# ID: svediakorp-gov424003
# author: Jové Peres (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 751
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande, ärade kolleger!
Vi kan hålla med om att rådet i Barcelona var viktigt, men när det gäller utvärderingen av följderna av de beslut som fattades står det klart att åsikterna går isär, vilket de omfattande och fredliga demonstrationerna, där man krävde ett mer socialt Europa, visade.
Rådets ordförande presenterar Barcelona som fortsättningen på Lissabon och förklarar att man vill uppnå konkurrenskraft genom reformer av det sociala skyddet och avregleringar.
Båda dessa inställningar innebär att den europeiska sociala modellen ifrågasätts och man bortser från det faktum att man i Lissabon gjorde bedömningen att det krävs en hållbar tillväxt på 3 procent av BNP för att nå full sysselsättning år 2010.
Den beräknade tillväxten ligger på 1,3 procent för år 2002 och sysselsättningen beräknas öka med 0,2 procent, vilket innebär att arbetslösheten inom gemenskapen kommer att öka.
Det är inte tillräckligt att man i ordförandeskapets slutsatser förklarar att den ekonomiska situationen är i initialskedet av en global återhämtning efter den kraftiga nedgången år 2001.
Skapandet av en mer flexibel arbetsmarknad, sammantaget med åtgärden att införa återhållsamhet i lönekraven innebär en tillbakagång i det sociala skyddet, det leder till osäkerhet i sysselsättningen och till marginalisering och undersysselsättning i vissa områden.
Man föreslår även en minskning av arbetslöshetsersättningarna och anser att de arbetslösa har sig själva att skylla för den situation de befinner sig i, man vill sänka arbetskraftskostnaderna, höja pensionsåldern och motarbeta utnyttjande av förtidspension.
Dessa åtgärder utgör en politik som enligt min åsikt för oss bort från det mål för full sysselsättning som unionen säger sig eftersträva och som kräver fasta arbetstillfällen och kvalitet och rättigheter i anställningen.
I den snäva tolkningen av stabilitetspakten behåller man inte ens statliga investeringar när det är dags att fastställa alltför stora underskott.
Att ta med de statliga investeringarna skulle vara både förnuftigt och vettigt för att unionen åter skall kunna nå en tillräcklig rytm i investeringarna med tanke på den osäkra ekonomiska situation som råder för närvarande, de behov som utvidgningen medför samt målet att övergripande öka ansträngningarna för forskning och utveckling samt nyskapande.
Europeiska unionen behöver en pakt för tillväxt och för sysselsättning för att öka den verkliga integreringen av de europeiska ekonomierna.
Det spanska ordförandeskapet hade som mål att gå djupare in på frågorna om avregleringar av energi- och transportmarknaderna.
Även om ordförandeskapets föresatser inte infriades vid toppmötet, är det inte följdriktigt att Europeiska unionen tar itu med dessa avregleringsprocesser utan att först utvärdera de problem som uppstått i den första? avregleringsvågen?.
Europeiska rådet i Barcelona borde ha utvärderat den aktuella situationen för allmännyttiga företag och tjänster av allmänt intresse innan man vidtar nya åtgärder.
Det är en vetenskaplig dogm att avregleringar förbättrar kvaliteten på tjänsterna och leder till prissänkningar.
Dock finns det många erfarenheter som talar emot detta: elektriciteten i Spanien, järnvägarna och den brittiska hälso- och sjukvården.
Vi anser att det är nödvändigt att åter ta upp förslaget om allmännyttiga företag inom byggandet av Europa och främja en debatt hur de allmännyttiga företagen skall vara utformade och vilka mål som skall sättas upp.
Det enda vi har är ett erkännande från Barcelona: att? konsolidera och specificera de principer om tjänster av särskilt ekonomiskt intresse som utgör grunden för artikel 16 i fördraget i ett förslag till ramdirektiv?.
Det finns dock en rad positiva resultat från Barcelona, som till exempel sjukförsäkringskortet och upphävningen av spärren av Galileo - under förutsättning att programmet kvarstår under civil kontroll - ståndpunkten om Gibraltar, uttalandena - även om de är otillräckliga - om Mellanöstern och utvecklingsstödet.
På området för externa frågor finns det emellertid oroande brister.
Europeiska rådet har nonchalerat två särskilt allvarliga situationer: det faktum att Förenta staterna har förklarat att landet vill kunna få möjlighet att använda kärnvapen och samma lands hot om omedelbar attack mot Irak.
Det är oförståeligt att Europeiska rådet inte har gett den höge representanten för GUSP i uppdrag att vidta lämpliga mått och steg för att försöka se till att Förenta staterna upphör att skapa oro i världen och att landet ändrar sin strategi i syfte att minska riskerna för tillgången till kärnvapen i världen.
Av de skäl jag har angett anser min politiska grupp sammanfattningsvis att man inte kan betrakta resultaten från rådet i Barcelona som tillfredsställande.
