# ID: svediakorp-gov424049
# author: Färm (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 460
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I egenskap av årets budgetföredragande har jag några saker att ta upp i detta sammanhang.
För det första är jag inte riktigt lika kritisk som Roth-Behrendt.
Jag tycker det är viktigt att vi nu får en årlig politisk strategi som också utgör kommissionens riktlinje för nästa års budget.
För närvarande avger alla institutioner sina riktlinjer på våren och det finns nu hopp om att kommissionen grundar sitt budgetförslag på idéer även från rådet och parlamentet.
Det vore i så fall en klar förbättring.
För det andra har flera ledamöter påpekat att vi måste stärka kopplingen mellan kommissionens lagstiftningsprogram och budgetfrågorna.
Hittills har vi alldeles för ofta hamnat i ett läge där vi får lagförslag, förslag om nya program och utgifter, om att inrätta nya institutioner och så vidare utan hänsyn till budgetprocessen och de ekonomiska följderna.
Inte minst på utrikespolitikens område avges olika löften.
Här återstår en del att göra, men årets process är ändå ett steg i rätt riktning.
För det tredje kan vi åtminstone glädja oss över avsnittet om interinstitutionellt samarbete.
För att kunna skapa en väl fungerande union är det helt avgörande att detta samarbete och förtroende finns.
Därför oroar det oss djupt att vi nu har fått veta att det inom rådet förs diskussioner om den nya budgetförordningen som går ut på att tränga tillbaka parlamentets inflytande.
Inom rådets budgetkommitté diskuterar man att minska våra möjligheter att lägga anslag i reserven, att påverka tilläggs- och ändringsbudgetar och så vidare.
Om rådet fortsätter i den riktningen utmanar man den institutionella balansen på ett sätt som parlamentet aldrig kommer att acceptera godvilligt.
För det fjärde vill jag ta upp en sakfråga.
Det är glädjande att alla institutioner nu lyfter fram utvidgningen som ju är vår tids viktigaste uppgift.
Jag hoppas att vi redan vid budgetförlikningen i juli skall kunna komma överens om hur vi hanterar nästa års administrativa utgifter.
Då skulle vi nämligen underlätta förberedelserna, bland annat genom att ge stöd till byggnation, arbeta med språkfrågorna, avgöra vilken personal som behöver anställas och vilka regelverk som måste förberedas för att vi skall kunna ta in observatörer i våra partigrupper.
Om alla institutioner bidrar genom att betrakta detta som viktigt har vi faktiskt en chans att redan i juli nå en sådan överenskommelse.
Det skulle vara en väldig styrka.
Slutligen hoppas jag att rådet och kommissionen innan förhandlingarna är avslutade också inleder en uttömmande diskussion med parlamentet om utvidgningens långsiktiga ekonomiska följder.
Jag tror verkligen på utvidgningen, men vi får inte dölja för skattebetalarna att det finns en kostnad.
Den saken måste tas på allvar.
