# ID: svediakorp-gov424141
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kommissionen lägger i dag fram ett förslag till direktiv som ålägger medlemsstaterna att tillämpa straffåtgärder för ett antal synnerligen allvarliga brott mot gemenskapens miljölagstiftning.
Ingen förnekar att det är nödvändigt att förstärka skyddet av en allt mer hotad miljö och att stränga straffåtgärder ofrånkomligen måste införas.
Men vad som i våra ögon är problematiskt är att kommissionen för detta ändamål vill använda sig av direktivet som gemenskapsinstrument, i detta fall på grundval av artikel 175.1 i EG-fördraget.
I denna artikel föreskrivs mycket riktigt att gemensamma åtgärder skall vidtas på miljöområdet, men i enlighet med den allmänna filosofi som präglar fördragen respekterar man helt medlemsstaternas självständighet på det straffrättsliga området.
Att hävda att rätten att föreskriva straffåtgärder implicit ryms i gemenskapens befogenheter på miljöskyddsområdet, för att denna rätt är nödvändig för att genomföra gemenskapens miljöpolitik och därmed inte kan särskiljas från den, vore helt förledande.
Om straffåtgärderna implicit ryms i artikel 175.1, kan de väl i så fall lika gärna rymmas i alla övriga artiklar i fördraget som godkänner att gemenskapsnormer ställs upp inom ett eller annat område?
Man skulle då undan för undan komma därhän att man förnekar en grundläggande princip i fördraget: den nationella behörigheten på det straffrättsliga området.
Och genom att förneka denna princip skulle man närma sig idén med en centraliserad union, som inte är den union vi vill ha.
Det betyder inte att vi skall förhålla oss passiva.
Tvärtom!
Det danska ordförandeskapet lade fram ett förslag till ramdirektiv om miljöskydd med hjälp av straffrättsliga åtgärder, som uppmuntrade till skärpta sanktioner samtidigt som man visade större respekt för medlemsstaternas frihet genom att lägga förslagets rättsliga grund inom den tredje pelaren, det vill säga fördragets rent mellanstatliga del.
Denna väg är klart att föredra.
Herr talman!
Det är den vägen vi måste följa.
