# ID: svediakorp-gov424214
# author: Dell'Alba (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Det är brukligt att gratulera föredragandena när man får ordet, vilket jag mycket gärna gör.
Jag gratulerar dem alla, med ett undantag.
Jag säger inte vem det rör sig om, eftersom vi befinner oss bland vänner och invigda personer, men jag gratulerar inte en föredragande som har sett till att hans betänkande antagits enhälligt, och som har lämnat in fyra ändringsförslag på sin grupps vägnar.
Jag anser inte att detta är något bra tillvägagångssätt - och mer säger jag inte - för när kollegerna ser föredragandens namn tror de att det rör sig om tekniska ändringsförslag till en text som har antagits enhälligt.
Jag anser att en föredragande borde bevara en viss lojalitet mot både sina kolleger och sig själv.
Föredraganden lägger fram ett betänkande, han ser till att det antas enhälligt av ledamöterna i hans utskott - där jag ingår - och sedan upptäcker jag att han, på sina kollegers vägnar, har ingivit ändringsförslag som går i en annan riktning.
Jag anser verkligen att detta tillvägagångssätt är felaktigt, och jag uppmanar nu mina kolleger och de politiska grupperna att förkasta dessa ändringsförslag.
Man kan nämligen bara ha ett uppdrag åt gången: antingen är man föredragande, eller så utarbetar man ändringsförslag.
Jag samtycker till ingivandet av ändringsförslag till andra betänkanden, men inte till sitt eget betänkande.
Därför beklagar jag att jag inte kan gratulera denne kollega till hans arbete.
När det gäller de andra betänkandena, skulle jag vilja ta upp ytterligare två punkter.
Den första riktar sig till min kära vän Eluned, fru Morgan.
Vi har kommit till år 2002, och det tredje millenniet: världen går framåt, rättsfrågor preskriberas ibland, så varför envisas med att vägra bevilja ansvarsfrihet för åren 1996-1997 för den minsta av institutionerna inom vårt europeiska unionssystem.
Vad vill ni att våra medborgare skall tro när de får veta att vi har beviljat ansvarsfrihet för samtliga institutioner, men att vi skjuter upp beviljandet av ansvarsfrihet från sju eller åtta år tillbaka för Ekonomiska och sociala kommittén.
Vi har anklagat dem nog, vi har ifrågasatt dem nog för de handlingar som avslöjats.
Låt oss för Guds skulle bespara oss spektaklet med att dra ut på dessa komprometterande affärer, för om vi nu skall tala om komprometterande affärer - detta säger jag till Eluned - då kan alla dra upp gamla komprometterande affärer och dra ut på dem igen.
Det är ingen bra metod.
När det gäller McCartins betänkande - som jag särskilt gratulerar föredraganden till - vill jag slutligen betona det faktum att man förvisso kan ta upp alla fall i alla stater och förklara dem, men vi skall inte envisas med specifika fall.
När det gäller punkt 60 uppmanar jag alltså verkligen enträget kollegerna att inte ta till sig de ord som i punkt 60 används gentemot en medlemsstat som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
