# ID: svediakorp-gov424209
# author: Kuhne (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 557
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter att nästan alla talare före mig har överskridit sin talartid med minst en minut ber jag nu om förståelse, om så skulle behövas.
När förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet inleddes med revisionsrättens rapport i december förra året, underströk jag att vi inledde en fas med samtal kring de systematiska problemen i EU: s budgetpolitik och att vi inte var så särskilt intresserade av alla eventuella eller faktiska skandaler.
Och det är faktiskt två aspekter som pekar i den riktningen, nämligen det jämförelsevis låga antal ändringsförslag till alla betänkanden och den breda majoritet som dessa har antagits med och det jämförelsevis låga vågsvall som debatten om beviljandet av ansvarsfrihet har rört upp i pressen.
I fråga om parlamentet har jag dock något mycket konkret att säga.
Låt mig ta upp en fråga som föregående talare, Stauner, berörde.
Det vore verkligen önskvärt om parlamentet helt på egen hand kunde ta itu med att på rättslig väg reglera samtliga uppgifter som rör budgethanteringen.
Detta vore underbart, och jag skulle stödja detta.
Dock finns det ett problem här: EU: s budgetförordning skiljer inte på parlamentets sätt att handskas med budgeten och partigruppernas sätt att göra det.
En sådan uppdelning behöver vi dock.
Låt mig påminna om att vi i samband med revisionsrättens rapport om partigruppernas hantering av finanserna för två år sedan förde en bred diskussion i kammaren, och då gjordes parlamentet som institution ansvarig för vissa tveksamma finansieringsvanor i enskilda partigrupper och att alla kolleger här i kammaren, inför åhörarläktarna och inför pressen, gjordes ansvariga för något som enstaka partigrupper i praktiken bar ansvaret för.
Jag vill inte göras ansvarig för tveksamheter i andra partigruppers sätt att sköta finanserna, och likaså tar jag för givet att kollegerna i andra partigrupper inte skall ställas till svars för om något går på tok i min partigrupp.
Virrankoskis betänkande har gett oss möjlighet att ta ett stort steg på vägen mot en ansvarsuppdelning mellan parlamentets administration och grupperna.
Detta steg måste vi ta.
Jag vill varna för att ställa sig upp och säga: Varför skall kommissionen i ett lagstiftningsförslag om genomförandebestämmelser i budgetförordningen skriva oss på näsan vad vi skall göra eller inte?
På så sätt skapar vi nämligen, genom att visa hur duktiga och starka vi är, en skenkonflikt med kommissionen, med den bieffekten att ansvarsfördelningen mellan parlamentet och partigrupperna aldrig blir av, vilket i sin tur får den kanske bekväma bieffekten att vissa saker som har skett i det förgångna kan drivas vidare.
Till exempel att en medarbetare som blir friställd av en partigrupp får skadestånd av parlamentet och drar parlamentet inför arbetsdomstolen.
Eller att parlamentet tvingas betala astronomiska summor ur parlamentets budget till tjänstemän i partigrupperna för semesteranspråk som har legat och vuxit eller flyttats med, medan detta egentligen borde vara partigruppernas ansvar.
Jag vill alltså varna för att skapa en sådan situation genom skenbara konflikter.
För att undvika situationen har vi möjlighet att formulera en lösning till i morgon.
Om vi i slutändan ändå skulle få en situation där nuvarande tillstånd fortsätter, då kommer vi också att nämna de ansvariga vid namn.
(Applåder)
