# ID: svediakorp-gov423997
# author: Aznar Lopez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,604
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Tack så mycket herr talman, ledamöter!
Jag vill tacka de olika språkrör som kommit med sina kommentarer och bidrag till debatten om Europeiska rådets slutsatser i Barcelona.
Jag tror att det är viktigt att nämna en fråga som tagits upp av er alla; kampen mot terrorismen.
Ni vet att den är den huvudsakliga prioriteringen just nu, något som spanska ordförandeskapet redan har uttalat.
Vi bör ge den frågan prioritet bland prioriteter.
Jag har vid något tillfälle haft möjlighet att med anledning av de beslut som togs den 11 september säga att Europeiska unionen har klarat av att ta sitt ansvar då det gällt, avseende de framsteg som görs i kampen mot terrorismen.
Jag tror att man i denna fråga gjort oerhörda framsteg.
Man skulle t.o.m. kunna säga att man inte kunnat tro det för några månader sedan och jag vill påminna om att det naturligtvis och tyvärr inte är det spanska ordförandeskapet som måste stimuleras för att anta åtgärder för att bekämpa terrorismen, utan att detta just bör vara ett arbete som görs av alla, mycket aktivt av alla, med full förståelse för dem som drabbats av den och att den drabbar vem som helst, utan något som helst rättfärdigande.
Man måste vara medveten om att all terrorism är densamma, att all terrorism bör bekämpas och att dess öde inte skall vara något annat än att besegras och slutgiltigt utplånas.
Vi har tillräckliga instrument för det och de kommer att göras bättre om det behövs.
När det gäller Europeiska rådet i Barcelona skulle jag vilja tala om frågan om rådet och dess omgivning.
Europeiska rådet i Barcelona, i egenskap av internationellt möte, hade några föregångare som måste beaktas: mötet i Seattle, Europeiska rådet i Nice, det i Göteborg och mötet i Genua.
Jag vill påminna om att Världsbanken i juni 2001 beslutade att inte hålla ett möte som skulle hållas just i Barcelona.
Beslutet var Världsbankens eget.
Förutom att lovorda samhällets attityder i Barcelona och dess medborgare med all tydlighet och lovorda den fredliga andan hos det stora flertalet demonstranter i Barcelona vill jag säga att det naturligtvis finns andra grupper som inte är fredliga, och det måste man säga, som inte har ett fredligt intresse, som inte ens har intresse av att demonstrera utan förstår det så att de kan utöva våld utan att straffas.
Om det av olika skäl varit mycket lugnare i Barcelona, även om 17 medlemmar i de spanska säkerhetsstyrkorna har sårats, än vid andra tillfällen är det för att man vidtagit alla lämpliga åtgärder.
Bland annat hindrade man människor som var beredda att begå våldshandlingar i staden Barcelona (med alla dess konsekvenser) från att komma fram och det är en tjänst man gör medborgarna överallt och i detta fallet både de spanska medborgarna och de europeiska medborgarna och den demokratiska legitimiteten.
(Applåder)
Å andra sidan är jag förhoppningsfull och har den uppfattningen att det utan tvivel finns olika sätt i en demokrati att lägga fram behov, krav, önskningar och mål.
Det finns ett jag tror särskilt på som är det som härleds ur och som ger demokratisk legitimitet till de som är valda, dvs. de som passerar valurnorna.
Jag vill uppriktigt och med all respekt för demonstrationer av alla slag säga att majoriteter och minoriteter klarläggs vid valurnorna.
Det är medborgarna som röstar som gör det och lika respektabla är de hundratusentals medborgare som gått ut på gatorna i Barcelona som de miljoner och åter miljoner européer som är företrädda av sina folkvalda företrädare i Europeiska rådet, som inte gått ut på gatorna och som uppmärksamt följt debatterna i Barcelona och som fredligt önskar att Europa skall göra framsteg och att Europa skall gå vidare med det reformarbete som uttryckts i Barcelona.
(Applåder)
Skall vi ha nya majoriteter eller inte i Europa bestämmer medborgarna vid valurnan, som jag hoppas att alla vet och alla accepterar.
Ledamöter!
Jag tror att en av de viktigaste frågorna i Barcelona just är att ha närmat sig medborgarna och då vi talar om politiska faktorer, besluten från rådet i Barcelona måste vi tänka på att allt detta på ett eller annat sätt påverkar medborgarna.
När vi talar om transporter eller energi, eller sysselsättning, eller då vi talar om besparingar och investeringar, eller då vi talar om utbildning så talar vi alltid om medborgarna.
På tal om full sysselsättning.
Finns det någon större social ambition än full sysselsättning?
Jag föredrar tillfredsställelsen med full sysselsättning och tjugo miljoner arbetstillfällen i Europa istället för fullt bidrag, kan jag ärligt säga.
Jag kommer att göra vad jag kan för inrikta politiken i alla de europeiska länderna och i Europeiska unionen på att uppnå den fulla sysselsättningen.
Vad kan vi göra för att nå full sysselsättning?
Det finns frågor som naturligtvis är grundläggande.
En är att upprätthålla den korrekta inriktning som Europeiska rådet i Lissabon beslutade, som är reformstrategin, öppningsstrategin, avregleringsstrategin, till vilka vi naturligtvis lägger målet en hållbar utveckling.
Men det finns frågor som vi inte bör glömma och ännu mindre under återhämtningstider.
Stabilitet och stabilitetspolitiken behöver inte ändras, såvitt jag ser det, de behöver ratificeras eftersom de är den huvudsakliga grunden som gör det möjligt att ha bättre sanerade ekonomier och som gör att den ekonomiska återhämtningen i dessa länder kan bli starkare och snabbare.
En skälig budgetstabilitet innebär att räntor överallt är låga, att inflationen är skälig och att tillväxtmöjligheter och därmed sysselsättningsmöjligheter således är högre.
Men om vi sänder ut budskapet att inget händer om vi når 3 procent i underskott kan man av samma anledning säga att inget skulle hända om man når 5 procent.
Min uppfattning är att något visst det händer och det är att man förlorar möjligheter till tillväxt, man förlorar sysselsättningstillfällen och man förlorar möjligheter att nå en bättre framgång för företag och familjer.
Detsamma är fallet när det gäller avregleringspolitiken som, som jag ser det, innebär att i den mån det går ge mer möjligheter såväl till företag som till hushållen.
Att ersätta statliga monopol med privata är inte att avreglera, det är motsatsen till att avreglera.
Det huvudsakliga problemet handlar inte om det statliga eller det privata.
Problemet är monopolet och just avreglering är den politik som kan få ett slut på monopolen, vare sig de är statliga, privata, blandade eller på de två sätten samtidigt.
Och det vi måste göra i Europa är för det första att undvika monopol och därför avreglera, med alla dess konsekvenser.
Det kommer att ge bättre service till en lägre kostnad om vi samtidigt främjar elsammankopplingarna, eftersom det naturligtvis kan finnas marknader som kan vara monopolartade, som begränsar konkurrensen och som dessutom är dåligt kopplade rent elektriskt.
Spanien, som någon av ledamöterna tagit som exempel, har en elsammankoppling på 3 procent.
Vad är överenskommet?
Att nå 10 procent.
Vad innebär det?
Det innebär en oerhört stor förändring ur energisynpunkt.
Det, tillsammans med en avreglering och konkurrens är en uppenbar fördel som jag hoppas når alla medborgare i Europa så fort som möjligt.
År 2004 kommer den att nå 70 procent av marknaden och jag hoppas att den når 100 procent i det beslut vi skall ta innan Europeiska rådets vårmöte, som vi kommit överens om i Barcelona.
Slutligen vill jag säga att om man ser till innebörden i balanseringen, dvs. åtagandet att nå balans mellan de tre pelarna i Lissabonstrategin; den ekonomiska tillväxten och reformerna, sysselsättningen och den hållbara utvecklingen kan vi, som jag ser det, vara rätt så nöjda.
Några frågor om Galileo och Mellanöstern har nämnts.
Jag stöder fullständigt uttalandet om Mellanöstern.
Man lägger fram utkast till uttalanden som sedan diskuteras av stats- och regeringschefer och dessa utkast ändras på en, två eller kanske sju punkter, som jag naturligtvis inte kan gå in på detaljerna om.
Jag tycker att det blev ett bra uttalande om Mellanöstern.
Det är ett uttalande som har gett och ger effekter i förhållande till den nuvarande situationen i regionen och vi hoppas att vi i en nära framtid skall kunna fortsätta att arbeta för att förbättra situationen.
Ledamöter!
Ur institutionell synvinkel upprepar jag den ståndpunkt jag gett uttryck för här i januari.
Jag vill påminna om att det redan är ett möte inplanerat den 5 april för att behandla Europaparlamentets tillgång till konfidentiella handlingar, tidsaspekt och mål för det interinstitutionella samarbetet för en bättre lagstiftning och att de spanska statssekreterarna kommer att delta, parlamentets generalsekreterare, kommissionens generalsekreterare, och generalsekreterarna i de olika politiska grupperna i Europaparlamentet.
Mötet är den 5 april, i enlighet med vad vi fastställde med talmannen i Europaparlamentet och kommissionens ordförande, och därför tror jag att vi kommer att kunna göra framsteg också i denna förbättring av den institutionella förbindelsen vars kulmen naturligtvis kommer då dessa arbeten slutförts.
Jag vill åter upprepa min tacksamhet till kommissionen för det arbete och de initiativ som tagits, och en gång till parlamentet för dess uppmuntran och förståelse.
Tack så mycket herr talman.
