# ID: svediakorp-gov424012
# author: Abitbol (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Varje halvår, nu vid varje toppmöte, ser vi numera hur Europa firar sig själv, ett självförhärligande varje halvår, samtidigt som antalet demonstranter ökar på gatorna i Göteborg och i Nice och Barcelona, och de europeiska folken uppenbarligen mycket oftare har sina sympatier hos dessa demonstranter än hos de ledare som samlas under krigsliknande och allt mer skyddade förhållanden för varje europeiskt toppmöte som går av stapeln.
Att Europeiska unionen nu försöker förminska och skjuta all kritik mot den ultraliberala globaliseringen i bakgrunden, beror på att alla tydligt har förstått att unionen hade blivit dess främsta redskap, vilket även gäller det senaste WTO-mötet i Doha.
Europa - eller rättare sagt det ni kallar Europa, det vill säga de europeiska institutionerna - har i praktiken förvandlats till en tratt som skall få de europeiska befolkningarna att svälja ner en regel lika gammal som gatan, den om pengars makt.
Det finns inte längre någon europé som tror på ert slitna, åldrade och trötta Europa, för att använda den franska premiärministerns ord när han beskriver sin konkurrent, och befolkningarna är nu i färd med att i en i grunden helt sund reaktion återerövra sin sanna karaktär genom att rösta efter identifikation.
I dagsläget sker det snarast genom att man röstar till höger, eftersom EU får sägas bygga på en gammal internationalistisk tanke, som i dag uttalas globalisering, och jag tror att parlamentet i likhet med övriga europeiska institutioner totalt underskattar misstron mot EU.
Helt kort vill jag avsluta med att nämna den senaste Eurobarometern, som jag inte tror har vunnit tillräcklig spridning.
I den sägs att 50 procent tycker att det saknar betydelse om Europeiska unionen försvinner, 28 procent skulle tycka att det var bra och 21 procent skulle bli ledsna.
Och varje halvår är vi fortfarande lika nöjda, efter varje toppmöte nöjer vi oss med detta.
Jag erkänner att jag börjar fråga mig om detta sammanträde verkligen är till någon nytta.
