# ID: svediakorp-gov424208
# author: Stauner (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 709
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade damer och herrar!
Det betänkande som kollegan Blak har lagt fram om ansvarsfrihet för Europeiska utvecklingsfonden pekar tydligt på de särskilda problemen i den europeiska utvecklingspolitiken.
Med all tydlighet framstår de problem som har sitt ursprung i systemet och i kommissionens arbetssätt.
Därmed är det oacceptabelt att det i slutet av 2000 kvarstår ett belopp på 6 miljarder euro som inte har använts.
Med tanke på att många AVS-länder blir allt fattigare är det oacceptabelt att kommissionen inte klarar av att till de behövande få ut de medel som ställts till förfogande.
Kommissionen har tagit itu med en systemförändring på dessa områden.
Sedan Cotonouavtalet ges stödet allt oftare i form av sektoriella program för budgetstöd.
Enkelt uttryckt innebär detta följande: Kommissionen litar mer till mottagarländernas ansvar.
Detta är i sig en berömvärd metod.
Men, ett sådant förtroende förutsätter att man konsekvent kräver tillbaka pengarna om oegentligheter konstateras.
Men tydligen brister det i konsekvensen, för revisionsrätten har kunnat konstatera att kommissionen visserligen har gjort revisioner och även fastställt missbruk, men ändå har inte ett enda cent hittills återkrävts eller dragits tillbaka av de hela 14 miljoner euro som revisionsrätten nämner.
Kommissionen måste våga gå ut med anledningen till detta.
Antingen beror det på inkompetens i den egna administrationen eller också finns det allmänna politiska skäl till att man avstår från att kräva tillbaka pengarna.
Jag tror att detta kommer att bli prövostenen för det nya finansieringssystemet.
Ett ökat förtroende för mottagarländerna förutsätter också att mottagaren bär hela ansvaret för eventuellt missbruk.
Allt annat tycks mig inkonsekvent och står på sikt inte heller i mottagarnas intresse.
Kommissionen måste fatta tydliga beslut och får inte - vilket säkert vore det bekvämaste - följa minsta motståndets lag.
Därmed återstår att kritisera vissa välkända anakronismer i förfarandet för Europeiska utvecklingsfonden (EUF-förfarandet) som bör åtgärdas snarast möjligt.
Om parlamentet skall bevilja ansvarsfrihet måste parlamentet också ges budgetmässiga och lagstiftande befogenheter för EUF-medlen.
Även den revisionsförklaring som revisionsrätten avger i rapporten om Europeiska utvecklingsfonden måste, precis som revisionsförklaringen för den totala budgeten, omfatta fullständig kontroll och får inte upphöra i och med att medlen lämnar kommissionen.
Detta är också förklaringen till varför revisionsförklaringen på EUF-området är så positiv.
Två olika revisionsförklaringar är inte bara förvirrande utan även vilseledande.
Därmed vill jag gå in på beviljandet av ansvarsfrihet för parlamentets budget.
Parlamentet måste vara särskilt noggrann och undvika alla sorters rykten om att man skulle vara mindre sträng med de egna medlen än med andras.
Jag vill särskilt understryka det krav som Virrankoski ställer i kapitlet personalpolitik i betänkandet, nämligen att det äntligen är dags att ta jämställdhetspolitiken på allvar och göra något åt det låga antalet kvinnor på ledande poster.
Parlamentets generalsekreterare är personligen ansvarig för detta.
Parlamentet måste agera förebildligt för att inte förlora trovärdighet.
Det är minst sagt beklagligt att generalsekreteraren inte har tagit chansen under sina många år på posten.
Jag menar att parlamentet måste agera förebild även genom att inrätta en oberoende intern revisionstjänst.
Detta innebär att revisorerna inte får underställas några som helst instruktioner från generaldirektorat och generalsekreterare.
Vi ser även positivt på en direkt rapporteringsrätt gentemot parlamentets talman.
Betänkandet om ansvarsfrihet för parlamentets budget får varken dölja försummelser och brister eller missbrukas för att lyfta ut lösningen på interna problem externt.
Vissa ändringsförslag som nu återigen har lagts fram tycks mig ha detta som mål.
Framför allt lämpar sig inte budgetförordningen för att lösa parlamentets interna problem.
Dem måste vi lösa själva.
Insyn, ordning och ansvar för medarbetarna är principer som är självklara för parlamentet - precis som ni nämnde, bäste Freddy Blak.
Däremot lämpar de sig inte för att rida ut partipolitiska stridigheter och skall därför inte hela tiden upprepas i självplågaranda.
Slutligen ber jag om stöd för mitt ändringsförslag 8 till McCartinbetänkandet, enligt vilket parlamentets talman redan nu får i uppdrag att inför domstolen försvara parlamentets rättigheter enligt artikel 276 i EG-fördraget, för den händelse att rådet skulle vilja inskränka parlamentets befogenheter ytterligare.
