# ID: svediakorp-gov423797
# author: Nielson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 806
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Låt mig först tacka föredragande Carlotti för det utmärkta arbete som hon har utfört i samband med detta betänkande, och låt mig även tacka dem som har bidragit till diskussionen i kväll.
Jag noterar att Carlotti i sitt betänkande betonar vikten av att den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen har en parlamentarisk karaktär, och den roll den bör spela när det gäller att uppfylla målen som angetts i Cotonouavtalet.
Jag stöder detta helt och fullt, och kan bara uppmuntra församlingen att stärka sin egen legitimitet och demokratiska karaktär, t.ex. genom att se till att den bara består av parlamentariker.
Jag har tagit till mig det som ett antal personer har sagt om behovet av att bredda deltagandet, för att möjliggöra ett mer representativt återspeglande av åsikter.
Detta kan faktiskt ge anledning till någon form av diskussion, eftersom sådana frågor tas upp i Cotonouavtalet, men jag stöder försöket att ge utrymme för oppositionspartier att uttrycka sina åsikter inom ramen för den parlamentariska församlingens arbete.
Ytterligare en viktig punkt har att göra med översynen av bestämmelserna om finansiering, för att säkra ett fullgott deltagande från AVS-parlamentarikernas sida under församlingens sessioner och andra sammanträden.
Kommissionen vill naturligtvis att AVS-parlamentarikerna spelar sin fullständiga roll, jämbördiga med sina europeiska motparter, för att säkra jämställdhet mellan ledamöter från AVS-staterna och Europeiska unionen.
Vi är beredda att undersöka om det behövs en översyn av avtalet som styr vårt bidrag till finansieringen för AVS-ledamöternas deltagande.
Jag hoppas att vi snart får de ekonomiska prognoser som vi behöver från AVS-kansliet, och som gör det möjligt för oss att göra detta.
Carlotti, föreslår att man bör inrätta en särskild fond för att finansiera församlingen.
Om jag har förstått saken rätt, finns det redan en sådan fond, som omnämns i förklaringen för de gemensamma institutionerna, bilaga till Cotonouavtalet och som enligt uppgift uppgår till omkring 4 000 000 euro.
Denna fond täcker finansieringen av det gemensamma rådet och den gemensamma parlamentariska församlingen, och förvaltas av AVS-kansliet.
Gemenskapens bidrag till denna fond kan inte ökas, men med litet planering bör det inte bli några problem när det gäller det tillgängliga beloppet för att täcka AVS-deltagande.
Vi måste se praktiskt på saken.
På det hela taget, med tanke på det ganska stora, strategiska initiativet för att stärka det civila samhället och direktfinansiera icke-statliga organisationer inom det civila samhället i våra AVS-partnerländer, skulle det verka orättvist att på sätt och vis försvaga parlamentarikernas arbete, samtidigt som man stärker det politiska arbetet inom de icke-folkvalda organen i våra partnerländer.
Därav min sympati och förståelse när det gäller behovet av att se till att detta faktiskt kan fungera på ett friktionsfritt sätt.
Carlotti föreslår också att församlingen skall delta mer aktivt i granskningen av förvaltningen av Europeiska utvecklingsfondens medel.
Jag stöder andemeningen i hennes argumentation, och man bör göra allt för att se till att församlingen uppfyller den rådgivande roll den har fått genom Cotonouavtalet.
Jag är dock säker på att ni förstår att detta inte bör leda till ett upprättande av nya komplicerade förfaranden som kommer att späda på de problem som vi redan har när det gäller att få systemet att fungera.
Jag kan lova att vi kommer att tillhandahålla information om Europeiska utvecklingsfondens tillämpning och funktionssätt, och vi välkomnar naturligtvis en diskussion om detta ämne i den gemensamma församlingen.
Detta gäller i ännu högre grad, eftersom vi genom sjösättandet av Cotonouavtalet och det förberedande arbetet med länderstrategidokumenten för verksamhet inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden, har nått och omfattat parlament och allmänhet i våra AVS-partnerskapsländer på ett sätt som avsiktligt ökar förväntningarna.
Av detta skäl är det t.o.m. mer relevant och naturligt att parlamentarikerna deltar i ingående diskussioner om hur samarbetet skall fungera.
Till sist, herr talman, är det visserligen så - som åtskilliga ledamöter har påpekat - att vi ligger efter i ratificeringsprocessen.
Fyra eller fem medlemsstater har slutfört ratificeringen.
Dessa är Danmark, Finland, Sverige och Förenade kungariket - och jag tror att det även gäller Frankrike.
Hittills har detta rent tekniskt inte resulterat i några verkliga problem, men kommer att göra det om vi inte har slutfört processen före sommaruppehållet.
Jag vill inte se en situation där vi får en avmattning i de faktiska utbetalningarna och den faktiska planeringsverksamheten, p.g.a. att en eller flera medlemsstater inte lyckas med att ratificera.
Det skulle helt enkelt vara för pinsamt.
Jag uppskattar verkligen det som har sagts i kväll, och uppmanar ledamöterna av Europaparlamentet att främja slutförandet av denna process i sina hemländer.
