# ID: svediakorp-gov423793
# author: Lucas (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill varmt välkomna detta betänkande av Carlotti och gratulera henne till ett mycket grundligt och långtgående arbete.
Det slår mig särskilt hur starkt ämnet verkligt partnerskap lyser igenom; det sätt på vilket den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen utgör ett unikt förhållande i det moderna politiska livet och - i all sin ofullständighet - hur den kan stå modell för nya och innovativa förbindelser mellan Nord och Syd, som i dag kanske behövs i ännu högre grad än tidigare för att skapa en fredlig och hållbar värld.
Detta innebär inte att det inte finns utrymme att förbättra dessa förbindelsers funktionssätt.
Jag vill kritisera Carlottis förslag i detta sammanhang.
Jag vill härmed utveckla denna kritik.
För det första: Om ett partnerskap skall bli verkligt, måste det också vara konsekvent och sammanhållet; ett som inte bara visar sig i EU: s utvecklingspolitik, utan också i EU: s handels- och ekonomiska politik; inte bara ett partnerskap inom ramen för den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, utan ett partnerskap som sträcker sig till andra internationella institutioner, som t.ex.
WTO, Världsbanken och FN.
I synnerhet vid WTO finns det ett enormt utrymme för ett närmare samarbete mellan EU och AVS-staterna.
När det gäller handeln finns det en del väldiga politiska utmaningar framöver, inte minst förhandlingen om de regionala ekonomiska partnerskapsavtalen.
Dessa kan få skadliga effekter på vissa av de fattigaste AVS-staterna, som helt enkelt inte är redo att öppna sina marknader för EU och som inte har den förhandlingsförmåga som krävs för att ta itu med inte bara denna process och WTO-processen, utan också med processen i samband med sina egna regionala samarbetsavtal.
Det är därför nödvändigt att den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen spelar en aktiv roll när det gäller utformningen och övervakningen av denna process.
Det är också viktigt att det civila samhället engagerar sig.
Jag uppskattar förslagen i betänkandet som skulle göra det möjligt för de icke-statliga organisationernas åsikter att komma fram på ett betydligt mer systematiskt sätt vid den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens förhandlingar.
Till sist: Ett partnerskap måste vara ett partnerskap mellan jämlika parter.
Vi måste snabbt få fram medel och resurser för att finansiera det, ta itu med den grundläggande obalansen i representationen från EU-sidan, och återspegla parlamentets politiska struktur och de olika politiska synsätten, och ett representationssystem för AVS-staterna som grundas på ett land, en röst, som ser till att olika politiska åsikter kan komma till uttryck.
Den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen är ett unikt instrument för samarbete och solidaritet mellan Nord och Syd.
Vi måste utvärdera det, förbättra det, och bygga på det som en modell för samarbetet mellan Nord och Syd.
