# ID: svediakorp-gov424026
# author: García-Margallo y Marfil (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 530
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi kommit så här långt i debatten har de som mest syrligt kritiserat Barcelona - dem som var där på natten i rådet och på morgonen i demonstrationen - begränsat sig till att förklara att Barcelona är ett blygsamt steg, ett blygsamt steg men i rätt riktning, skulle jag själv vilja uttrycka det.
Varför är det ett steg i rätt riktning?
Därför att vi i dag inte diskuterar - utom herr Barón - saker som vi diskuterade för fem dagar sedan.
Vi diskuterar inte om prisstabilitetsteorier, vi varken försvarar eller ifrågasätter stabilitetspakten, vi diskuterar varken behovet eller brådskan av att påskynda strukturreformerna för att uppnå tre saker: en fungerande marknad, den sociala kompensationsprincipen och hållbar utveckling.
Müller-Armak i sin rena form.
När det gäller de ekonomiska reformerna vill jag endast kommentera två punkter.
I fråga om energi- och gasmarknaderna står det nu fullständigt klart att avregleringar inte nödvändigtvis sammanfaller med privatiseringar: vilka statliga företag som än skyddar dem.
Det står även klart att de grundläggande principerna för tjänster av allmänt intresse inbegrips i avregleringarna: lika tillgång, tjänsternas kontinuitet och säkerhet för användarna.
Följaktligen är alla uttalanden från de bänkar där man argumenterar för att avregleringarna skall gå långsammare dåliga ursäkter, jag kan nämligen inte förstå varför det är bra att företagen kan välja leverantör, men att det inte är bra att konsumenterna kan göra det.
När det gäller finansmarknaderna har jag endast ett budskap till rådet: parlamentet visade en synnerligen generös attityd när vi antog von Wogaus betänkande.
Parlamentet agerade utomordentligt effektivt när det gällde att anta nödvändiga åtgärder.
Om rådet sänder oss de åtta ändringar det vill införa om de finansiella tjänsterna med brådskande post, kan jag lova att rådet kommer att få ett lämpligt svar.
Vi översänder då de gemensamma ståndpunkterna.
En sista kommentar om det institutionella instrumentet för att genomföra dessa reformer: Sevilla.
Rådet och kommissionen skulle göra klokt i att tänka över vad som måste göras ur institutionell synpunkt, så att vi kan förverkliga de reformer som skall genomföras.
Vilken roll spelar parlamentet och rådet i lagstiftningsförfarandet (artikel 202)?
Vem skall egentligen samordna den ekonomiska politiken?
Det vill säga, går vi mot en ekonomisk regering eller inte?
Vem företräder euron på den internationella scenen?
Kommer vi att fortsätta vara eniga i skattefrågorna när vi blir 27 medlemsstater och de allra minsta medlemsstaterna kan lägga in veto om vilket beslut som helst?
Detta är de olösta frågor som rådet har.
Jag gratulerar det tjänstgörande ordförandeskapet till framgången i Barcelona.
Jag gratulerar även den spanska regeringen, om det hade uppstått oroligheter, skulle regeringen ha sagt att det inte fanns tillräckligt med vakter, och eftersom det fanns tillräckligt med vakter, säger den att det fanns för många.
Kort sagt, ärade kolleger, det viktiga är de röster medborgarna ger oss och inte vad man skriker om på gatan.
När det gäller den saken ligger vi i ledningen.
