# ID: svediakorp-gov424170
# author: Lambert (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En del av svaret på den sista frågan skulle vara att många av problemen i Sangatte skulle lösas om det fanns ett lagligt sätt att resa in i Förenade kungariket för att ansöka om asyl.
När det gäller det föreliggande betänkandet av Marinho har min grupp dock under mycket lång tid kritiserat Dublinkonventionen av ett antal anledningar, inte minst för att den enligt vår mening blandar ihop invandringskontroll och asylsökande, som inte alls nödvändigtvis är samma sak.
Vi är väl medvetna om att människor väljer en viss medlemsstat som sitt bestämmelseland av ett stort antal anledningar.
Det kan vara ett land som de har hört talas om.
De kan ha familjeband till landet.
Det kanske redan finns ett större antal människor från deras egen hemregion i området.
Landet har kanske rykte om sig att behandla asylsökande rättvist snarare än att behandla dem som potentiella brottslingar och hålla dem instängda.
Det erbjuder kanske möjligheter till arbete.
Det kan bero på tidigare koloniala band.
Det kan finnas en språkkoppling.
Det finns alla möjliga typer av anledningar.
Omfattande forskning visar att asylsökande kommer bättre till rätta, åtnjuter bättre psykisk hälsa, lär sig bosättningslandets språk snabbare - särskilt när det gäller barn - om ett antal av de ovanstående förutsättningarna gäller.
Men vi vet att asylsökande i allmänhet vill medverka i de samhällen som tar emot dem och inte känna sig som oönskade lösdrivare dömda till att leva på nåder och tolerans.
Positiv motivering är följaktligen oerhört viktigt för en lyckad asylpolitik.
I våra ögon tycktes Dublinkonventionen bygga på antagandet att det första? säkra? landet är bra nog.
Den byggde även på antagandet att regeringen i det landet hade en skyldighet att handlägga asylärendena och att se till att de asylsökande stannade där.
Vi vet att Dublinkonventionen har gett upphov till alla möjliga sorters problem, både administrativa och människorättsliga.
I de nya förslagen erkänns åtminstone familjens betydelse, även om kriterierna för definitionen av? familj? inte är tillräckligt långtgående; min grupp har lagt fram ändringsförslag eftersom vi inte anser att kärnfamiljen är den enda fungerande modellen.
Förslagen bygger dock fortfarande på antagandet att en medlemsstat av någon anledning är ansvarig gentemot övriga medlemsstater för sina misslyckanden i fråga om inrese- och gränskontroll.
Inte helt överraskande kommer länder med långa sjö- eller landgränser nära ursprungsländer att utgöra de främsta inresevägarna, och de förväntas således bära huvudansvaret för asylsökande, antagligen utlösta av flyktingfonden.
Min grupp instämmer inte i detta synsätt, vilket är anledningen till att vi har lagt fram ändringsförslag som syftar till att skilja invandringskontrollen från prövningen av asylansökningar.
Om vi verkligen fullgör den skyldighet som Terrón i Cusí talade om och inrättar en effektiv och rättvis asylpolitik av hög standard - något som jag ibland tvivlar på - så kan de positiva faktorer som avgör i vilket land ansökan lämnas in endast verka och bidra på ett positivt sätt.
Om vi inte lyckas med det, så bör människor ha rätt att välja var de söker asyl.
