# ID: svediakorp-gov423846
# author: Lage (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 647
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kommissionär, kära kolleger!
Förordning 1587 / 1998, som inför en ersättning för de extrakostnader som uppstår för viss fiskenäring på grund av Azorernas, Madeiras, Kanarieöarnas, Guyanas och Réunions geografiska läge, liksom förordningarna som fanns innan, har utan tvekan visat sig vara ett mycket viktigt ekonomiskt och socialt nyttigt instrument för fiskeripolitiken, vilket t.o.m. bevarar en del kulturella värden som förknippas med fiskerinäringen.
Enligt artikel 6 i samma förordning borde dock kommissionen ha lagt fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet senast den 1 juni 2001 om de åtgärder som vidtagits på fiskeriområdet till förmån för de yttersta randområdena, vilka är regioner som ni ju vet har rätt till särskilt stöd enligt Amsterdamfördraget, där de gavs en särskild status.
Kommissionen har missat detta mål då den inte har följt den fastställda tidsramen och för detta angett som skäl att en grundligare analys behöver göras med hjälp av externa konsulter, i syfte att göra en heltäckande översyn av gemenskapens fiskeripolitik med utgångspunkt från grönboken, som redan börjat diskuterats offentligt.
Resultaten från dessa studier kräver att en sådan rapport läggs fram, men kommissionen vill flytta fram tiden för detta till den 1 juni 2002.
Den logiska följden därav blir en förlängning av gällande bestämmelser med ett år, t.o.m. den 31 december 2002, för att säkerställa kontinuiteten och stabiliteten hos den nuvarande ersättningsformen för extrakostnader.
Slutsatsen är den att det inte är oroande.
Det ger bara mer tid för eftertanke.
Därför har fiskeriutskottet föreslagit att ett yttrande skall utfärdas till stöd för förordningen tillsammans med några lämpliga ändringsförslag.
Det är naturligtvis uppenbart att ersättningsformen för extrakostnader måste vara permanent, och att tidsgränserna hävs, eftersom den utsatthet på grund av avståndet till konsumentmarknaden som de yttersta randområdena har inte försvinner med tiden, och vara ett strukturellt stöd, om man inte räknar med att fiskesektorn helt enkelt skall försvinna på längre sikt från dessa yttersta randområden.
Låt mig ta hjälp av den kraftfulla metaforen som José Saramago, nobelpristagaren i litteratur, använde i sin roman? Jangada de pedra?, för att lätta upp den hårda debatten lite, där han föreställde sig att den iberiska halvön hade lossnat från den europeiska kontinenten och sedan flutit iväg från kontinenten.
Jag tror inte att någon skulle våga föreställa sig, inte ens ironiskt, att de periferiska öarna mycket långsamt skulle börja närma sig den europeiska kontinenten igen, så att begreppet yttersta randområden skulle upphöra att vara giltigt.
Därför föreslår vi ett permanent system med ersättningsstöd för extrakostnader vid handel med vissa fiskeprodukter, som eventuellt kan införas gradvis.
Den kommande förordningen bör med andra ord beakta detta krav.
Som jag ser saken skulle man mycket väl kunna utveckla en modell i framtiden med avkastningsstöd för yrkesfiskarna i de yttersta randområdena på basis av den modell som används för stöd åt jordbrukare.
Hur den än förhåller sig med det herr talman, kära kolleger, ärade kommissionär, kan inte fiskenäringen på Azorerna, som representerar nästan 8 000 arbetstillfällen och har en stor socioekonomisk betydelse för arkipelagen, de 1 500 fiskarna på Madeira, Kanarieöarnas fiskenäring, som står för ungefär 13 000 arbetstillfällen, samt de tusentals fiskare i franska Guyana och Réunion, bli utsatta för ovisshet eller ödets nycker.
De måste få trygghet och stabilitet, desto mer nu eftersom de har fått uppleva hårda utmaningar, som t.ex. nyligen med det misslyckade avtalet med Marocko, som blev ett hårt slag för fisket på Kanarieöarna.
Jag anser därför att det är absolut nödvändigt att stärka stöden till fiskerinäringen i de yttersta randområdena, och låta stöden bli mycket mer generösa än de är nu.
