# ID: svediakorp-gov424173
# author: Ludford (ELDR). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är sannerligen nödvändigt att förbättra Dublinkonventionens genomförande och att införliva den i Europeiska gemenskapens lagstiftning, under EG-domstolen och parlamentets tillsyn.
Vi måste sätta stopp för problemet med flyktingar? i kretsgång?.
Asylsökande är inte paket som skall skickas runt; de är människor av kött och ben som antingen har eller inte har rätt till humanitärt skydd, men som i alla händelser måste behandlas med respekt och värdighet.
De flesta är utmattade, många är vilsna, rädda eller svaga.
Det tål att upprepas gång på gång att medlemsstaternas främsta skyldighet är att behandla asylansökningar raskt, att snabbt integrera de personer som godtas och att avvisa dem som inte godtas.
Det betyder inte att man skall ta genvägar, eftersom ärenden som avgörs hafsigt eller orättvist riskerar att ta längre tid i slutändan på grund av överklaganden.
Detta innebär i sin tur inte att sökandenas rätt att överklaga bestrids.
Ett av min grupps ändringsförslag skulle medföra att överklaganden fick en suspensiv verkan.
Om de inte får det, och sökanden överförs, kommer han eller hon inte att kunna följa proceduren eller hålla kontakt med sin advokat, vilket är orättvist.
Vår grupp vill även stärka bestämmelserna om familjesammanhållning ytterligare.
Ett av våra ändringsförslag skulle ge ogifta par, inklusive par där båda partner är av samma kön, utökade rättigheter till återförening.
Vi är också välvilligt inställda till ändringsförslaget från Gruppen De gröna, även om jag är rädd för att det har mindre chans än vårt.
Det måste göras ytterligare framsteg, genom en konvergens mellan den familjerättsliga utvecklingen på nationell nivå och EU: s bestämmelser för invandring och fri rörlighet, i fråga om att erkänna ogifta partner som familj, särskilt - men inte bara - dem i registrerade partnerskap.
Jag hoppas verkligen att socialistgruppen kommer att stödja ELDR: s mycket rimliga ståndpunkt.
Jag förstår de argument som framförs av dem som vill att sökandens personliga önskemål skall vara den faktor som avgör var en asylansökan behandlas, snarare än den stat som bär ansvaret för inresan.
Men det är tyvärr inte möjligt förrän det finns ett fullt fungerande gemensamt asyl- och invandringssystem som är fritt från konstgjorda snedvridningar som påverkar detta val.
Man förväxlar också asyl med invandring.
Asylsystemet bygger på ett trängande behov av skydd.
Om det uteslutande är önskemål om bestämmelseort som avgör, riskerar vi att i slutändan undergräva systemets integritet.
Det nya förslaget innehåller en klausul som skulle tvinga en medlemsstat att ta på sig ansvaret om den under längre tid än två månader har känt till och tolererat att människor vistas olagligen på dess territorium.
Detta skulle gälla för Sangattelägret nära Calais.
Jag uppmanar den franska regeringen att erkänna att detta är logiskt och absolut nödvändigt, fastän jag förstår att de motsätter sig tanken i rådet.
Vi kommer förr snarare än senare att bli tvungna att såväl ta itu med behovet av att ha både en invandringsrutt och en asylrutt in i EU, som att ge oss i kast med smugglarna.
Men situationen i Sangatte kan inte tillåtas att fortsätta att orsaka irritation.
Lägret kan inte stängas; det skulle vara omänskligt och bara leda till att problemet flyttades någon annanstans.
Men situationen är splittrande och farlig, och Förenade kungariket måste inse att det även är deras problem.
Det krävs en omedelbar bilateral lösning som stöds av den nya Dublinkonventionen II men som är resultatet av en pragmatisk bilateral överenskommelse.
