# ID: svediakorp-gov424264
# author: Bernié (EDD) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 242
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Kraftmätningen mellan kommissionens direktiv och rådets rambeslut för att? straffbelägga? artikel 174 i fördraget ger upphov till frågan om vem som gör vad i Europa?
Samtidigt som konventet granskar fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna, innebär detta förslag en utvidgning av gemenskapsrätten, bortom fördragens ordalydelse.
Låt oss i väntan på 2004 tillämpa en institutionell försiktighetsprincip.
Måste miljöbrottslighet omvandlas till regelverk, och måste man bekräfta att denna målsättning bättre skulle uppnås på unionsnivå?
Inom ramen för Amsterdamfördraget faller denna fråga under den tredje pelaren (rättsligt samarbete i brottfrågor).
Att straffbelägga alla överträdelser av miljölagstiftningen är en orealistisk målsättning, vars syfte är att tillfredsställa kraven från några mäktiga men föga representativa miljölobbygrupper.
Jag delar inte heller alternativet i Di Lello Finuolibetänkandet, i vilket rådet uppmanas att inte vidta några som helst åtgärder angående strafflagstiftningen i fråga om miljön innan förslaget till direktiv om skydd för miljön har antagits.
Varje medlemsstat måste i kraft av sin nationella lagstiftning kunna beteckna de gärningar som räknas upp i rambeslutet som straffbara gärningar.
Att straffbelägga vissa brott vore klokt, med förbehåll för att endast de allvarligaste brotten straffbeläggs, och för att dessa brott har en gränsöverskridande natur.
Det är på den internationella nivån som den huvudsakliga kampen måste föras.
(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 137.1 i arbetsordningen.)
