbindelserna mellan Europeiska unionen och Atlantpakten, genomförandet av det så kallade Berlin Plus-avtalet, särskilt när det gäller kapitlet om Europeiska unionens ständiga tillgång till Natos krishanteringsprocesser.
Vid rådet i Barcelona underströks vikten av att nå och sluta permanenta avtal mellan Europeiska unionen och Nato så snart som möjligt och rådet gav ordförandeskapet och generalsekreteraren, den höge representanten, uppdraget att knyta kontakter på hög nivå för att framgångsrikt avsluta förhandlingarna.
Våra stats- och regeringschefer har konstaterat att man inte kan fortsätta att skjuta upp målet att nå en permanent samarbetsram med Nato och att ad hoc-lösningarna eller lösningar från fall till fall kan leda till blockeringar liknande de som har uppstått tidigare och som kommer att skada unionen när det är som minst lämpligt, det vill säga när det är dags att för första gången genomföra en krishanteringsoperation, vilket riskerar unionens nuvarande och framtida prestige allvarligt.
Herr talman, jag kommer nu att ta upp en fråga som kanske intresserar ledamöterna mer, nämligen en genomgång av Europeiska unionens övertagande av ledningen för vissa uppdrag, såväl när det gäller före detta jugoslaviska republiken Makedonien, fortsättningen av operation Amber Fox, som övertagande av vissa ansvarsuppgifter i Bosnien Hercegovina, och på det här området återstår bara att tala om vikten av att genomföra CME 02, som kommer att sätta vår organisationsförmåga på prov genom förfarandena för krishantering nu i maj.
Dessa kommer att genomföras under det spanska ordförandeskapet och jag kan garantera er, ärade ledamöter, att de svårigheter som från början verkade vara omöjliga att komma till rätta med har övervunnits och jag kan även bekräfta att vi kommer att genomföra denna uppgift till det fastställda datumet och vi kommer även - jag är övertygad om detta - att genomföra den framgångsrikt och tillerkänna Europeiska unionens institutioner tillräcklig vikt,, som Militära kommittén, kommittén för politik och säkerhet, generalsekreteraren och tillika den höge representanten samt Europeiska unionens militärstab.
Jag nämnde ett andra område, herr talman, nämligen det institutionella området.
När det gäller denna punkt vill jag betona att Spanien tillsammans med en annan grupp länder har varit en pådrivande kraft, när det gäller behovet av att inrätta och formalisera ett råd för försvarsministrarna.
Förstå mig rätt, ärade ledamöter, det handlar inte om att lägga till ytterligare ett råd till den europeiska institutionella galaxen, det handlar helt enkelt om att de personer som har anförtrotts detta ansvar skall kunna fullgöra det och kunna arbeta.
Vi vill varken tränga ut eller lägga oss i utrikesministrarnas befogenheter, vi vill bara göra vårt arbete och kunna ta upp de problem jag nämnde tidigare: effektiviteten av headline goal och en eventuell gruppering av Petersberguppdragen.
För att kunna göra detta är ett råd av grundläggande vikt.
Vi har nu tagit ett första, viktigt steg, eftersom alla har ställt sig positiva till vårt förslag, nämligen ett möte under rådets (allmänna frågor) beskydd, där frågan om ett råd för försvarsministrarna i vilket endast dessa ministrar skall ingå kommer att tas upp i maj i Bryssel.
Jag tar nu upp det andra institutionella målet, som handlar om grunderna för en europeisk vapenpolitik, och jag kommer även att besvara ledamot Broks frågor och de faktorer som bekymrade honom.
Det stämmer att man hittills inte har försökt genomföra - eller åtminstone lägga grunden till eller dra upp riktlinjerna för - en europeisk vapenpolitik.
Vi har velat ta detta steg på ett beslutsamt sätt.
Det handlar inte under några omständigheter om att lägga sig i den europeiska vapenindustrin, det faller inte under våra befogenheter, men däremot om att fastställa grunderna, de grundläggande principerna för en europeisk vapenpolitik.
Jag sade tidigare att den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken är ett existentiellt behov för all slags vapenpolitik.
Vi har följaktligen förberett ett slags dekalog - antalet principer blir till syvende och sist det minst viktiga - för att söka enighet om de huvudprinciper som bör styra en europeisk vapenpolitik.
Denna lista utgår från påståendet att den europeiska vapenindustrin måste stå till GUSP: s tjänst och inte tvärtom - ett påstående som förefaller självklart om man inte ser på verkligheten, där det brukar vara tvärtom - och som naturligtvis bör grundas på principerna för frivillighet, öppenhet och samordning med andra organisationer.
Bland de konkreta åtgärder som planeras innefattar vi även harmoniering av operativa krav, gemensam användning av resurser, möjligheten att dessa resurser skulle kunna anskaffas genom en europeisk vapenbyrå, vilken skulle ena eller åtminstone samordna de befintliga organen, att undersöka möjligheterna till ett bokföringssystem som är mer anpassat till verkligheten, vilket kommer att underlätta finansiering på lång sikt av vissa system och även sökandet efter - jag tog upp det tidigare - nya metoder för gemensam finansiering.
Behovet av att fastställa en metod som på medellång och lång sikt gör det möjligt att ta itu med de resursbrister som identifierades i Helsingforskatalogen ställer oss i sin tur inför principerna om en europeisk vapenpolitik, genom vilken man kommer att undersöka de nationer som är ledande inom vapentillverkning vid ett möte som ordförandeskapet har utlyst till den 29 april.
Slutligen, herr talman, och jag närmar mig nu slutet på min talartid, kommer jag att sammanfatta aspekter som inte är mindre viktiga men som utan tvivel inte utgör den grundläggande prioriteringen, den operativa.
Under den stund jag har kvar vill jag ta upp aspekterna om att medvetandegöra allmänheten om ett europeiskt försvar och aspekter som är sammanlänkade med detta.
Ärade ledamöter, vi har upplevt händelser om gör det nödvändigt att inleda arbetet med att skapa ett rättsligt regelverk inom den humanitära rätten för Petersberguppdragen inför framtiden.
När Spanien kom med detta förslag hade händelserna den 11 september ännu inte inträffat.
Efter den 11 september, några månader senare, visade vissa händelser att det är absolut nödvändigt att vi klargör den rätt som är tillämplig för krissituationer.
Jag talar naturligtvis om den dispenserade behandlingen av fångar, behandlingen av civilbefolkningar, privat egendom och förbindelserna med de civila myndigheterna under genomförandet av Petersberguppdragen.
Vi har tänkt oss att detta kan vara en väg som påbörjas i Salamanca, som är europeisk kulturstad under dessa månader och där även ius ad bellum och ius in bello, föddes för många år sedan under femtonhundratalet och vi har därför även sammankallat ett möte i maj i Salamanca, till vilket naturligtvis alla företrädare från unionens medlemsstater och även tredje länder är inbjudna samt även Röda korsets internationella kommitté.
Herr talman, ärade ledamöter, vi får inte glömma Medelhavsdimensionen inom GUSP sett ur det spanska ordförandeskapets perspektiv.
Som ni vet har ett möte sammankallats i Valencia den 22-23 april, ett mycket lämpligt tillfälle.
Vi vill inte att GUSP står utanför denna Medelhavsdimension och därför har vi utlyst ett seminarium i Barcelona den 20-21 maj om Medelhavsdimensionen i vår gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.
Det handlar helt enkelt om att tala om för länderna i södra Medelhavsområdet att headline goal inte utgör ett hot och ännu mindre mot dem: det handlar om att knyta stabila kontakter med deras krigsmakter och regeringar som gör det möjligt att berika Medelhavet som ett område för säkerhet och välstånd.
Slutligen kommer vi i Cartagena i samma syfte och i enlighet med ett belgiskt initiativ samla ansvariga för att informera allmänheten inom de olika försvarsministerierna samt specialister från olika kommunikationsmedier för att ge en ny impuls till förståelse och spridning av vårt budskap till de europeiska medborgarna.
Herr talman, jag frestar på ert tålamod, men jag har en kort kommentar om terrorismen kvar att ta upp som jag anser vara viktig.
Ärade ledamöter, jag har redan påmint om att det spanska ordförandeskapets - president Aznar har förklarat detta här i kammaren - främsta prioritering är kampen mot terrorismen.
Det behöver inte betonas att Spanien under dessa omständigheter har en moralisk skyldighet att sätta kampen mot terrorismen främst under sitt ordförandeskap.
Vi har funderat mycket på detta, även tillsammans med försvarskollegerna inom Europeiska unionen och vi är överens om att kampen mot terrorismen inte hör till Petersberguppdragen, vilket jag tidigare sade.
Vi är även överens om att det är rättstaten som skall föra kampen mot den interna terrorismen i unionen genom dennas vanliga förfaranden, genom domstolarna och statens säkerhetsstyrkor, men det är vår skyldighet att försvara de europeiska medborgarna inför eventuella terroristattacker utifrån, och för att göra detta krävs det otvivelaktigt militära resurser som vi nu gemensamt försöker skapa.
Jag syftar på resurser för att bekämpa NBC-massförstörelsevapen - atomvapen, biologiska eller kemiska vapen - även underrättelseresurser, våra styrkors självskydd vid förflyttningsuppdrag, helt enkelt alla resurser som gemensamt skall bidra till att skydda det område vi kallare det gemensamma området eller det gemensamma inre luftrummet.
Dessa resurser och uppdrag utgör de grundläggande betraktelserna och riktlinjerna i en handling som det spanska ordförandeskapet är i färd med att utarbeta för att lägga fram den vid Europeiska rådet i Sevilla, där vi hoppas att den kommer att antas.
Vi vill skulle även gärna vilja ha parlamentets stöd för de punkter jag tagit upp.
Tack så mycket, herr talman.
(Applåder)
