# ID: svediakorp-gov423801
# author: Rod (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 573
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det var Europaparlamentet som låg bakom inrättandet av en budgetpost för decentraliserat samarbete under 1990-talet.
Lomékonventionen 4b införlivade också denna idé, och avvek således från principen om samarbete stater emellan.
I dag har begreppet, enligt kommissionens ord, gett framgång och visat att det är välgrundat och effektivt.
Kommissionen föreslår således att tillämpningen skall förlängas med två år.
Vi kan bara ge vårt stöd till det förslaget, dock med en reservation i fråga om formen.
Förutom att förordningen bara gäller under en övergångsperiod är den fortfarande luddig.
Här kan man hitta lite av varje: decentraliserat samarbete, civila samhällen, icke-statliga organisationer.
Har kommissionen ingen strategi på det här området?
På samma sätt befäster Cotonouavtalet det faktum att AVS-ländernas civila samhällen skall få delta i partnerskapet, till nackdel för det decentraliserade samarbetet, som tycks ha försvunnit.
I meddelandet om det civila samhället i utvecklingsländerna, som kommissionen har utlovat i flera månader, bör man klargöra dessa begrepp och utveckla Europeiska unionens samordnade strategi i den här frågan, men vi har fortfarande inte sett detta meddelande.
De två frågorna? stöd till decentraliserat samarbete? och? stöd till det civila samhället? går faktiskt hand i hand.
I båda fallen är målet att stödja den lokala dynamiken genom att undvika nationella program, som är tungrodda och ofta stängda för insyn.
Kommissionen tycks ha förstått att det, eftersom den planerar att slå ihop de båda budgetposterna.
Men de punktvisa omorganisationer som görs - utan att Europaparlamentet rådfrågas - räcker inte.
Att överföra medel från en budgetpost till en annan visar att det saknas en helhetssyn och vittnar om ett litet hänsynstagande till budgetmyndigheten.
Vi är självklart för direkta stöd till projekt ute på fältet.
Men vi är något irriterade över insatser som görs i sista minuten.
Denna omstöpning av budgeten är bara möjlig om man verkligen omstrukturerar begreppet decentraliserat samarbete och förbindelserna med icke-statliga organisationer i nord och syd.
Dessa två ytterligare år bör därför ägnas åt en genomgripande diskussion om Europeiska unionens samarbete med lokala aktörer i utvecklingsländerna och deras bidrag till en hållbar utveckling.
Man måste fundera över definitioner: vad är decentraliserat samarbete, samarbete mellan intranationella enheter i nord och i syd, och vad är ett stöd till lokala och regionala myndigheter i ett utvecklingsland?
Vad är det civila samhället?
Den här frågan har blivit alltmer påträngande med Cotonouavtalets genomförande.
I realiteten är det den mer allmänna frågan om styrning och demokrati som ställs.
Utvecklingen av länderna i syd fordrar med nödvändighet att de demokratiseras, vilket innebär att medborgarna tar del i landets inriktning.
Medborgarna kan delta på flera sätt: genom att rösta för lokala, regionala och nationella regeringar.
I det sammanhanget är det mycket viktigt att stödja val och förstärka den institutionella kapaciteten på olika besluts- och administrationsnivåer.
Och även att använda sig av de ekonomiska och sociala aktörernas roll i företagen och föreningsvärlden.
Ett direkt stöd till icke-statliga organisationer och små och medelstora företag är också viktigt.
Dessa två aspekter är inte motstridande, utan kompletterande.
Kommissionen måste fullfölja debatten, den måste fortsätta att driva på debatten, för det är hög tid att ge lokalbefolkningarna medel för deras utveckling.
