# ID: svediakorp-gov424133
# author: Oomen-Ruijten (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,113
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman, ärade kommissionär, kolleger!
Miljöbrottsdirektivet kommer att erbjuda ett nytt europeiskt rättsligt instrument som skall bidra till ett bättre upprätthållande av de europeiska miljölagarna som genomförs och utförs i medlemsstater.
Ämnet är spännande.
Spännande, eftersom den rättsliga systematik som väljs är förträfflig, men även kommer att ge europeiska jurister väldigt mycket att tänka på under flera års tid.
Uppfattningen att medlemsstaterna som tillämpningsinstrument för den europeiska miljölagstiftningen måste förfoga över möjligheter till straffrättsliga påföljder delas till fullo av kommissionen, parlamentet och rådet.
Vi är splittrade när det gäller på vilket sätt ett sådant system för straffrättsliga påföljder vid allvarliga miljööverträdelser skall formuleras och initieras samt när det gäller frågan om vem som skall få vara med och besluta.
I likhet med föredragande Di Lello från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor ställer jag mig här på Europeiska kommissionens sida och förespråkar ett miljöbrottsdirektiv under den första pelaren.
Rådet valde med det så kallade danska förslaget åtgärder inom ramen för den tredje pelaren.
Ledamöterna av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor avvisar med rätta dessa.
Det som förenar rådet, parlamentet och kommissionen är att vi alla vill hörsamma den mycket uttryckliga begäran som framfördes av Europeiska rådet i Tammerfors i oktober 1999 om gemensamma definitioner, gemensam rättsskipning och gemensamma straff inriktade mot ett begränsat antal sektorer av särskild betydelse, men där i synnerhet miljöbrott nämns.
Eftersom valet av den rättsliga grunden i den första pelaren fortfarande väcker frågor hos rådet - och som jag just fick höra även hos några av kollegerna i min grupp - skulle jag vilja framföra några upplysande kommentarer som jag hoppas att jag för övrigt även kan övertyga tvivlare med.
Jag kommer att göra detta på grundval av ett antal punkter.
Varför satsar vi på den första pelaren, och varför råder jag till att välja den första pelaren?
För det första: rådet, med det danska förslaget, baserar sig på artikel 31, inledning och punkt e) i EU-fördraget, där befogenhet ges till gemensamt agerande i fråga om rättsligt samarbete vid brottmål, och där e) gör det möjligt att etappvis anta åtgärder som syftar till att utarbeta minimiföreskrifter som avser beståndsdelarna i fråga om brottsliga handlingar och som avser straff på sådana områden som organiserad brottslighet, terrorism och illegal narkotikahandel.
Denna bestämmelse tas upp i avdelning VI.
Enligt artikel 29 i EU-fördraget gäller bestämmelserna i denna avdelning emellertid, jag citerar,? utan att det påverkar Europeiska gemenskapens befogenheter?.
Men även i artikel 47 i EU-fördraget står det att EU-fördraget inte inverkar på fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna.
Herr talman!
Det innebär alltså att straffrätten inte uteslutande hör till Europeiska unionens område.
EG-domstolens rättspraxis, som jag för övrigt även hänvisar till i betänkandet, bekräftar att EU-fördraget inte kan resa några hinder.
En andra punkt: frågan som därefter uppstår, nu när det inte finns några allmänna hinder för att få till stånd straffrättsliga åtgärder under EG-fördraget, är: vad kan, vad får EG göra mer specifikt?
Om vi sedan ser på artikel 280.4 i EG-fördraget, som ansluter till artikel 5 där subsidiaritetsprincipen fastställs, då konstaterar jag att man även på det miljöstraffrättsliga området måste ha i åtanke att EG-lagstiftningen inte stör organiseringen av nationell rättsskipning.
En tredje punkt: det är alltså avgörande att det inte handlar om specifika bestämmelser i fråga om straffrätt i detta direktiv, utan att straffrätten kommer till användning för att göra miljöpolitiken effektiv.
Användandet av straffrätten är ju på många områden en viktig slutartikel för tillämpningen av regler där, således med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, en viss grad av samordning i fråga om användandet av den straffrättsliga tillämpningen kan vara till nytta för att gemenskapsbestämmelser skall kunna genomföras fullständigt.
För det fjärde: miljöbrottsförslaget baseras på artikel 175.1 i EG-fördraget som föreskriver att rådet enligt medbeslutandeförfarandet i artikel 251 skall vidta alla åtgärder som tjänar till att förverkliga miljömålen i artikel 174, förutsatt att subsidiaritetsprincipen inte står i vägen för detta.
En femte punkt: förslaget till ett direktiv ansluter till miljödirektiv och förordningar som är fastställda på grundval av artikel 175.1 och tillfogar endast en straffrättslig aspekt till denna lagstiftning.
Härigenom fortsätter man alltså på samma linje, varigenom direktivet förpliktigar medlemsstaterna att fastställa straffrättsliga påföljder för aktiviteter som förorsakar betydande skada på miljön.
Herr talman, kolleger!
När jag har bedömt förslaget och lagt fram ändringsförslag har jag låtit mig vägledas av de kriterier jag just nämnt.
Artikel 1 i direktivet, som syftar till att fastställa miniminormer i fråga om brottsliga handlingar, har jag lämnat oförändrad.
På det sättet har medlemsstaterna själva möjlighet att fastställa påföljdssatsen.
I artikel 2 har jag bland definitionerna även nämnt framkallande av ett miljöbrott, varvid jag för övrigt baserat mig på det så kallade danska förslaget.
För det tredje, brottsliga handlingar som nu nämns i bilagan har jag tagit upp under artikel 3, med ett par små ändringar.
Ändringsförslag 22 avvisar jag bestämt eftersom det enligt min uppfattning inte finns någon rättslig grund för det.
Den fjärde punkten: i artikel 4 förtydligar jag begreppet? ram?.
I stället för att låta medlemsstaterna fastställa straffen är det bättre att använda begreppet straffrättsliga påföljder.
Ändringsförslag 25 har jag anpassat eftersom subsidiaritetsprincipen spelar en roll även här.
Vi kan bara uppmana medlemsstaterna att införa åtgärder som beslagtagande om detta element också nämns uttryckligen i det egna rättssystemet.
Herr talman!
Det är med detta direktiv som att gå på lina.
Som Europaparlament måste vi vara mycket noggranna eftersom jag utgår ifrån att EG-domstolen kommer att pröva detta, och det är inte omöjligt att vi kommer dit på grund av Europeiska kommissionen.
Slutligen vill jag tacka mina kolleger, inte enbart de från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor och föredraganden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utan även kollegerna från utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden samt alla medföredragande.
Herr talman!
Vi har samarbetat enigt, och även om insatsen nu verkar vara mycket teknisk ligger det mycket politik bakom som inte är av vikt enbart för kommissionen, utan helt klart även för Europaparlamentet.
Vi tjänar ett gott syfte: ett bättre miljöskydd.
