# ID: svediakorp-gov424132
# author: Di Lello Finuoli (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Bakgrunden till detta rambeslut är välkänd.
Vi rådfrågas för andra gången eftersom det rambeslut som vi uttalade oss om för två år sedan har setts över.
Under tiden har dock kommissionen framfört generella betänkligheter mot rambeslutet och påpekar att miljöskyddet täcks av åtskilliga gemenskapstexter, av vilka de flesta föreskriver bötesstraff.
Följaktligen anser kommissionen att frågan skall handläggas med instrument från den första pelaren.
Kommissionen insisterar på att de befintliga sanktionerna har visat sig otillräckliga, vilket bevisas av miljösituationen i Europa.
Det förslag till direktiv som skall diskuteras i samband med betänkandet från Oomen-Ruijten skall därför ses som ett komplement till förslaget till rambeslut.
Enligt kommissionen måste vi använda ett instrument ur den första pelaren och detta instrument skall ha företräde framför ett instrument ur den tredje pelaren.
Detta innebär att när en fråga faller inom gemenskapens behörighet är det inte möjligt för unionen att anta gemensamma regler med hjälp av ett instrument ur den tredje pelaren utan att överskrida gemenskapens befogenheter.
Jag vill påminna om att parlamentet håller med kommissionen om detta: vid sammanträdet 15 november 2001 antog vi med ett förfarande utan debatt en rekommendation om straffrättsliga påföljder och gemenskapslagstiftning i vilken, närmare bestämt i punkt 6, vi uppmanade rådet att inte vidta några åtgärder rörande straff på miljöområdet innan förslaget till direktiv om skydd för miljön med strafflagstiftning hade antagits.
Dessa båda dokument - rambeslutet och direktivet - kompletterar varandra och är tänkta att fungera tillsammans, för att undvika den schizofrena situationen att ha två dokument som säger olika saker om samma ämne.
Som ni ser i ändringsförslagen hänvisar vi just till direktivet i rambeslutet när det gäller definitioner och straffrättsliga påföljder, eftersom vi är övertygade om att direktivet är ett nödvändigt och användbart instrument för att skydda oss mot miljöförstöring, just på grund av att det är ett gemenskapsinstrument.
Jag måste lägga till en mycket viktig aspekt: i direktivet tycks man ha filosofin att skydda miljön i förväg, det vill säga att skyddet skall komma innan miljön är fullständigt förstörd, medan man i rambeslutet - som rådet har tagit fram - i realiteten vill införa straff som skall utmätas när miljön redan är förstörd, eller åtminstone har irreparabla skador.
Här har vi naturligtvis inte den tid som fordras, men i utskottet har vi redan benat ut dessa skilda filosofier på ett väldigt tydligt sätt.
Jag insisterar alltså på att vi bör rösta för både rambeslutet, som redan har antagits i utskottet, och direktivet eftersom dessa båda dokument är tänkta att komplettera varandra.
Om vi i stället fattar ett beslut som bygger på en ologisk filosofi eller rent av antar ändringsförslag 28 i Oomen-Ruijtens betänkande, som innebär ett totalt avslag, kommer vi tillbaka till ett fullständigt schizofrent tillstånd.
Vi måste alltså inse att dessa båda instrument kompletterar varandra och anta båda i den form de föreligger.
