# ID: svediakorp-gov423772
# author: Lulling (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag kommer endast att tala om betänkandet av Pérez Royo, och säga att jag är långt ifrån förtjust över den kompromiss som man nådde fram till i Feira angående beskattning av ränteinkomster.
Det förslag till direktiv som kommissionen har lagt fram till oss är avsett att föras in i en lagstiftningstext.
Resultatet blir komprometterat.
Förslaget är således inte längre frukten av den initiativrätt som har förbehållits kommissionen.
Om kommissionen går med på att förvandla sig till en anställd vid rådet som författar skrivelser hade den åtminstone kunnat ge oss en version som stämmer bättre överens med den juridiska stringens som man har rätt att vänta sig av en lagstiftningstext.
Därför är jag tacksam gentemot utskottet för ekonomi och valutafrågor, som antog flertalet av mina ändringsförslag, som jag hade lagt fram med omsorg om ett minimum av rättssäkerhet.
Vår socialistiska föredragande hade försökt radikalisera förslaget till direktiv genom att avvika från Feira-kompromissen.
Han ville bland annat utvidga tillämpningsområdet till att omfatta juridiska personer och föreslå en urskillningslös beskattning av alla investeringsfonder.
Lyckligtvis följde man inte honom.
Jag beklagar självklart att man övergav samexistensmodellen i Feira.
Jag är fortfarande övertygad om att ett automatiskt utbyte av information mellan medlemsstaterna angående räntebetalningar är ett sätt, och inte ett nödvändigt villkor, för att försäkra sig om att gränsöverskridande räntebetalningar verkligen beskattas.
En källskatt är för mig en lika bra lösning.
Det är dessutom en modell som tredjeländer skulle kunna anamma, de länder som är våra konkurrenter och som vi måste förhandla med för att nå ett avtal som innebär att de verkligen vidtar motsvarande åtgärder i sina länder, innan direktivet börjar tillämpas i Europeiska unionen.
I klartext betyder det att om exempelvis Schweiz vägrar att utbyta information med hänvisning till landets legitima angelägenhet om banksekretessen, får det inte råda någon tvekan om att till exempel mitt land, som tydligt har uttalat sig för ett sådant utbyte, får använda sig av denna metod.
Jag är övertygad om att informationsutbyte inte kommer att bli den lösning som slutligen antas.
Den mest effektiva och minst byråkratiska lösningen skulle vara en laglig källskatt, som till och med skulle kunna bli - med en rimlig sats - ett eget medel för Europeiska unionen.
