# ID: svediakorp-gov424199
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,598
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, ärade ledamöter!
Under 2000 betalades 82 miljarder euro ur gemenskapens budget.
Det rör sig om hundratusentals olika betalningstillfällen, utbetalningar till forskare, forskningsinstitut, stipendieutbetalningar, bidrag till bönder för nötkreatur eller markuttag, livsmedelshjälp till flyktingar, betalningar för att ställa byggnadsmaterial till förfogande i Kosovo eller för att bekämpa aids i Afrika, bidrag till utbyggnad av järnvägsnäten i EU, bygget av industriparker osv. listan kan göras mycket längre.
Detta visar vilka heterogena och mångfaldiga uppgifter EU-medlen används till.
Det visar också vilka olika krav som ställs på god budgethantering och korrekt kontroll.
Till detta kommer det som McCartin uttryckligen betonade, nämligen att det administrativa ansvaret endast till liten del vilar centralt på kommissionen och att ansvaret i övrigt finns hos tusentals utbetalare av jordbruksutgifter i medlemsstaterna och att hundratals departement och myndigheter i medlemsstaterna ansvarar för genomförandet, dvs. att de tar emot, behandlar och beviljar ansökningar om stöd.
Herr McCartin, ert betänkande om beviljande av ansvarsfrihet för budgetåret 2000 speglar bredden i kommissionens verksamhet, de specifika riskerna och felkällorna, de nödvändiga åtgärderna och givetvis även bristerna i budgethanteringen.
Det är verkligen ett vittomfattande betänkande, och kommissionen vill härmed tacka för det välbalanserade betänkandet.
Jag vill också tacka för ert uttalande och engagemang i budgetkontrollutskottet.
Kommissionen välkomnar att budgetkontrollutskottet med så stor majoritet rekommenderar att kommissionen beviljas ansvarsfrihet för budget 2000.
Trots detta innebär ju både betänkandet och resolutionen allt annat än semester för kommissionen.
144 krav på kommissionen finns med i betänkandet - från att avlägga rapporter via administrativa åtgärder till lagändringar.
Jag kan förstås inte gå in på vart och ett av dessa krav, men låt mig ta upp några.
Först och främst vänder jag mig på kommissionens vägnar till er, herr Blak, och tackar för arbetet med utvecklingsfonden och för rekommendationerna om ansvarsfrihet som ni, er vana trogen, förbinder med ett stort antal krav, vilket jag verkligen uppskattar.
Herr Seppänen, ni spelar rentav en historisk roll som föredragande av budgeten för Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG-budgeten), och jag vill också tacka er, fru Morgan och herr Virrankoski.
Även om era betänkanden rör andra institutioners budgetredovisningar handlar det ju om ett instrument för den gemensamma europeiska budgeten.
Herr Staes, jag återkommer till ert betänkande, som kommissionen varmt välkomnar.
Kommissionen vill tacka budgetkontrollutskottets ordförande Theato för den utmärkta ledningen av diskussionen om ansvarsfrihet och givetvis även sekretariatet och hela utskottet för det hårda arbete.
Ett av resultaten i budgetåret 2000 som budgetkontrollutskottet har ställt sig mycket kritiskt till är det stora budgetöverskottet på 11,6 miljarder euro, vilket finansministrarna i medlemsstaterna emellertid varmt välkomnar.
Jag har egentligen inget att tillägga till McCartins framställning av den positiva utvecklingen på intäktssidan.
Det är givetvis något mycket positivt att tillväxtsiffrorna blir högre än förväntat.
Mer kritiskt bör man i stället se på att utgifterna blev lägre än de budgeterade.
Detta gäller inte utgifterna för jordbruket och administrationen, där lägre utgifter än de budgeterade betyder faktiska besparingar.
För strukturfonden rör det sig om tidsmässiga förskjutningar av utgifterna.
Det har faktiskt inte varit möjligt att fatta beslut om alla nödvändiga förordningar eftersom Agenda-besluten fattades först i slutet av 1999.
Även detta tog McCartin upp.
Men fortfarande i dag, år 2002, tvingas vi konstatera att programmet har genomförts på ett dåligt sätt.
Därför måste vi dra konsekvenser av detta inför nästa stödperiod, och inte heller innevarande period klarar sig utan ändringar.
Blak poängterade att Europeiska utvecklingsfonden under 2000 rent konkret kunde omsätta väsentligt mycket mer än året innan, här har vi alltså med en mycket positiv utveckling att göra.
Med tanke på fattigdomen i många AVS-länder är det uteslutet att medel inte utnyttjas fullt ut därför att behovet saknas, utan ofta saknas det konkreta projekt.
Kommissionen har övergått till att delvis bevilja tillskott till dessa länders budgetar, vilket å ena sidan är riktigt men å andra sidan förstås kräver nya koncept för kontroll.
I fråga om informationsflödet vill jag påminna om att kommissionen alltid och utan dröjsmål lägger ut rapporter om de olika programmens utveckling och om de olika budgetrubrikerna på Internet och att siffrorna för genomförandet av den löpande budgeten varje vecka tillställs budgetkontrollutskottet på elektronisk väg.
Kommissionen är övertygad om att överenskommelsen med parlamentet om att sända ut konfidentiell information har bestått proven.
Jag måste dock återigen få påpeka att reglerna om dataskydd och bevarande av undersökningshemligheter gäller såväl för kommissionens rapporter som för OLAF: s.
På en förfrågan från budgetkontrollutskottet har kommissionen även gjort en vidare klassificering av medlemsstaternas uppgifter om fel och återkrav på området strukturfonderna.
Dessa uppgifter har ökat i antal på grund av förstärkt kontroll, dock är det fortfarande vanligt att medlemsstaterna inte genomför kontrollerna i den utsträckning de skall.
Herr McCartin, ni kritiserar detta i betänkandet.
Jag delar den kritiken.
Det är dock mycket tveksamt om de federalt strukturerade medlemsstaterna godtar det som föreslås i betänkandet, nämligen att ansvaret för kontroller skall anpassas efter de europeiska fonderna, inte minst med tanke på att detta ju ofta är förankrat i författningen.
Detta är således en mycket allvarlig frågeställning.
En viktig fråga i diskussionen om förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet är och förblir Europeiska revisionsrättens metod som ligger till grund för rättens beslut om huruvida en revisionsförklaring skall beviljas.
Kommissionen välkomnar att Europeiska revisionsrätten är beredd att diskutera förslag till ändrat koncept för att skapa kontrollerbara och tidsmässigt jämförbara indikatorer för den finansiella ledningen.
I betänkandet om kommissionens budget liksom i Morganbetänkandet kräver man att felkvoter skall beräknas per generaldirektorat.
Revisionsrätten har redan förklarat att detta skulle stå i strid med dess nuvarande sampling-metod eftersom detta skulle kräva många fler stickprov än vad revisionsrätten klarar av att genomföra.
Jag vill dock påpeka att nya standarder för kontroll infördes i samband med att kommissionen reformerades och att generaldirektoraten är skyldiga att årligen rapportera om detta i sina verksamhetsrapporter, dvs. om vilka standarder som har genomförts och på vilket sätt.
Vi skall rådfråga revisionsrätten om vad i rapporterna och generaldirektoratets förklaringar som utgör sådana tidsmässigt jämförbara indikatorer.
Herr Staes, i betänkandet om beviljande av ansvarsfrihet för direktören för Europeiska byrån för återuppbyggnad av Kosovo sluter ni upp bakom revisionsrättens positiva bedömning.
Jag tar upp detta av flera skäl.
För det första därför att erfarenheterna av byrån för återuppbyggnad visar att vägen till decentralisering av ansvaret, dvs. till att fler beslut fattas lokalt, är den rätta.
För det andra tar jag upp detta därför att tidningarna till viss del har låtit påskina att beskyllningar om misskötsel på området energiförsörjning har kunnat styrkas.
Ni har ännu en gång förklarat att så inte är fallet men att situationen fortfarande är otillfredsställande.
Ni har också beskrivit situationen år 2000, nämligen en absolut hopplöshet såväl i fråga om kraftverket som det faktum att elräkningarna inte betalades - precis som överallt i det gamla östblocket.
En viktig punkt är givetvis att kraftverket inte kunde privatiseras, eftersom ägarförhållandena var oklara och att kraftverket skulle ha en enorm betydelse för att skydda arbetstillfällen.
Även detta var man tvungen att ta hänsyn till i denna mycket känsliga, politiskt labila situation, även om detta givetvis är något som måste utvecklas vidare.
Det är glädjande att revisionsrätten på ett mycket tidigt stadium och mycket ingående har granskat byrån för återuppbyggnad av Kosovo.
De har också befunnit sig på plats.
Det sammantagna resultatet av revisionsrättens kontroll är mycket positivt.
Detta är viktigt eftersom arbetet på Balkan, arbetet i Kosovo under de kommande åren inte bara kommer att få stor betydelse för utrikespolitiken utan alldeles särskilt för budgetpolitiken.
Jag vill också helt kort ta upp kommentaren och uppmaningen på jordbruksområdet, särskilt ersättningen för jordbruksexport.
Redan under förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet skapades ju enighet på många punkter mellan utskottet och min kollega Fischler.
Detta visar även att klimatet mellan budgetkontrollutskottet och kommissionen har förändrats i positiv riktning till ett direkt kritiskt, men konstruktivt samarbete.
Inte bara jag utan säkerligen även de flesta medborgarna välkomnar att parlamentet nu kräver beslut som skall minska transporterna av levande djur, vilka ju ofta enbart görs för att man skall erhålla exportbidrag.
Jag hoppas och tror att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för budget 2000 kommer att avslutas under detta plenarsammanträde.
Samtidigt pågår arbetet med budget 2003, som sannolikt kommer att bli den sista budgeten för ett EU med 15 medlemsstater.
I och med utvidgningen blir budgeten ännu mer komplex och mångfacetterad.
Kommissionen kommer att utnyttja tiden fram till dess för att stödja kandidatländerna i förberedelserna inför utvidgningen, i förberedelserna inför att delta i de europeiska fonderna, kommissionen kommer att kontrollera att de nödvändiga åtgärderna vidtas och fortsätta reformera sin egen löpande administration.
Detta kräver en och annan impuls från parlamentet, men framför allt samarbete mellan parlamentet och kommissionen.
Jag vill tacka för samarbetet under de gångna månaderna och på kommissionens vägnar, med stöd av en gammal fotbollsklyscha, avsluta med att säga att kommissionen är mycket väl medveten om att tiden efter en beviljad ansvarsfrihet också är tiden före nästa.
(Applåder)
