# ID: svediakorp-gov423839
# author: Langenhagen (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 698
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag skulle här och i dag vilja plädera för det hälsosamma födoämne som fisk är.
Med tanke på de talrika livsmedelsskandalerna är det säkert inte fel att framhålla förtjänsterna hos sund föda.
Hit hör utan tvivel fisk.
Det är ett faktum att en allt större andel av konsumtionen per capita av fisk utgörs av bearbetade produkter.
Hit räknar jag inte bara fiskkonserver utan hela utbudet av produkter från rökt fisk till djupfrysta produkter.
I Europeiska unionen är produktionsvärdet för fiskberedningsindustrin nästan dubbelt så högt som värdet hos fångstsektorn.
Betraktar man den ekonomiska kraften i denna industri med ett produktionsvärde på över 10 miljarder euro och dess vitala bidrag till livsmedelsförsörjningen i EU, så förvånas man över - ursäkta mig, herr Fischler - det ringa beaktande som grönboken om den gemensamma fiskeripolitikens framtid skänker denna sektor, och detta trots följande bevisläge.
För det första: nästan 100 000 sysselsatta över hela Europa.
För det andra: tusentals företag, framför allt små och medelstora företag, som ofta återfinns i struktursvaga regioner med endast ett fåtal sysselsättningsalternativ.
För det tredje: en lång tradition av bearbetning och förädling i de mest mångfasetterade former.
Detta understryker tydligt att de få meningar som finns om fiskberedningsindustrin i grönboken inte är tillräckliga och därför inte gör rättvisa åt sektorn.
Därför har jag föreslagit detta initiativbetänkande för att ta upp detta försummade ämne och, inte minst med tanke på den förestående reformen av gemenskapens fiskeripolitik, sondera politiska handlingsmöjligheter.
En offentlig utfrågning i fiskeriutskottet hade därtill gett oss intressanta inblickar i de mest skiftande arbetsförhållanden, produktionsmetoder och problem i Europa.
Låt mig kort plocka fram följande problemområden.
För det första: den viktigaste punkten: råvaruförsörjningen.
Till mer än 50 procent är fiskberedningsindustrin hänvisad till leverans genom import.
Märk väl, detta är råvaror som EU-flottan inte kan leverera.
Därför är det nödvändigt att förbättra villkoren till fromma för ett säkrare försörjningsläge.
Härtill räknas just en sänkning av tullsatserna.
För det andra: åtgärder för miljön.
Räntabiliteten i fiskberedningsindustrin med dess småskaliga struktur har till viss del tydligt minskat på grund av EU: s åtgärder på miljöområdet.
Miljöskydd är viktigt, vare sig det gäller avloppsvatten, förpackningar eller luftföroreningar.
Men man måste undvika onödiga förbud till följd av tidsmässigt alltför snäva föreskrifter.
Vad har vi i detta fall för nytta av det renaste avloppsvatten om det inte längre finns några företag eller arbetsplatser i kustregionerna?
För det tredje: livsmedelssäkerhet.
En sak är klar, fiskberedningsindustrin är inte den som förorsakar skadliga ämnen och föroreningar utan den är offer för dessa.
Därför skall den inte ensam bära kostnaderna.
Det kan inte vara konsumentskyddets syfte att fastställa gränsvärden enligt mottot:? Värdet XY skulle kunna vara farligt, alltså lägger vi på ytterligare en 150-procentig säkerhetsmarginal?.
Tillförlitliga och toxikologiskt säkrade gränsvärden är meningsfulla, men inte hugskott och skattningar.
Det vill jag också poängtera med särskild adress till medlemsstaterna.
För det fjärde: utvidgningen.
Kandidatländerna klappar på porten.
Några länder har gjort föredömliga insatser med avseende på hygien och hälsoskydd.
Men det finns fortfarande stora problem innan en mer adekvat standard kan nås.
För det femte: principfrågor.
Vi behöver mer information om denna sektor.
Därför föreslår vi en analys av kommissionen.
Även resultaten av bidragen från FFU (Fonden för fiskets utveckling) måste noga undersökas, för vi vill inte ha en sektor som matas med dropp av EU utan en industri som kan vara vital och kraftfull på 2000-talet.
Ett undantag från principen om hjälp till självhjälp bör i framtiden på sin höjd gälla för de områden som är starkt beroende av fiske.
Slutsats: Fiskberedningsindustrin måste få mer uppmärksamhet i Europa.
Fiskeriutskottet var med undantag för endast en nejröst exakt av denna uppfattning.
Därför hoppas jag på fullt stöd för detta betänkande i den omröstning som följer kl.
12.00.
