# ID: svediakorp-gov424121
# author: Kirkhope (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-04-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 655
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Efter Deprez utmärkta betänkande tycker jag att det är ganska tragiskt att jag måste tala inför kammaren om frågor som vi uppriktigt sagt, här i det 21: a århundradet, inte borde behöva debattera, än mindre arbeta med: folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
För bara några år sedan var jag minister i Förenade kungariket, och jag ansvarade för en lagstiftning som upprättade lämpliga mekanismer för att ta itu med krigsförbrytare från en svunnen tid.
Det är därför särskilt tråkigt att det i dag råder en situation där det fortfarande finns många oerhört ondskefulla personer i världen som uppför sig på ett sätt som är fullständigt oacceptabelt för varje anständig människa som tror på demokrati och individens frihet, som jag gör.
Jag vill säga några ord om betänkandet, eftersom somliga personer har uttryckt åsikten att det är onödigt att ha ett system av kontaktpunkter i Europa för att behandla dessa frågor, att ett omfattande samarbete redan äger rum på till exempel polisiär nivå och justitieministerienivå.
Så är tyvärr inte fallet.
Fastän stadgan för den internationella brottmålsdomstolen antogs i juli 1998, är detta i sista hand en fråga som fortfarande först och främst är nationella regeringars ansvar och faller inom ramen för nationell straffrättslig jurisdiktion.
Till exempel är samarbetet mellan nationella regeringar och nationella polismyndigheter helt avgörande om vi skall ställa några av de mycket obehagliga personer som vi måste ta itu med till ansvar, på grund av deras brotts internationella och fasansfulla natur.
Jag kommer ihåg hur jag som minister talade med min polske kollega, Miller, som av en tillfällighet nu är Polens premiärminister, om vissa krigsförbrytare.
Fastän Polen för närvarande inte är medlem i EU, men hoppas bli det inom en inte alltför avlägsen framtid, stod det klart att mycket fortfarande återstod att göra för att försöka förbättra samverkan mellan de olika brottsbekämpande myndigheterna.
En möjlighet som föreslås i mitt betänkande är att ha kontaktpunkter som är lätt identifierbara i de olika nationalstaterna.
I ett ändringsförslag som vi har lagt fram till betänkandet klargör vi faktiskt att vi anser att detta inte bör lämnas som ett vagt förslag att precisera vid någon tidpunkt i framtiden, utan att det tydligt bör anges att kontaktpunkterna bör vara en uppgift för medlemsstaternas polis- eller justitiedepartement.
Det är den första punkten.
Det är också viktigt, vilket framhölls under den föregående debatten, att vi undersöker de senaste metoderna och ser till att dessa metoder samordnas så att vi får till stånd de nödvändiga åtalen och fällande domarna.
Frågan om personuppgifter, till exempel, är mycket viktig.
Några personer har uttryckt oro över att enskildas privatliv och svarandes rättigheter skulle kunna påverkas av mångfaldigande eller av ett annat synsätt i frågor som rör personuppgifter.
Jag försöker i betänkandet åstadkomma konsekvens.
Jag är övertygad om att kommissionär Vitorino skulle hålla med om att en samverkan måste präglas av ökad konsekvens.
Jag instämmer inte i allt som sker på europeisk grund, men det rör sig här om en situation i vilken det finns ett tydligt behov av samarbete på en nivå där vi är konsekventa i vårt synsätt.
Det är också nödvändigt att våra system är lätta att känna igen och lätta att överföra mellan berörda nationalstater.
Samarbete är nyckeln till framgång.
Det är nyckeln till framgång på de områden som Deprez har talat om.
Det är nyckeln till framgång på de områden som jag här åsyftar.
Det är en nödvändighet.
I betänkandet understryks detta behov och framhävs, framför allt annat, den beslutsamhet som finns i Europas olika stater att gå samman för att ta itu med de mycket obehagliga personer som tyvärr fortfarande finns på vår jord.
