# ID: svediakorp-gov424195
# author: Seppänen (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Fru talman!
Europeiska kol- och stålgemenskapens verksamhet har under de senaste åren präglats av att man väntar på att gemenskapens verksamhet skall upphöra inkommande sommar.
Man har beslutat att inte längre fortsätta med EKSG: s verksamhet, ett halvt sekel är tillräckligt.
Under sina sista verksamhetsår fungerade EKSG som en bank.
Den både upptog och beviljade lån.
Kommissionen, som ansvarade för skötseln av dess finanser, har nu till uppgift att avveckla bankens verksamhet, driva in de utlånade medlen och betala bort skulderna.
Fordringarna överstiger skulderna.
Det verkar som om EKSG: s verksamhet kommer att lämna ett överskott på ca 1,1 miljarder euro.
Enligt tidigare beslut skall detta överskott placeras på finansmarknaden för att generera avkastning.
Tillgångarna skall användas till att inrätta en särskild kol- och stålfond som skall dela ut pengar till forskningsverksamhet inom dessa områden i enlighet med de principer som kommissionen föreslagit och rådet godkänt.
Avkastningen skall användas till förmån för kol- och stålbranschen, av vilken EKSG har uppburit avgifter för att finansiera sin verksamhet.
Det är också befogat.
I detta sammanhang måste man komma ihåg att medlen i forskningsfonden har samlats in från de gamla medlemsstaterna, och att de i första hand bör användas till forskningsverksamhet som tjänar dessa länders kol- och stålbranscher.
Men med beaktande av dessa branschers stora betydelse för många kandidatländers ekonomier är det motiverat att kräva att kommissionen skall inleda förhandlingar med de gamla medlemsstaterna, för att även de nya medlemmarna skall få del av de resultat som uppnås på detta sätt.
Kommissionen bör placera EKSG: s resterande förmögenhet på ett sätt som inbringar så stor avkastning som möjligt.
Om man blir tvungen att göra kompromisser mellan placeringarnas säkerhet och risker, måste man undvika risker.
Det är viktigt att man kan uppskatta hur stor avkastning kommissionen får på sina placerade tillgångar.
I samband med detta bokslut kan vi för första gången få information om de investerade EKSG-medlens avkastning.
År 2000 var den genomsnittliga avkastningen 4,72 procent.
Denna information är ett viktigt steg i rätt riktning, men man måste ännu göra ytterligare framsteg.
När det gäller de kommande åren är det befogat att uppge ett riktgivande avkastningsmål, utgående från vilket revisorerna kan bedöma verksamhetens framgångar i relation till det uppställda målet.
Det är även viktigt att man under de kommande åren uppskattar huruvida nedläggningen av EKSG: s gamla verksamheter uppfylls planenligt.
Kommissionen kommer att bibehålla över trettio tjänstemän för uppgifter som direkt hänför sig till avvecklingen av EKSG: s.
Antalet förefaller stort.
Under de kommande åren måste parlamentet övervaka att inte EKSG: s resterande medel används till att upprätthålla onödig byråkrati vid kommissionen.
Revisionsrätten har avgivit en revisionsförklaring där den rekommenderar beviljande av ansvarsfrihet.
Parlamentet kan instämma i detta.
