# ID: svediakorp-gov423992
# author: Frassoni (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 576
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först av allt skulle jag och min grupp vilja instämma i hyllningen till Marco Biagi som efter Ezio Tarantelli och Massimo D ' Antona är den tredje framstående experten på arbetsrätt som har mördats under de senaste åren.
Dessa män sökte vägar att stärka och återuppta den sociala dialogen och sammanhållningen: det är detta terroristerna kämpar mot i dag och jag tycker att det är någonting vi absolut inte får glömma när vi talar om Barcelona i dag.
Europeiska rådet bekräftade enligt min grupp vid mötet i Barcelona en tendens som har rått en tid, det vill säga att man vid detta slags möten inte klarar av att ta upp viktiga frågor och ge konsekventa allmänna riktlinjer.
Det var till exempel väldigt underligt att det var tyst om Irak och nästan tyst om strategin för hållbar utveckling.
I stället finns det en stigande lust att ägna sig åt frågor som inte direkt hör till Europeiska rådets befogenhetsområden, som vilket antal datorer per elev det skall finnas i Europeiska unionens skolor under kommande år.
Detta är allvarligt eftersom det bidrar till att öka förvirringen hos medborgarna.
De kan inte urskilja vad i dessa slutsatser som kommer att omvandlas till beslut på nationell nivå, vad som innebär konkreta riktlinjer för unionens institutioner - särskilt för ministerrådet - och vad som bara är allmänna uttalanden som snabbt kommer att glömmas under toppmötet eller under det kommande ordförandeskapet.
Jag måste säga att även vi drabbades av denna förvirring när vi i Göteborg gladdes åt att man äntligen hade begripit att en hållbar utveckling och ett hållbart välstånd inte är möjliga utan en integrerad syn, där man tar hänsyn till sociala och miljömässiga aspekter vid sidan av de ekonomiska.
I slutsatserna talar man om miljö en enda gång, förutom i det korta avsnitt som handlar om hållbar utveckling.
Jag är övertygad om att det trots den positiva stämningen i Barcelona inte fanns en helhetssyn på vart de ekonomiska reformerna skall leda för att vi skall uppnå målen från Lissabon och Göteborg.
Detta tror jag att de femhundra tusen demonstranterna var helt på det klara med.
Jag skulle nu vilja säga några ord om avregleringar, eftersom jag skulle vilja att vi för en gångs skull kunde frigöra oss ifrån en standardideologi och inse att problemen fortfarande återstår att lösa i dag.
Missbruk av dominerande ställningar och snedvridning av marknaderna till fromma för kärnenergin är våra största problem i dag.
Vi vet mycket väl att de offentligt ägda bolagen såsom EDF, EON och RVE snedvrider marknaden genom att köpa upp andra europeiska företag med de medel som har avsatts för att ta hand om kärnavfall och avveckla kärnkraftverken.
Å andra sidan kommer inte ökningen av sammankopplingen mellan Spanien och Frankrike till 10 procent förändra Endesas och Iberdrolas dominerande ställning ett dugg, och således ändras inte mycket för konsumenterna.
Avslutningsvis skulle jag vilja ställa två frågor till ordförande Aznar om Mellanöstern, om han lyssnar på mig.
Jag skulle vilja veta varför det i förslaget till resolution om Mellanöstern finns en hänvisning till det fjärde Genèveprotokollet om hur civilbefolkningen skall behandlas i krigstider och varför denna hänvisning hade tagits bort ur den slutliga versionen av slutsatserna.
Jag skulle vilja veta varför och jag tror att det vore angeläget för hela parlamentet att veta det.
