# ID: svediakorp-gov424193
# author: McCartin (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,048
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill börja med att tacka ledamöterna i budgetkontrollutskottet, både enskilt och som grupp, för deras samarbete med mig i utarbetandet av detta betänkande.
Jag vill även tacka kommissionär Schreyer för hennes regelbundna närvaro vid våra möten och för den hjälp och den sakkunskap som hennes stab har stått till tjänst med.
I synnerhet vill jag tacka budgetkontrollutskottets egen personal som har varit ytterst ihärdiga och skickliga.
Dessutom har de varit frikostiga med sin tid, trots att de har flyttats runt en hel del under den senaste tiden, vilket inte alls underlättar arbetet.
Trots det kan jag inte berömma dem nog.
Jag vill även tacka Bourlanges som utformade strategin för detta betänkande.
Vi hade 65 punkter när vi började och 95 när vi var färdiga.
Jag skall inte försöka sammanfatta betänkandet eftersom det skulle ta alldeles för lång tid.
Jag kommer att kortfattat gå igenom de viktigaste punkterna.
Det viktigaste i detta betänkande om budgeten för budgetåret 2000 är överskottet på 11 miljarder euro (eller 14 procent).
Den siffran tarvar en förklaring.
För det första härrör mer än 2 miljarder euro från skatteintäkter.
Jag tror inte att någon nationell regering skulle be om ursäkt för att den uppburit för mycket skatteintäkter.
En annan faktor är reserven på 800 miljoner euro.
Reserven skall inte användas om det är möjligt och bör inte inkluderas i överskottet.
När man tar hänsyn till andra uppgifter uppgår det verkliga överskottet till omkring 9 procent.
Därav kan 7,2 procent sägas härröra från strukturfonderna.
Det var inte några problem med resten av budgeten om strukturfonderna inte tas med i beräkningen.
Förordningarna om strukturfonderna var klara i mitten av 1999.
Den nya kommissionen tillträdde vid den tiden.
Med tanke på förordningens detaljerade och invecklade beskaffenhet var det aldrig möjligt att uppnå våra utgiftsmål för 2000.
Detta för oss direkt till frågan om svårigheten med dessa förordningar.
De flesta av medlemsstaternas regeringar inkom inte med sina ramprogram förrän år 2000.
Vissa av dem var inte tillåtliga på grund av svårigheterna att förstå förordningarna.
Det fanns alltså ett problem.
Jag skulle vilja understryka det faktum att en tysk tjänsteman berättade för mig att i det sexåriga programmet som slutade 1999 fanns det enbart i Tyskland 60 000 projekt i mål 1 områden.
Detta kan ge oss en viss uppfattning av problemen att förvalta dessa fonder, och det finns omkring 500 tjänstemän på det berörda generaldirektoratet vid kommissionen.
Frågan om strukturfonderna måste undersökas grundligt.
Unionens samtliga institutioner måste anstränga sig för förenkla de förordningar vi använder för att genomföra en europeisk regionalpolitik innan det nya programmet träder i kraft och före utvidgningen om fyra år.
Min nästa punkt är den aktuella frågan om bedrägerier och oegentligheter.
Det är budgetkontrollutskottets skyldighet att identifiera försummelser i förvaltningen och komma med förslag till lösningar.
Därför måste budgetkontrollutskottets budskap alltid vara kritiskt och riskera att låta lite negativt.
Ansvaret för försummelser vilar i sista hand alltid på Europeiska kommissionen, men de nationella regeringarna spenderar större delen av pengarna.
När vi talar om kommissionens försummelser menar vi dess misslyckande att kontrollera de nationella regeringarna och de regionala myndigheterna, vilket inte alltid är en lätt uppgift.
EU är på alla nivåer ett partnerskap med de nationella regeringarna.
Om kommissionen kan lastas för någonting är det för att den har misslyckats med sina egna informationsåtgärder, att stå för sin egen politik och stå emot de nationella regeringarna när de bryter mot förordningarna.
I förfarandet för ansvarsfrihet skall vi fatta ett politiskt beslut om kommissionens arbete.
I budgetkontrollutskottet gör vi det på grundval av en rapport från revisionsrätten och kommissionens årliga finansieringsöversikt.
Budgetkontrollutskottet röstade för beviljande av ansvarsfrihet med 17 röster för och 4 mot.
Det är en rungande förtroendeförklaring för det arbete som kommissionen uträttat under år 2000.
Vi har emellertid inte förbisett systemets svagheter och i vårt förslag till resolution föreslår vi förändringar och förbättringar både av planering och administration.
Vi eftersträvar ett bättre samarbete mellan revisionsrätten, parlamentet och kommissionen i genomförandet av europeisk politik och en effektivare användning av europeiska pengar.
Den sista fråga som jag vill ta upp är revisionsrättens underlåtenhet att lämna en revisionsförklaring.
Vi bör påpeka att den lämnade en revisionsförklaring med avseende på intäkter och förvaltning.
Vi har lagt fram vår lösning i punkt 44.
Vi skulle vilja se siffror på felfrekvensen.
Vi skulle vilja se siffror som gör det möjligt att jämföra ett år med ett annat.
Men vi skulle önska att revisionsrättens revisionsförklaring var tydligare när det gäller budgetens intäktssida och dess förvaltning.
Den enda information vi har om bedrägeri- och felfrekvensen härrör från kommissionens uttalande för år 2000.
Det förefaller som om bedrägeri- och felfrekvensen är omkring 2 miljarder euro eller ungefär 2,5 procent av hela budgeten.
Av dessa tycks omkring 10 procent av traditionella egna medel inbegripa allvarliga problem.
Om vi undantar dessa från beräkningen är bedrägeri- och felfrekvensen, såvitt vi kan förstå, omkring 1 procent.
Jag har försökt ta reda på hur andra stater hanterar detta problem och jag har kommit fram till att de enda jämförbara systemen är de i Förenta staterna och Nederländerna.
Jag vill kategoriskt slå fast att enligt de normer de tillämpar skulle kommissionen godkännas med högsta betyg: vår bedrägeri- och felfrekvens ligger under vad som är godtagbart i dessa länder.
Det finns alltså justeringar som behöver göras och rekommendationer till förbättringar, men samtidigt vill vi inte överbetona de negativa aspekterna av vårt betänkande.
Till sist skulle jag önska att vi kunde eftersträva en situation där revisionsrätten förser oss med en revisionsförklaring som budgetkontrollutskottets ledamöter har möjlighet att läsa i rimlig tid.
Då skulle vi kunna utarbeta en förklaring som kan bli läst och förstådd av ledamöter av detta parlament, av ledamöter av nationella parlament och av forskare i europeisk politik.
Hittills har vi misslyckats med det.
Jag hoppas att mina efterträdare kommer att kunna åstadkomma någonting som är begripligt för europeiska medborgare.
