# ID: svediakorp-gov423914
# author: Alyssandrakis (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 447
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL)? Stålkrisen? bevisar på det mest övertygande sätt hur marknadsekonomin och avregleringen är en återvändsgränd vilken USA och Europeiska unionen med sådan ihärdighet försöker påtvinga världen.
Krisen visar också att det kapitalistiska systemets kris är så djup att den inte kan bemötas med någon administrativ åtgärd, inte heller med Världshandelsorganisationens (WTO)? regler för gott uppförande? för frihandel och fri konkurrens.
USA tvekar inte att bryta mot överenskommelser för att försvara sina intressen.
Denna kris har blivit utgångspunkt för de motsättningar inom det internationella imperialistiska systemet och den övergripande konflikt mellan de imperialistiska huvudmakterna om herravälde som åter framträder.
Den amerikanska imperialismen tvekar inte att vidta åtgärder som ekonomiskt skadar den europeiska imperialismen och den senare - trots att den på ett fantastiskt sätt följer samma linje och eftersträvar en del av bytet från de krigiska äventyrligheterna - tvekar inte att slå tillbaka.
Det är tydligt att kraven från de amerikanska fackföreningarna endast utgjorde en förevändning för Bushadministrationen att fatta beslut om införande av tullar, ett beslut som fattades mot bakgrund av den allmänna kris som plågar den kapitalistiska ekonomin efter det värsta året för internationell handel på 25 år och efter en minskning av den amerikanska stålimporten med 38 procent de senaste 3 åren.
Arbetstagarna har inget att vinna på detta gräl.
Till slut kommer inte de amerikanska arbetstagarna att komma undan omstruktureringen och arbetslösheten och inte heller européerna kommer att slå tillbaka hotet om uppsägningar genom att vädja till Världshandelsorganisationen.
Det som USA och EU försöker rädda är stålindustriernas vinster.
Även om de något lyckas lindra följderna av den nuvarande krisen kommer emellertid ännu en kris att uppstå snart.
Detta fenomen är karaktäristiskt för de samhällssystem vars bidrag till samhället sedan länge har uttömts, kapitalismen är nämligen ett sådant system.
Den enda utvägen är dess omstörtning, även om något sådant kan tyckas vara svårt under rådande förhållanden.
Sådana kriser som stålkrisen erbjuder nya möjligheter till kamp för arbetarklassen, de kan bli utgångspunkt för samling och de avslöjar det kapitalistiska systemets otäcka egenskaper.
Europaparlamentets resolution behandlar problemet på ett ytligt sätt och försöker bemöta det inom ramarna för avregleringen.
Det bör uppmärksammas att Europaparlamentet i sin resolution anklagar USA för att inte i tid ha omstrukturerat stålindustrin såsom EU har gjort!
EU anklagar alltså USA för att inte ha lagt ner tillräckligt många företag och inte ha sagt upp tillräckligt många arbetstagare, något som exempelvis har skett inom den grekiska stålindustrin.
Av denna anledning har Greklands kommunistiska partis ledamöter av Europaparlamentet röstat nej till resolutionen.
