# ID: svediakorp-gov423774
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,121
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Fru talman!
Jag vill också tacka Della Vedova för hans betänkande om kommissionens meddelanden, om vår allmänna skattepolitik och om företagsbeskattningen på den inre marknaden.
Jag vill också tacka Pérez Royo för hans betänkande om förslaget till direktiv om beskattning av inkomster från sparande.
Jag vill börja med Della Vedovas betänkande, som jag välkomnar i hög grad.
Det kan vara till hjälp om jag helt kort upprepar kommissionens motivering för utarbetandet av dessa två meddelanden.
De enskilda medlemsstaterna har, helt riktigt, ansvaret för många delar av den nationella skattepolitiken.
Men det finns ett rådande krav på en EU-skattepolitik inom många områden.
En viktigt fråga är: vilken harmoniseringsgrad är lämplig?
Kommissionen anser att det är nödvändigt med en hög grad av harmonisering när det rör indirekta skatter.
Sådana skatter kan skapa ett direkt hinder för den fria rörligheten för varor och den fria tillgången på tjänster på den inre marknaden.
Det är förvisso så att det redan har skett en viss grad av harmonisering inom detta område.
Jag är mycket medveten om att parlamentet har haft andra åsikter än kommissionen om frågan om punktskattesatser för tobak och alkohol - en fråga som ligger Lulling varmt om hjärtat.
Det är emellertid tydligt att de befintliga stora skillnaderna i skattesatserna mellan medlemsstaterna utgör ett starkt incitament för både bedrägliga transaktioner och laglig gränshandel, som leder till både en snedvridning av konkurrensen och en avledning av handeln.
Jag är därför av den åsikten att den permanenta lösningen på dessa problem kräver en större tillnärmning av skattesatserna till en nivå där de ovannämnda effekterna inte längre uppstår, eller där de återgår till en hållbar nivå.
Å andra sidan finns det inget behov att harmonisera inkomstskatterna, såvida de inte för med sig diskriminering eller dubbelbeskattning.
Men det finns ett mellanliggande område med direkt beskattning av rörliga skattebaser - särskilt företags- och kapitalbeskattningen - där situationen är mindre tydlig, och som kan få direkta effekter på den inre marknaden.
Genom det så kallade skattepaketet, av vilket direktivet om beskattning av inkomster från sparande är en viktig del, försöker man att ta itu med den potentiella urgröpningen av skatteintäkter och eliminera skadlig skattekonkurrens.
Men för att kunna nå en balans i den europeiska skattepolitiken, bör man också uppmärksamma skattebetalarnas intressen, både när det gäller enskilda individer och företag.
Detta innebär att man måste ta itu med hinder som hindrar utövandet av grundläggande friheter som garanteras genom fördraget.
Det är här vårt meddelande rörande företagsbeskattning kommer in i bilden.
I detta meddelande granskar vi de skattehinder som drabbar företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet i Europeiska unionen.
Vi har fastställt ett betydande antal av dessa hinder, som vi alla måste hålla med om är överraskande många, med tanke på att det nästan är tio år sedan inrättandet av den inre marknaden.
Vi har också tagit fram möjliga lösningar på problemet.
Vi har undersökt en rad lösningar på detta problem i form av både riktade och heltäckande förhållningssätt.
Det senare skulle, på längre sikt, ge företagen en konsoliderad företagsskattebas för deras verksamhet i EU.
Jag är naturligtvis oerhört tacksam för det stöd som Della Vedova gett denna princip i sitt betänkande.
För att kunna uppnå de olika mål som jag just har redovisat i förhållande till beskattning på EU-nivå, måste kommissionen använda sig av olika metoder, däribland mekanismer som inte är lagstiftning.
Jag är, som sagt, mycket tacksam för det oreserverade stödet för denna politik i Della Vedovas betänkande.
Jag tar nu upp förslaget till direktiv om beskattning av inkomster från sparande.
Jag är för det första glad att kunna notera att ett avsevärt antal av ändringsförslagen är förenliga med ändringarna som Ekofinrådet kommit överens om i förslaget till direktiv som godkändes den 13 december 2001, som skall användas under förhandlingar med tredjeländer.
Den höga graden av samförstånd mellan rådet och parlamentet om förslaget, kan bara vara till nytta för gemenskapens förhandlingsposition vid diskussionerna med tredjeländer.
Kommissionen anser att de ändringar som rådet kom överens om den 13 december förbättrar och förtydligar de rättsliga texterna, men de ändrar inte innehållet i förslaget till direktiv.
Kommissionen bedömer därför att dessa ändringar inte berättigar ett framläggande av ett reviderat förslag till direktiv, med hänsyn till den specifika tidsram vi har till vårt förfogande.
En rad av ändringsförslagen från utskottet för ekonomi och valutafrågor har att göra med förhandlingarna med tredjeländer och de territorier som lyder under och är associerade med medlemsstaterna, och mer specifikt med parlamentets roll i dessa diskussioner.
Parlamentsledamöterna kan vara säkra på att jag avser att hålla parlamentet fullständigt underrättat om dessa förhandlingar, och att jag inte har någon som helst avsikt att undergräva parlamentets privilegier.
Jag delar helt och fullt Pérez Royos åsikt att detta förslag har en viktig internationell dimension.
Just detta är anledningen till att kommissionen bad rådet om - som den också fick - ett bemyndigande att inleda förhandlingar med de sex tredjeländer som nämns i slutdokumentet från Europeiska rådet i Faro.
Dessa är: Förenta staterna, Schweiz, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino.
Målet med dessa förhandlingar är att säkra antagandet av åtgärder som är förenliga med det system som tillämpas i gemenskapen.
Samtidigt har medlemsstaterna åtagit sig att verka för att de territorier som lyder under dem och som är associerade med dem också vidtar samma åtgärder.
Diskussionerna med tredjeländerna och de nämnda territorierna bör förhoppningsvis vara avklarade före sommaren.
Jag måste betona att Faroavtalet innebär att dessa förhandlingar med tredjeländerna och territorierna bör föregå antagandet av direktivet.
Kommissionen kan därför inte godta ändringsförslag som skulle göra tillämpningen av direktivet, när det väl har antagits, beroende av resultatet av sådana förhandlingar.
Det finns en risk att sådana ändringsförslag kan undergräva vår förhandlingsposition gentemot de tredjeländer som på ett förståeligt sätt vill vara säkra på att medlemsstaterna kommer att genomföra direktivet om de går med på att tillämpa motsvarande bestämmelser.
När det gäller den specifika fråga som togs upp av Thyssen, bör diskussionerna med tredjeländerna föregå direktivets antagande.
Dessa överenskommelser är ett politiskt villkor för direktivets antagande.
Vi måste därför leva med det.
Avslutningsvis vill jag återigen tacka parlamentet för dess stöd för det föreslagna direktivet om beskattning av inkomster från sparande.
Jag försäkrar parlamentet att jag skall göra allt jag kan för att hålla det informerat om utvecklingen.
