# ID: svediakorp-gov424153
# author: von Boetticher (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 687
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Avvecklingen av våra inre gränser och det därmed förbundna polissamarbetet, liksom säkrandet av våra yttre gränser, kommer att vara en av de största utmaningarna för Europeiska unionen i det nya århundradet.
Min kollega Oostlander har i sitt betänkande tacknämligt påpekat nödvändigheten av ett gemensamt system för de yttre gränserna.
Innehållet i mitt betänkande gäller den fortsatta utvecklingen av tillämpningen av Schengenavtalet när det gäller gränsöverskridande övervakning.
Där de inre gränserna redan avskaffats har den nationella polisen möjlighet att efter överenskommelse med polisen i ett grannland bevaka misstänkta som passerar gränserna.
Tillsammans med förföljandet är instrumentet med den gränsöverskridande övervakningen den hittills effektivaste möjligheten bland de gränsöverskridande rättsliga åtgärderna.
Hur nödvändiga sådana bestämmelser är märktes i Tyskland under den senaste veckan, när gisslan togs vid ett bankrån och förövarna flydde över gränsen till Polen och sedan vidare till Ukraina.
Trots att samarbetet här var bra, skulle bestämmelser i likhet med konventionen om tillämpning av Schengenavtalet säkert ha underlättat förföljandet i det här fallet.
Genom rådets förslag skall nu listan på de brott, där det är möjligt med gränsöverskridande övervakning, utvidgas med organiserade bedrägerier, brott som sammanhänger med organisationer för människosmuggling, tvätt av pengar som härrör från organiserad brottslighet och handel med radioaktivt material.
Jag undrar varför vi inte också tar med den lista med terrordåd, som vi antog bara för några månader sedan.
Jag tror att det var ett mycket viktigt beslut, och det bör vi då också infoga i detta förslag.
Därför betraktar jag förslaget från kollegan Buitenweg och andra som en positiv komplettering.
I annat fall trasslar vi alltmer in oss i en snårskog av otaliga varierande bestämmelser om straffrättsligt samarbete.
I framtiden måste vi bemöda oss om att i väsentligt högre utsträckning än tidigare ha enhetliga straffrättsliga ramar.
Samtidigt förbiser man tyvärr också att konventionen om tillämpning av Schengenavtalet hittills inte bara är negativt präglat av ett snävt tillämpningsområde, utan framför allt av byråkratiska hinder.
Jag har därför föreslagit några systematiska klargöranden, vilka fick ett brett stöd i utskottet.
Därför bör vi våga utveckla denna konvention om tillämpning av Schengenavtalet och åstadkomma verkliga framsteg.
Sedan den gränsöverskridande övervakningen infördes har tillämpningen tredubblats.
Det vanligaste hindret som nämns av de verkställande tjänstemännen är ofta att det saknas befogenhet att gripa personerna.
Hittills har tjänstemän som utför övervakning på främmande territorium tvingats att maktlöst se på när brott begås.
De får inte ingripa, utan kan uteslutande informera sina oftast redan helt överbelastade nationellt ansvariga kolleger.
Innan dessa har ingripit har förövarna i regel hunnit försvinna.
Mitt förslag är därför att man även ger en utländsk polisstyrka, som genomför en gränsöverskridande övervakning, möjlighet att beröva förövarna friheten tills den nationella polisstyrkan kommer fram, när förövarna för det första har begått ett brott där det kan bli aktuellt med utlämning, och när för det andra den nationella polisen inte själv kan förhindra detta brott.
Det går väl knappast att få våra europeiska medborgare att förstå varför utländsk polis visserligen utför övervakning, men inte får ingripa i det akuta brottsfallet.
Här bör vi anpassa våra lagar betydligt bättre till verkligheten i vårt sammanväxande Europa.
Men vid all vidareutveckling av denna konvention om tillämpning av Schengenavtalet är jag fast övertygad om att Europeiska unionen i detta sammanväxande Europa också behöver verkliga polisbefogenheter.
Inom ramen för konventet, där det som bekant planeras en omarbetning av fördragen, kommer vi inte bara att diskutera vilka befogenheter som vi kanske måste lägga tillbaka på medlemsstaterna, utan vi måste också ta upp de områden där vi i Europa behöver ytterligare självständiga befogenheter.
Bekämpningen av organiserad brottslighet, nämligen den gränsöverskridande, är ett sådant område, där vi som parlament också eftertryckligen måste påpeka att det med tanke på parlamentarisk kontroll och kontroll från åklagarmyndighetens sida också krävs en självständig, verkställande makt för polisen inom ett snävt tillämpningsområde.
(Applåder)
