# ID: svediakorp-gov424018
# author: Raschhofer (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 200
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
I Lissabon var formuleringarna modiga, ambitiösa och mycket ansvarskännande.
Man sade att EU till 2010 skulle bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska område för ekonomi.
Bravo till så mycket vilja.
Inte bravo till resultaten i Barcelona.
Ett fullständigt öppnande av energimarknaderna har uteblivit, trots att det borde ha genomförts för länge sedan.
En lam kompromiss, eftersom en välfungerande inre marknad är nyckeln till tillväxt och sysselsättning.
Neue Züricher Zeitung sammanfattade resultaten från Barcelona i en kärnfull mening:? Europa mellan vilja och förmåga?.
Jag håller med Solana i hans kritik mot denna konferensdiplomati.
Det skapas pappersberg, det förs privata och inte fullt lika privata samtal, överallt bevisar man alltså sin starka vilja och önskan att i gemenskapens intresse inta en ekonomisk och alltmer viktig politisk roll i världen.
Den bordlagda avregleringen av elmarknaderna är ett exempel på att Europa fortfarande har långt kvar till att kunna.
Framför allt på ett kärnområde som den inre marknaden ser jag det ur en finanspolitisk synvinkel som ytterst skadligt och - som kollegan Evans formulerade det - som politiskt skrattretande!
