# ID: svediakorp-gov424157
# author: Evans, Robert J.E. (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 696
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera Oostlander och von Boetticher till deras betänkanden.
Jag kommer att inrikta mina kommentarer på Oostlanders betänkande och Argosystemet.
Vi inser att det är nödvändigt med ett gemensamt synsätt på invandring och på frågan om visering, asyl och våra yttre gränser.
Jag anser inte att Europeiska unionen fungerar väl utan ett sådant gemensamt synsätt.
Vi går i den här riktningen och vi är i behov av ett realistiskt och modernt förhållningssätt som innebär att vi ser situationen i Europa och i övriga världen som den är, och inte låtsas att situationen är annorlunda eller föreställer oss den som vi skulle vilja att den var.
Jag vill inrikta mig på ändringsförslagen 41 och 42, som Oostlander nämnde och som han och jag har diskuterat, eftersom de är mycket viktiga.
Jag är tacksam mot Schmidt och Baroness Ludford i den liberala gruppen för att de har lagt fram ändringsförslag 42, för detta ändringsförslag blev föremål för en häftig diskussion i vårt utskott, och det var på grund av ett mindre administrativt missförstånd som det inte - med en rösts marginal - antogs i utskottet.
Skillnaden mellan ändringsförslag 42 och ändringsförslag 41 är att man i ändringsförslag 42 talar om att erbjuda asyl och skydd till människor som flyr från statlig och icke-statlig förföljelse.
Det är den icke-statliga förföljelsen som vi måste ägna vår uppmärksamhet.
Vi kan alla komma på länder där makten innehas av regimer som vi ogillar och där människor flyr för att undkomma trakasserier, förföljelser och angrepp från statens sida, men här måste vi emellertid ta i betraktande de fall då dessa människor flyr från icke-statliga organisationer eller organ.
Jag har tidigare anfört exempel hämtade från Afghanistan, där talibanernas statsbildning aldrig erkändes.
Om vi inte tog med detta, skulle vi inte ha godtagit förföljelse av talibanerna som tillräcklig grund för att erbjuda människor asyl.
Det finns dessutom andra länder runtom i världen - till exempel Somalia, som jag inte är någon expert på - där det är svårt att säga vad som är staten och vad som inte är staten.
Det finns även människor som flyr från krigshärjade länder och som är i behov av skydd.
Vi skulle kunna upprätta en lång förteckning över dessa länder.
Det finns följaktligen många länder som är delade av krafter tillhörande en eller annan fraktion, några statliga och några icke-statliga.
Det rör sig kanske bara om ett litet antal människor, men min grupp är av den åsikten att vi bör erbjuda dem skydd.
Det är anledningen till att vi kommer att stödja ändringsförslag 42, och jag anser att vi bör rösta om det ändringsförslaget före ändringsförslag 41, eftersom det är kraftfullare och har en annan inriktning.
Om orden? och rådande praxis? stryks i ändringsförslag 41, skulle vi inte ha fullt lika svårt att stödja ändringsförslaget, eftersom det innehåller formuleringen? i enlighet med Genèvekonventionen?, och det finns få personer i denna kammare som skulle motsätta sig något som står i samband med Genèvekonventionen, som vi stöder.
Några ord om utvidgningen.
Den innebär en verklig utmaning.
Vi måste reda ut frågan om asyl, visering och invandring innan utvidgningen äger rum, men vi kan inte förvänta oss att kandidatländerna efter utvidgningen skall ha högre standarder än dem som vi själva väljer.
Många kandidatländer gör bra ifrån sig, och ekonomin och levnadsstandarden i de länderna närmar sig nivån i EU: s länder.
Utvidgningen handlar inte om att bygga en ny, skarpare och mer svårforcerad yttre gräns.
Om vår europeiska union blir framgångsrik, får vi inte låta det leda till att en ytterligare skiljelinje dras mellan oss och de länder som kommer att befinna sig utanför en ny, utvidgad union med 25 eller 27 stater.
Det handlar om att dela på ansvaret, att se till att människor kommer i åtnjutande av möjligheter och rättigheter, och vi kommer att stödja den tanken.
