# ID: svediakorp-gov423769
# author: Andria (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 434
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, ärade ledamöter!
Pérez Royos betänkande är värt uppskattning för den balans och den tekniska finess som kännetecknar det.
Ett sådant ämne som beskattningen av sparande måste verkligen behandlas på detta sätt, eftersom det är så känsligt.
Kommissionen och rådet har övervägt hela tre hypotetiska handlingslinjer under resans gång och har ofta ändrat mening och strategi.
Dessa är: källskatt, informationsutbyte och en kombination av dessa metoder.
Till slut valde man informationsutbytet och efter en hård batalj i utskottet för ekonomi och valutafrågor begränsades detta till fysiska personer.
Jag som medföredragande har slagits för att juridiska personer inte skulle omfattas av direktivet, eftersom ett företag oavsett företagsform är skyldigt att upprätta och anta ett årsbokslut: när detta visar placeringar i olika sparandeinstrument måste man följaktligen ta upp avkastningen av dessa i resultaträkningen.
Därför skulle en rapporteringsplikt som omfattar också juridiska personer inte bara vara överflödig utan också säkerligen kontraproduktiv, eftersom den skulle tynga informationsflödet i onödan.
Sedan måste vi ta itu med frågan om tredjeländer.
Om de inte ansluter sig undermineras hela direktivet, för om det vid införandet inte föreligger enhetliga villkor för medlemsstater och tredjeländer blir det lätt att i realtid överföra betydande sparmedel.
I slutsatserna från Europeiska rådets möte i Feira slogs det otvetydigt fast att vi måste få tillräckliga garantier från tredjeländer om vi skall kunna genomföra dessa och liknande åtgärder, i syfte att fatta ett enhälligt beslut om att anta och genomföra direktivet senast 31 december 2002.
En annan relevant fråga är de medlemsstater som under sju år inte skall omfattas av meddelandeplikten: Belgien, Österrike och Luxemburg.
Trots detta skall dessa stater enligt ändringsförslag 14 till artikel 10, stycke 1, efter övergångsperioden delta i det automatiska informationsutbytet fullt ut.
Under loppet av utformningen av direktivet har också alla försök att skydda anonymiteten stävjats.
Vi måste göra systemet smidigt och friktionsfritt samtidigt som vi håller ett vakande öga på penningtvätten.
Utan möjligheter att genomföra denna penningtvätt skulle den nationella och internationella terrorismen ha små möjligheter att överleva.
Vad detta anbelangar syftar mitt ändringsförslag 6 till artikel 3, punkt 2, led b) till att lyfta fram att också alla de avtalsförbindelser som har upprättats innan direktivet skall kompletteras med detaljerade personuppgifter så fort en förändring sker.
Det vore önskvärt med ett europeiskt befolkningsregister för att kunna kontrollera alla större penningrörelser som kan ha förbindelse med den internationella terrorismen - eller som bara misstänks ha det.
