# ID: svediakorp-gov423879
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 213
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Det är överraskande att läsa i vilken omfattning en grön ekonom bekymrar sig om skyddet för den kommande marknaden för finansiella tjänster mot systemrisker.
I förlängningen av toppmötet i Lissabon, våren 2000, där man ville göra Europa till den konkurrenskraftigaste ekonomin i världen, vill Lipietz göra EU till den säkraste hamnen för finansiell verksamhet.
Därför vill han ha en ordning som ger de finansiella marknaderna utvecklingsmöjligheter.
Enligt hans synsätt är det inte medlemsstaterna som avgör vilken av de tre metoderna för beräknande av om det kompletterande kapitalet räcker till som skall användas utan det valet får de finansiella konglomeraten göra själva, om de meddelar det till allmänheten.
I hans synsätt ser jag inte mycket av omsorg om människa och miljö och för mycket förståelse för företag som sysslar med kapitalförvaltning.
Jag inser dock att det är bättre att reglera den här sortens marknader än att överlåta allt åt en djungel av världsstorlek, i vilken de största äventyrarna får fritt spelrum och de brottsligaste företagen konkurrerar ut de andra.
Jag ser hans betänkande som ett första steg som senare gör det enklare att sätta upp regler till förmån för offentliga tjänster, fattigdomsbekämpning, demokratisk kontroll och miljövård.
