# ID: svediakorp-gov423988
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,558
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr ordförande i rådet, ärade ledamöter!
Vi har samlats här i dag för att diskutera utgången av mötet med Europeiska rådet i Barcelona.
Jag för min del vill börja med att tala om en man som många av er i denna kammare kände: han hette Marco Biagi, han var min vän och han mördades i Bologna i går natt.
Han var femtiotvå år gammal, gift med två barn.
Han var professor vid universitetet i Modena, en specialist på arbetsrätt och rådgivare till arbetsmarknadsministern i den nuvarande italienska regeringen, vilket han också var till andra arbetsmarknadsministrar i tidigare regeringar, inklusive den jag ledde.
Han ägnade hela sitt liv åt att verka för en dialog mellan arbetsmarknadens parter i sitt och mitt land, Italien, och i Europa.
Han utsågs av Europeiska kommissionen till ledamot av den expertgrupp för framtida relationer mellan arbetsmarknadens parter som tog fram rapporten om den sociala dialogen, just den rapport som vi diskuterade i Barcelona för några dagar sedan.
Herr talman, herr ordförande i rådet, ärade ledamöter!
Till minne av Marco Biagi måste vi arbeta för att hålla samman våra samhällen och gemensamt bekämpa terrorismen, vi måste arbeta för att utrota terrorismen som är en oförsonlig fiende till demokratin.
Vi vet att utveckling och social rättvisa och ömsesidig solidaritet borde gå hand i hand i våra samhällen.
Det är på dessa värden vi vill bygga Europa: ett fritt och demokratiskt Europa, ett Europa där den nödvändiga kampen mellan idéer av princip förs utan våld.
Det är dessa värden vi aldrig, aldrig får glömma, framför allt i stunder som denna.
(Applåder)
Herr talman, herr ordförande i rådet, ärade ledamöter!
Jag är alltså här i dag för att berätta för er vad som beslutades vid Europeiska rådets möte i Barcelona i slutet av förra veckan.
Som ordförande Aznar sade var mötet i Barcelona en framgång.
Det var en framgång för Europa eftersom det innebar ett klart steg framåt mot ett konkret genomförande av Lissabon-strategin.
Det var också en framgång för den metod vi har valt och för institutionerna, kommissionen, rådet och parlamentet: en framgång för kommissionen som med sin vårrapport styrde upp Europeiska rådets debatter och vars förslag återspeglas i besluten, en framgång för ordförandeskapets intelligenta sätt att styra och organisera mötet för vilket jag verkligen varmt vill tacka ordförande Aznar och hans medarbetare.
Slutligen var det också en framgång för parlamentet som under dessa veckor har diskuterat och antagit praktiskt taget alla de förslag som framfördes till toppmötet i Barcelona.
Som ni med rätta betonade, talman Cox, innebär detta att vi har gått från konfrontation till förändring.
På så sätt kan vi oupplösligt förena samarbetsandan mellan institutionerna med en effektivare reformprocess.
Därför framför jag min djupaste tacksamhet också till er, talman Cox.
Dessutom uppskattade jag särskilt det ni sade när rådets möte öppnades, ord som blev bästa möjliga inledning på två positiva arbetsdagar.
Ni underströk parlamentets fasta avsikt att etablera sig som en viktig part i reformprocessen och det fortsatta byggandet av gemenskapen.
Denna ståndpunkt delar jag helt.
Parlamentet har under den senaste tiden utfört ett enormt arbete via medbeslutandeförfarandet, ett arbete vi alla är stolta över och för vilket jag är särskilt tacksam.
Jag gläder mig åt denna utveckling, framför allt eftersom den gör det möjligt att minska klyftan mellan den utannonserade politiken och det faktiska genomförandet.
I november förra året och i vårrapporten betonade jag faran i att ha en klyfta mellan politiska uttalanden och konkret handling.
Det jag är verkligt rädd för är att vi skall fortsätta att väcka nya förhoppningar hos medborgarna utan att sedan infria dem.
För att verkligen få till stånd ett närmande mellan Europa och medborgarna måste vi besluta och handla.
I dag är jag nöjd med att vi i Barcelona fastställde en tidtabell med klara tidsgränser för de kommande åren.
Ordförande Aznar har beskrivit och påmint om denna tabell.
Herr talman!
Nu skulle jag mycket kort vilja koncentrera mig på några viktiga punkter.
I Barcelona fastställde vi ett datum för när marknaderna för elektricitet och gas skall öppnas.
Detta är ett projekt som har stått stilla i månader, vilket har hindrat de europeiska företagen att sänka sina kostnader och därmed öka sin produktivitet.
Senast vid slutet av 2004 kommer de konsumenter som inte är hushåll fritt kunna välja leverantörer.
Det skall dock också sägas att det kommer att finnas regler för de öppna marknaderna för att den offentliga servicen skall kunna tillgodoses.
Den här kommissionen har redan haft tillfälle att visa en särskild lyhördhet för behovet, eller snarare tvånget, att förena kraven på konkurrens och produktivitet med kraven på allmännyttiga tjänster.
Mötet i Barcelona förde dessutom in projektet Galileo på rätt spår igen och gav det ett nytt tempo.
Galileo var ett oväntat resultat och ett mycket viktigt framsteg med mycket betydande politiska och ekonomiska återverkningar.
Dessutom skulle jag vilja framhålla det angelägna mål vi uppnådde när det gäller öppnandet av de finansiella marknaderna.
Rådet bekräftade sin avsikt att genomföra handlingsplanen för finansiella tjänster och till fullo integrera marknaderna.
Detta innebär att marknaderna för värdepapper och riskkapital kommer att vara integrerade senast 2003 och marknaderna för finansiella tjänster senast 2005.
Detta beslut skall absolut inte undervärderas, även om pressen kanske gav det mindre utrymme än beslutet om elektricitetsmarknaden.
I fråga om ekonomiska konsekvenser är detta ett ännu större beslut eftersom en kapitalmarknad som är integrerad på EU-nivå, med en gemensam valuta, kommer att ge konsumenterna och investerarna enorma fördelar.
Under förberedelsearbetet inför rådets möte i Barcelona gjordes det dessutom framsteg när det gäller att konsolidera sammankopplingen av de europeiska telekommunikations- och elektricitetsnäten.
Detta är på ytan en teknisk fråga, men det skall klargöras att detta kommer att leda till en ökad integration av marknaderna och högre produktivitet för den europeiska industrin.
Slutligen nåddes en överenskommelse om den nya handlingsplanen e-Europe 2005, som stärker vår strategi för att möjliggöra en spridning av den nya tekniken till sektorer som handeln, sjukvården och den offentliga förvaltningen.
Vidare kom rådet överens om en bättre samordning av den ekonomiska politiken, framför allt inom euroområdet.
Det är alltså storartade resultat som har nåtts och vi får inte underskatta dem.
Vi kan nämligen inte fortsätta att alltid ta framgångarna för givna och bara koncentrera oss på förseningarna och försumligheterna.
Rådets vårmöte har redan blivit en viktig politisk sammankomst, där den pågående processen stäms av och nylanseras.
En avgörande del i denna process är samordningen av den ekonomiska politiken.
Som jag har framhållit flera gånger är tiden mogen för att på ett klokt sätt förvalta den exceptionella framgång införandet av euron var.
Efter euron måste vi engagera oss på politisk nivå och vända uppmärksamheten mot frågan om hur vi skall fastställa och föra en ekonomisk politik för euroområdet genom att öka samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik.
Speciellt måste vi använda oss av en uppsättning överenskomna principer och regler för medlemsstaternas budgetpolitik.
Jag är glad att Europeiska rådet stödde detta koncept, som gör den strukturella budgetpolitiken konsekvent och förutsägbar.
Detta visar att rådet har tagit på sitt ansvar att ge en politisk vägledning åt denna process för att forma en governance för den europeiska ekonomin på sina vårmöten.
Rådet är också redo att vid sina årliga vårmöten se över denna allmänna ekonomiska strategi.
På så sätt stärks den ekonomiska grund euron vilar på och det skapas ett samspel mellan penningpolitiken och den reella ekonomin.
Herr talman!
I Barcelona satte vi ordentlig fart på de ekonomiska reformerna som låg efter i tidtabellen, men vi lät dem inte överskugga vår sociala dimension.
Frågor som skapandet av arbetstillfällen, skapandet av förutsättningar för en fortsatt konkurrenskraftig arbetsmarknad och miljöfrågan är oerhört viktiga för oss.
Som vi underströk i vårrapporten innebär å andra sidan inte det faktum att vi har valt att koncentrera oss på vissa prioriterade frågor på något sätt att vi har glömt de andra.
Vi måste hålla reformtakten uppe på alla områden, för som vi väl vet är en integrerad syn av avgörande betydelse för om vi skall nå slutmålet.
Vi måste alltså agera på två fronter: genast följa upp det vi uppnådde i Barcelona och fortsätta vår kamp för att nå de övriga målen för vår strategi.
Det handlar nämligen inte om ett nollsummespel utan om ett spel med flera vinnare.
Om vi prioriterar någonting i våra politiska beslut innebär inte det att någonting annat måste stryka på foten.
Vi kommer alltså att fortsätta att lägga sociala och miljömässiga aspekter på våra allmänpolitiska beslut.
Sedan måste det självfallet till fler initiativ: vi får aldrig glömma att vår strategi sträcker sig över ett tiotal år.
Våra resultat skall mätas efter denna tioårsperiod: vi får inte tappa detta perspektiv ur sikte.
(Applåder)
