# ID: svediakorp-gov424031
# author: De Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 765
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Tack, herr talman!
Jag har faktiskt ingenting att tillägga till de punkter som rådsordföranden tog upp i sitt första inlägg, och dessutom är de flesta ledamöter som ställt frågor till mig inte närvarande i kammaren.
Jag vill hur som helst berömma ordförandena för de parlamentariska grupperna Europeiska folkpartiets grupp och Europeiska socialdemokratiska partiets grupp, som åtminstone är här.
Jag vill dock tacka alla som har en positiv vision av den ansträngning som det spanska ordförandeskapet har gjort i Barcelona, och till de ledamöter som har gett uttryck för besvikelser, vilket är logiskt och ligger i sakens natur med tanke på att ordförandeskapet lägger fram mycket ambitiösa ambitioner och det är även logiskt att alla ambitioner inte kan genomföras, vill jag säga att unionen har sett ut på det viset sedan år 1955: Vi kan inte skapa en helt ny union just nu, men det finns alltid en ambition att nå vissa mål.
När man har uppnått dessa mål måste man vanligen kompromissa, vilket även parlamentet, som inte heller kan nå sina ambitioner varje dag, måste göra.
Det är därför jag tycker man kan säga att de resultat som uppnåtts i Barcelona är synnerligen positiva och att vi har lyckats anpassa våra ambitioner till verkligheten och de politiska behoven.
Däremot anser jag att de talare som har betonat vissa faktorer och struntat i andra inte förstår vad Lissabonstrategin egentligen går ut på: Lissabonstrategin innehåller en bra balans mellan reformer och ekonomiska avregleringar, social sammanhållning, behoven av utbildning och forskning och hållbar utveckling.
Man kan inte utveckla vissa frågor mer och andra mindre, utvecklingen måste ske harmoniskt och jag anser att utvecklingen i Barcelona var harmonisk, eftersom man nådde positiva och betydelsefulla mätbara framsteg i alla frågor som togs upp, vilket återspeglas i slutsatserna.
Jag avser särskilt den upprepade kritiken om att den hållbara utvecklingen inte har återspeglats tillräckligt.
Det förvånar mig att detta sägs här, att det inte är tillräckligt att unionen för första gången har förklarat att den önskar och formellt åtar sig att ratificera Kyotoprotokollet och att man samtidigt har nått en kompromiss om utvecklingsstöd i Monterrey, vilket enligt min åsikt är två mycket viktiga framsteg.
Jag anser att detta är mycket mer än vad någon kunde vänta sig.
Anledningen till att man inte talade mer om Johannesburg vid Europeiska rådet i Barcelona är att man inte kan göra det innan Förenta nationerna inleder förberedelserna inför Johannesburg.
Vi kommer att gå djupare in på Johannesburg i Sevilla, där ett klart uttalat mandat för en gemensam ståndpunkt för unionen skall ges.
Resultaten från Barcelona är följaktligen tillräckliga och motsvarar våra förväntningar.
Jag vill påminna de talare som har uttryckt sina åsikter om demonstranterna, som har lagt mer vikt vid demonstranterna på gatan än Europeiska rådet och sagt att dessa företräder det civila samhället, om att dessa demonstranter mycket riktigt är europeiska medborgare, men att det även bakom Europeiska rådet finns många miljoner tysta medborgare som har röstat på de partier som företräder de regeringar som ingår i detta och som utgör det verkliga civila samhället.
Detta är det verkliga civila samhället.
Jag vill inte frånta de personer som går ut på gatorna deras legitimitet, men man får inte heller frånta legitimiteten för de medborgare som genom sina politiska partier stöder regeringarna som fattar beslut.
Enligt min åsikt har många av dem som lägger så stor vikt vid demonstranterna på gatorna inte förstått den lärdom som de europeiska medborgarna gav alla européer när man godtog euron.
Dessa personer är desamma som sade att folket inte vill ha något att göra med Europa och med euron.
Tvärtom godtog alla europeiska medborgare euron, på två veckor, spontant och fullständigt frivilligt.
Jag anser att man kan lära sig mycket av vad människor tänker på gatan, men man skall inte tro att det bara är de personer som demonstrerar, denna gång i en festligare stämning med anledning av Europeiska rådet, som har den demokratiska legitimiteten i unionen, för så är det inte.
Jag vill förresten avsluta med att uttrycka den häpnad ordförandeskapet känner inför den förklaring som företrädaren för Herri Batasuna gjorde, som beklagar terroristgruppen Röda brigadernas mord på en italiensk politiker och som aldrig har beklagat de oräkneliga offer som mördats av terroristorganisationen ETA, som hans parti ger en politisk täckmantel.
