# ID: svediakorp-gov424196
# author: Virrankoski (ELDR) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 665
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Fru talman!
Europaparlamentets budget för räkenskapsåret 2000 har hållit rätt bra.
Genomförandegraden var 99,28 procent, och betalningsbemyndigandenas andel av åtagandebemyndigandena uppgick till 91,505 procent.
Till den höga genomförandegraden bidrog den totala överföringen, med vilken medel överfördes för betalning av parlamentets byggnader.
På detta sätt kunde man minska framtida hyror.
I framtiden borde man upphöra med verksamhet av det här slaget och budgetera medlen strikt enligt de verkliga uppskattade utgifterna.
Parlamentets bokslut är dock svårtolkat.
Därför föreslår man i betänkandet att framförandet görs klarare och speciellt att man tydligt skiljer investeringar i byggnader åt.
Tyngdpunkterna i budgeten för år 2000 var främjandet av verksamhetsbaserad förvaltning och en bättre fördelning av personalresurserna.
Den funktionsbaserade budgeteringen är under utveckling, men såsom man konstaterar i betänkandet är resultaten fortfarande anspråkslösa.
Beslutandemakt och ansvar måste ytterligare flyttas neråt och varje anställds personliga ansvar måste klarläggas.
Vidare måste man övergå till en förvaltning där man utvärderar resultaten av verksamheten snarare än organiseringen av förvaltningen.
Endast på detta sätt kan man effektivisera förvaltningen och åstadkomma en verklig förbättring.
Med tanke på detta måste man fullfölja rekommendationerna i? ROME-PE? -rapporten och effektivisera den interna finansförvaltningen.
Man måste kunna fördela personalresurserna på nytt, på ett mera flexibelt sätt och upphöra med onödiga verksamheter.
Det nya systemet är alltför osmidigt och stelt.
Detta är även förknippat med bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor.
Europaparlamentet är fortfarande en synnerligen omodern arbetsplats.
Sålunda utnämndes under de senaste ett och ett halvt åren arton personer till tjänster inom kategorierna A1-A3.
Bland dem fanns endast en kvinna och sjutton män.
I betänkandet kritiseras detta förfarande och man kräver ibruktagande av ett kvotsystem under en övergångsperiod till normala förhållanden.
Förvaltningen omfattar även de politiska grupperna.
Utvecklandet av gruppernas interna autonomi överensstämmer med principerna i den verksamhetsbaserade förvaltningen.
Därför ber man i betänkandet att man i samband med förnyandet av budgetförordningen tar hänsyn till detta på ett eller annat sätt.
I betänkandet krävs att grupperna förtydligar sina balansräkningar och bokslut och att de offentliggörs.
Dessutom måste man utveckla kapitalförvaltningen och inventeringen.
Även gruppernas ansvar som avtalspart i allmänhet och som arbetsgivare i synnerhet måste klargöras juridiskt för att inte Europaparlamentet alltid skall vara ansvarigt i slutändan.
Beträffande parlamentets två sammanträdesorter konstateras att enbart de rörliga sammanträdeskostnaderna är 33 procent högre i Strasbourg än i Bryssel.
Till detta måste man speciellt lägga de betydande extrautgifter som det dubbla antalet fastigheter medför.
Förkortandet av sammanträdesveckan åstadkommer endast en procents inbesparingar.
Ärendet borde kanske undersökas i konventet för förnyandet av den europeiska konstitutionen.
Det största enskilda problemet utgörs av priset på Louise Weiss-byggnaden i Strasbourg.
Man har inte kommit överens om de slutgiltiga investeringskostnaderna med projektets entreprenör SERS.
Tvisten gäller tidpunkten för färdigställandet och den skall avgöras av EG-domstolen.
Därutöver tvistar man om arbete, extra arbete och onödigt arbete.
Det pågår även tvister mellan entreprenören och underleverantören.
Lösningen av hela tvisten kan ta upp till tio år.
Med beaktande av att parlamentet inte har velat ha två sammanträdesorter, utan sammanträder i Strasbourg på grund av starka påtryckningar från speciellt Frankrike, måste vi kräva att tvisten som gäller byggkostnaderna för parlamentsbyggnaden löses omgående.
Strasbourgs kommun och landskapet Alsace äger majoriteten av aktierna i SERS, sammanlagt 60 procent, varför de måste utnyttja sin bestämmanderätt.
Även franska staten måste bära sitt ansvar för att inte Europaparlamentet skall behöva vara part i tvisterna, utan kunna betala sina lokaliteter genast och få äganderätt till dessa.
Det är orimligt att parlamentet ständigt måste vara på sin vakt för att det inte skall krävas på ogrundade kostnader.
Med ovannämnda påpekanden föreslår man i betänkandet att generalsekreteraren beviljas ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för år 2000 och räkenskapsföraren för räkenskaperna för år 2000.
