# ID: svediakorp-gov423966
# author: Zrihen (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 496
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kära kolleger!, Hamma Hammami dömdes år 1999 enligt tredskodom till ovillkorligt fängelsestraff på nio år och tre månader för medlemskap i en illegal sammanslutning, anstiftan till olydnad, utdelande av flygblad som manade till våld och spridning i ond tro av falska upplysningar som kunde störa den allmänna ordningen.
Han framträdde självmant från sitt gömställe för att protestera mot denna dom den 2 februari i år.
Mot slutet av en process som utmärktes av oväntade händelser hade Tunis förstainstansrätt avkunnat den första domen som innebär fängelsestraff för den åtalade.
Appellationsrättegången inleddes lördagen den 9 mars inför ett stort antal utländska observatörer, däribland journalister, västerländska diplomater som tjänstgör i Tunis, representanter för domstolsadvokater från Frankrike, Schweiz och Belgien samt ombud för organisationer som värnar om de mänskliga rättigheterna.
Ett dussintal advokater turades om vid domstolsskranket och bad om tid att få ta del av de akter som de inte hade kunnat få tillgång till och beklagade att de inte erbjudits möjlighet att besöka sin klient.
Efter överläggningar uppsköt appellationsdomstolen rättegången till den 30 mars och avslog de åtalades begäran att försättas på fri fot.
Detta är fakta.
Europeiska unionen har delgivit de tunisiska myndigheterna sin oro vad gäller kränkningarna av de mänskliga rättigheterna men har inte antytt att dessa kränkningar skulle kunna skada associeringsavtalet med Tunisien - den första bilaterala pakten mellan Europeiska unionen och ett Medelhavsland - som undertecknades för tre år sedan.
Romano Prodi, den förste ordföranden i Europeiska kommissionen som avlagt ett officiellt besök i Nordafrika, träffade de tunisiska myndigheterna i Tunis i januari i år.
I ett anförande samma dag meddelade Prodi att överläggningarna rörde handel och samarbete.
I stället för att utnyttja dessa offentliga uttalanden för att ta upp frågan om de mänskliga rättigheterna välkomnade Prodi de ekonomiska reformerna i Tunisien.
Europeiska unionen respekterar Tunisiens politiska suveränitet och vill inte blanda sig i landets inre angelägenheter, underströk han.
I juni, vid sitt möte i Tunis med president Ben Ali och premiärminister Mohammed Ganouch, gav den europeiske kommissionären Chris Patten däremot mer utrymme åt frågan om de mänskliga rättigheterna.
Den 14 december 2000 antog Europaparlamentet en resolution som förband de europeiska institutionerna att utnyttja alla de medel som associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Tunisien föreskrev för att åstadkomma respekt för de demokratiska friheterna och de mänskliga rättigheterna.
Med tanke på att avtalet mellan Europeiska unionen och Tunisien utgör en väsentlig del av främjandet av de mänskliga rättigheterna beklagade han att denna uppriktiga och öppna dialog inte räckt för att få de tunisiska myndigheterna att gå vidare mot demokrati och mänskliga rättigheter.
Herr talman!
Jag anhåller att denna resolution överlämnas till rådet och till kommissionen samt till den tunisiska regeringen och det tunisiska parlamentet för kännedom och att vi samtidigt klargör att vi kommer att övervaka ärendet fram till den 30 mars.
