# ID: svediakorp-gov423880
# author: Vachetta (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 183
# sentences: 7
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) I det föreslagna direktivet införs tillsynsregler (krav på eget kapital och på extra tillsyn) med avseende på finansiella konglomerat.
För vår del innebär vårt förslag ett förstatligande av dessa sektorer (krediter, försäkringar och värdepapper), eftersom de funktioner som dessa regler fyller enligt vår åsikt hör till en tankelära med allmänna tjänster.
I en rationell ekonomi bör krediten tilldelas utifrån värdepapperens sociala användbarhet, och försäkringarna bör införlivas i de sociala investeringsfonderna och i sociala skyddsfonder.
Detta direktiv är ett försynt försök att reglera finansmarknaderna, vars kaotiska funktionssätt hädanefter kommer att erkännas som orsaken till de finansiella kriserna och de sociala katastroferna världen över, liksom Enron-affären visar.
Jag röstade för direktivet utan illusioner, om inte annat så för att litet grann bromsa in den tvetydiga ultraliberalismen, och för att vi inte stöder det värstas politik, som skulle bestå i att vänta på att kapitalismens funktionsrubbningar skulle medföra dess slutliga kris.
Endast den sociala mobiliseringen kommer att kunna avskaffa felen med ett okontrollerbart system.
