# ID: svediakorp-gov423994
# author: Muscardini (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 619
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Efter toppmötet i Barcelona har två händelser skakat inte bara Italien utan också Europa, eftersom de är så allvarliga.
Mordet på professor Marco Biagi sätter terrorismen i centrum för debatten.
Det dödliga och tragiska attentatet gjordes samma dag som en artikel av Biagi publicerades i den ledande ekonomidagstidningen Il Sole 24 Ore.
I denna artikel analyserade Biagi på ett stringent sätt behovet av att hela Europa och Italien snabbt genomför reformer så att äntligen sysselsättningen kan ta fart och arbetsmarknaden avregleras, i syfte att bekämpa den plåga som de femton medlemsstaterna dras med sedan åratal: de miljoner människor som är arbetslösa och den nya fattigdomen.
Vi måste energiskt och tydligt bilda front mot terrorismen, den som dödar tusentals människor när den slår till, som i New York, och den som släcker enskilda liv och inte bara allvarligt äventyrar reformerna utan också själva demokratin.
Åtgärderna från Barcelona, liksom de många signaler det spanska ordförandeskapet har gett om en allt större integrering och en ökad utveckling av systemen för inhämtande av information och kamp mot terrorismen, måste omedelbart accelereras.
Samtidigt hävdar vi att även om professor Biagis liv har ändats kommer hans idéer och reformförslag att fortsätta att leva hos oss.
Den andra tragedin är de nästan 1 000 kurder, av vilka 360 var barn som de vuxna använde som sköldar, som landsteg på italienskt territorium och det faktum att det finns fler fartyg som är beredda att landsätta människor i Italien, i Europa: ytterligare tusentals desperata människor, bland vilka också terrorister och vanliga förbrytare gömmer sig för att dra nytta av denna epokgörande exodus.
Dessa flyktingströmmar sätter än en gång kraftigt fingret på vår tids problem med en immigration som inte enbart beror på fattigdom.
Den stöds av vissa regeringar och orsakas också av de omänskliga levnadsförhållanden vissa regimer erbjuder sin befolkning.
Vi måste fastställa nya strategier och nya sätt att se på samarbetet.
Vi kan inte bedriva något samarbete med dem som inte har kontroll över sina egna gränser eller som bryter mot alla mänskliga och samhälleliga rättigheter.
Kommissionen och rådet måste ge Europa-Medelhavsdialogen allra högsta prioritet för att verka för tillväxt, sysselsättning och socioekonomiska strukturer som är mer förenliga med marknadsekonomi.
Vi anser inte att det räcker med ett så begränsat finansiellt instrument som en investeringsfond för Medelhavsområdet.
Nu är det nödvändigt att skapa en verklig Medelhavsbank som har en självständig ställning och egna resurser.
Vi vill också åter slå fast behovet av att snabbt lansera projektet för stabilisering av västra Balkan, en nyckelregion för säkerhet och fred.
Vi begär att man genomför de åtaganden som gjordes vid Europeiska rådets möte i Feira 2000, också med tanke på utvidgningen.
Vi understryker att det fortfarande finns flaskhalsar i transportnäten i vissa regioner, som till exempel i Alperna, flaskhalsar som gör att vi i dag inte har någon egentlig fri rörlighet och som snedvrider den inre marknadens funktionssätt.
Sedan allt för lång tid tillbaka är vi vana vid att lyssna till optimistiska avsikter och sorglösa framtidsutsikter efter varje toppmöte.
I dag finns förutsättningarna för att genomföra de bästa avsikter.
Vi vill inte att optimismen som så ofta skall bytas i pessimism och att därmed planerna får vika för verkligheten.
Vi hoppas att det spanska ordförandeskapet, som har alla förutsättningar att ge svar på dessa krav, och vi alla kommer att genomföra det vi vill, det medborgarna vill ha, nämligen frihet och rättvisa, demokrati och en utveckling som kan förenas med mänsklig värdighet.
