# ID: svediakorp-gov424137
# author: Coelho (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att gratulera Di Lello Finuoli och Oomen-Ruijten till det utmärkta arbete de har bedrivit för att sammanlänka ansträngningarna med målet att skapa instrument för att bekämpa de allt större och vanligare effekterna av den gränsöverskridande miljöbrottsligheten.
Jag vill också påminna om en av de senaste Eurobarometer-undersökningarna som bekräftar att miljön, tillsammans med säkerheten, hälsan och arbetslösheten, är en av de stora frågorna som oroar medborgarna i Europeiska unionen.
Vi är alltså skyldiga att hjälpa till att finna lösningar som kan ge svar på denna oro och som kan garantera ett skydd av miljön och medborgarnas hälsa, så att vi höjer allas livskvalitet.
Vi har nu å ena sidan ett initiativ från Danmark (från 2000) som syftar till att anta ett rambeslut i rådet för allvarliga miljöbrott i vilket föreslås att medlemsstaterna vidtar enhetliga miljöskyddsåtgärder inom den straffrättsliga ramen, och effektiva straffrättsliga undersökningar och åtgärder, liksom ett effektivt samarbete på det polisiära, straffrättsliga och administrativa området, det vill säga, fastställa ett regelverk med straffrättsliga sanktioner mot miljöbrott.
Å andra sidan har vi ett initiativ från kommissionen (2001) som syftar till att utforma ett straffrättsligt direktiv för miljöskydd med artikel 175 i gemenskapsfördraget som grund.
Detta förslag är avsett att tillämpas för verksamhet som bryter mot gemenskapens miljölagstiftning och / eller bestämmelser antagna av Europeiska unionen för att uppfylla denna.
Jag anser att vi bör berömma den strategi som de båda föredragandena, Di Lello Finuoli och Oomen-Ruijten, har följt med att försöka få de båda betänkandena att stämma överens så mycket som möjligt, vilket gör Europaparlamentets ståndpunkt klar och konsekvent inför de två initiativen.
Man försöker ge klara indikationer på parlamentets otvetydiga preferenser när det gäller kommissionens inställning, det vill säga, antagandet av ett instrument i första pelaren, för att lagstifta i frågor om miljö och gemenskapskonkurrens.
Det är dock lämpligt att här betona att straffrätten inte är enbart Europeiska unionens behörighet, det vill säga, här handlar det om att det aktuella sanktionssystemet inte är tillräckligt för att garantera tillämpningen av gemenskapsrätten, och därigenom är det nödvändigt med minimibestämmelser som innebär effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, men det är ändå i de oreglerade medlemsstaterna som man bör anta strängare bestämmelser och sanktioner inom ramen för detta område.
