# ID: svediakorp-gov424126
# author: Coelho (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 782
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag vill börja med att gratulera kommissionen, här personifierad av António Vitorino, till det utmärkta initiativ man lägger fram.
Vi kritiserar ofta med rätta kommissionen, men i dag är det riktigt att gratulera den till det initiativ som läggs fram och som på ett positivt sätt svarar på Europaparlamentets rekommendationer i Kesslers betänkande om att slå ihop de fem programmen under avdelning VI till ett gemensamt ramprogram.
Som vi alla vet skall unionen enligt artikel 29 i unionsfördraget fortsätta mot målet att ge medborgarna en hög skyddsnivå i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, genom att inrätta gemensamma åtgärder för medlemsstaterna på det polisiära och rättsliga samarbetet också när det gäller brottmål.
Det var inom denna ram som de fem tvååriga finansieringsprogrammen skapades under avdelning VI vilka avslutas i december 2002 och var - och fortfarande är - Grotius II, riktat till rättstillämpare, Oisin II, till medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, Stop II, till de ansvariga för åtgärder mot människohandel och sexuellt utnyttjande av barn, Hippocrates, till det brottsförebyggande området, och Falcone, till personer med ansvar för kampen mot organiserad brottslighet.
Det förslag vi debatterar här i dag handlar om att skapa ett gemensamt ramprogram för att slå samman alla åtgärder under avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen, vilket återspeglar utvecklingen av gemenskapsprogrammen i allmänhet och de fem års erfarenheterna på området.
Vi lyckas därigenom, enligt vår mening, försäkra oss om en mer sammanhållen helhet och en ännu större effekt av de åtgärder som stöds, göra det möjligt att på ett effektivare sätt utnyttja de ekonomiska medlen, undvika eventuella överlappningar mellan de olika programmen samt fylla de existerande luckorna.
Även om jag anser att kommissionens inriktning är ganska positiv tycker jag det är lämpligt och förnuftigt att lägga fram några ändringsförslag med följande mål:
För det första att bättre klargöra programmets handlingslinje, och formulera det tydligare (också för att de presenterade projekten bör behandlas i ljuset av deras överensstämmelse med programmets mål) och på det sättet avvisa vaga eller oprecisa begrepp.
För det andra, ge vårt samtycke till att ta med gränsöverskridande projekt om brottsofferhjälp i programmet, samtidigt som det politiska och rättsliga samarbetet främjas.
Vi främjar härigenom ett effektivt försvar av brottsoffrens intressen i medlemsstaterna, främst genom inrättandet av ett nätverk av kontaktpunkter.
Det kan också visa sig lämpligt att genomföra en oberoende studie om genomförandestadiet när det gäller rambeslutet, följt av förbättringsförslag för varje land.
För det tredje, erkänna att det är viktigt och lämpligt att kandidatländerna associeras, men att det är lämpligt att klargöra att deras medverkan bör ske både i utformningen och utförandet av projektet.
En ren medverkan i projektet, nästan som enkla konsumenter kan inte anses tillräckligt.
För det fjärde, precisera att initiativrätten för att utforma förslag inte kan begränsas enbart till medlemsstaternas och kandidatländernas offentliga sektor utan också bör utsträckas till icke-statliga organisationer, universitet och andra intresserade organ.
För det femte, när det gäller finansieringen finns det en planerad medfinansiering på högst 70 procent som i vissa fall kan uppgå till 100 procent.
Det handlar om specifika projekt och kompletterande åtgärder.
Den 100-procentiga finansieringen som gemenskapens motprestation är bara försvarlig när det gäller projekt med större intresse för själva Europeiska unionen och som inte kan genomföras med ett mindre ekonomiskt stöd som grund.
Men det är också lämpligt att understryka här, och jag är säker på att detta också är António Vitorinos inställning, att den bakomliggande tanken är att försöka finansiera ett så stort antal projekt som möjligt med tillgängliga medel.
För det sjätte, kommissionens förslag sammanfaller med parlamentets vilja att öka stödet till projekten för att främja inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, men det är litet svårt att godta ett förslag som överskrider den befintliga budgetplanen.
Därav förslaget om att detta ramprogram skall gälla för perioden 2003 till 2006, efter vilken avtalet för förnyas i enlighet med den nya budgetplanen.
Och för att avsluta tycker jag att det är beklagligt att Europaparlamentets ståndpunkt inte är tillräckligt beaktad.
Därför föreslog jag att parlamentet skall ges tillfälle att medverka, vilket säkert skulle ge det möjlighet att på bästa sätt utöva sitt ansvar som budgetmyndighet.
Skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utgör ett av de viktigaste målen för parlamentet, varför det är av yttersta vikt att vara associerad.
